Sportlife hade precis öppnat ett gym i Mölndal centrum vilket inte var så långt ifrån vår nya lägenhet så jag slutade i receptionen på Sportlife i Kållered och började i Mölndal istället. Nu när vi bodde lite närmare Göteborg så började jag cykla var jag än skulle.
Under två års tid hade jag ju sparat mitt omskolningsbidrag för att jag nu skulle börja leva på de pengarna. Att ha så mycket pengar på ett konto gjorde att vi började fantisera om vad vi annars skulle kunna göra med pengarna… de skulle ju kunna räcka till en kontantinsats till en lägenhet…samt ett litet bröllop…?!
Efter två år när mitt omskolningsbidrag slutat att komma så kunde jag börja arbeta extra igen. I Kållered hade friskvårdskedjan Sportlife precis öppnat och jag och Anders hade börjat att träna där. En dag när jag skulle gå hem därifrån så tog jag mod till mig och frågade platschefen som stod i receptionen om de möjligtvis inte sökte extrapersonal?!
En av sakerna som var roligt med att bo i Göteborg var utbudet av vad man kunde hitta på att göra.
Min storasyster Jennie hade tipsat mig om Enjoyguiden som är ett jättestort häfte med massvis av rabattkuponger där man kunde gå 2 och betala för 1 eller att man kunde få 50% rabatt. Det var perfekt att ha när vi levde som fattiga studenter. Då kunde vi ändå gå ut och äta, fika samt hitta på roligheter runtomkring hela Göteborg.
Att utbilda mig till Hem- och konsumentkunskapslärare var bland det roligaste jag gjort. Snacka om personlig utveckling i livskunskap! Jag som inte hade några förväntningar alls, tog ju mest det ämnet för att man var ju tvungen att välja ett ämne till när man inte enbart kunde utbilda sig till idrottslärare.
Vi flyttade till Kållered i början av februari 2006 och försökte starta upp vårat nya liv där. Det visade sig inte vara det mest lugna området vi valt… en dag när vi kom till lägenheten stod polisen i vår trappuppgång… tydligen hade vi någon pundare till granne som skulle bli vräkt. Ja, även om det inte direkt var folk i den högre klassen som bodde i vårat område så trivdes vi ändå bra i Kållered…
Jag älskade mitt nya liv som student! Jag träffade nya vänner och tyckte det var lyxigt att få vara i skolans värld igen. När mina yngre klasskamrater klagade över att saker var jobbigt i skolan så kände jag mig bara tacksam! Om jag jämförde med stressen jag hade som frisör så var det sjukt soft att plugga. Att slippa vara sjukskriven gav mig även en känsla av frihet av att vara på väg någonstans.
Min mamma som arbetade med att administrera löner på ett företag berättade för mig att det skulle finnas något som hette “Omskolningsbidrag”. Hon hade hört att om man utbildat sig till något men att man inte kunde arbeta inom det utan att man behövde utbilda sig till något annat så kunde man söka bidrag för det.
Jag hade svårt att släppa min identitet som frisör och tänkte att jag kanske kunde arbeta i receptionen på en frisersalong och hoppa in och hjälpa till om det skulle krisa sig för dem. Det är ju perfekt att ha ett extrajobb vid sidan av studierna för att dryga ut CSN.
Jag var 21 ½ år när jag kom in på universitetet och började mitt nästa stora äventyr. Vi skulle lämna Jönköping och flytta till Göteborg. Utbildningen skulle hålla på i 4,5 år så det kändes givet att vi båda skulle flytta dit. Anders arbetade inom kriminalvården i Jönköping och kunde bli överflyttad till kriminalvården i Göteborg
