Ny på jobbet
Jag ÄLSKAR mitt nya jobb, men jag avskyr känslan av att vara ny på jobbet. Kontrollmänniskan i mig gillar verkligen inte känslan av att inte ha koll på saker och känna mig sååå vilsen i att hitta, både i skolan (då den är jättestor) och i alla mappar, system och namn (Vem heter vad? Vem ska man kontakta för olika saker? Hur får man tag i dem? Med mera). Samtidigt så känner jag att det här är sååå nyttigt för mig och jag lär mig nya saker varje dag.
Än så länge så är jag otroligt imponerad över den här skolan. Så mycket struktur och så många kompetenta människor som verkligen inspirerar mig och jag har redan hittat saker jag vill lära mig mer om när saker har fått landa lite på jobbet.
Jag berättade i inlägget “Jag har sagt upp mig” att jag kände mig som hemma när jag kom in på skolan och i mitt möte med människorna som var med på intervjun och samma känsla har varit även nu. När jag har suttit i mitt arbetslag så känner jag mig som en självklar del i deras gäng, strukturen på arbetslagsmötena är så proffsiga och jag visste inte ens att ett arbetslagsmöte kunde gå till på det sätt som det gör på skolan?!
Jag har även fått världens bästa hkk-kollegor, de är sååå fina och sååå mysiga och vi tänker så lika på hur vi ser på ämnet. När vi suttit och haft ämnesträffar så har jag nästan fått nypa mig i armen för att det känns så overkligt att få ha kollegor som har samma ämne som jag och att vi kan diskutera saker som rör mitt älsklingsämne Hem- och konsumentkunskap. Jag känner mig sååå tacksam och lycklig över att ha fått mina hkk-kollegor!
Min mentorskollega känns med som en riktigt “match made in heaven”, hon har sååå härlig och ungdomlig energi och det känns som vi kompletterar varandra otroligt bra. Kanske att vi till och med är liiite lika som personer på vissa sätt?! Det var så roligt, första dagen i skolan med våra elever så valde jag en lång färgglad kjol och en vit topp till den och när jag mötte min mentorskollega så hade hon typ samma klädsel som jag, ha, ha, ha. Hon hade en lång blommig kjol och en vit topp. Kollegor vi mötte under dagen frågade om vi hade pratat ihop oss om vår klädsel, ha, ha, ha.
Något som med känns lyxigt är att han som jag hoppat in för i klassen är bara föräldraledig och kommer tillbaka efter den här terminen, så nästa termin så är vi tre mentorer!!! Hurra!! Tänk så lyxigt! Och tänk så mycket vi kan göra för den här klassen när vi är tre som hjälps åt.
Galet bra dokumentationssystem!
En annan grej som jag är sjukt imponerad på är deras system att dokumentera kring elevers resultat, frånvaro och hur eleverna fungerar i skolan.
Jag är van vid att inför utvecklingssamtal samt möten med vårdnadshavare själv kolla upp hur mycket frånvaro elever har/ har haft samt vad deras betyg landade på sist och vilka ämnen de höjde sig i/sänkte sig i samt så brukar jag kolla deras meritvärde nu samt vad de hade förra terminen. I årskurs 9 så brukar vi kolla om de har tankar inför gymnasiet och om de har det, då brukar jag gå in och kolla antagningsstatistik kring det programmet och då även få siffror kring hur deras resultat ser ut kopplat till vilken linje/skola de vill gå.
Så det är mycket jag brukar kolla inför den typen av samtal. På den här skolan så har de ett färdigt system för allt detta som ser ut på detta sätt:
Fatta ni hur bra detta är?! Sååå lyxigt!!! Löv it! Jag vill hädanefter ALDRIG arbeta på en skola som inte har detta system! Här får man snabbt en överblick över meritvärde, vilka ämnen eleven höjt sig i/ sänkt sig i och man får något att diskutera. Man kan se vilka ämnen som det går bäst i/ vilka styrkor eleven har, men även vilka svårigheter. Man kan även se frånvaron över tid och se om eleven har högre/lägre skolfrånvaro och även det är något man kan diskutera kring. Så nu behöver jag bara kolla om det är något gymnasieprogram/skola de är intresserade av att gå och kolla om de kanske kan ha behörighet att komma in (detta gäller framför allt elever som börjar i årskurs 9!). Mitt mål som lärare är att förutom att eleverna ska må bra, är att de ska komma in på det program de önskar och se om jag kan coacha dem dit.
En annan riktigt bra grej som ligger i “elevmappen” är att de fått svara på frågor över tid där de ska reflektera över deras skolgång och då får man även här något att diskutera och lyfta i samtal med elever och vårdnadshavare då man lätt kan se om saker blir bättre/sämre:
Jag känner mig heeelt lyrisk över den här strukturen, vilken proffsig skola jag kommit till! WOW! Säger jag bara!
En annan grej som varit bra är att första veckan i skolan då började eleverna på måndagen och i åk 7 började man klockan 08.00, åk 8 – 08.30 och åk 9- 09.00. De gick sedan till 13.00. Tisdag till torsdag gick eleverna till lunch och sedan så kunde vi dra igång med alla utvecklingssamtal. Jag och min mentorskollega hade nästan alla samtal ihop så det blev många samtal. Men det går färre elever i den här klassen än vad det gick i klassen på min förra skola så det kändes ändå lite lyxigt. Något jag med blev imponerad över var att alla utom två kom på sina tider. Så var det inte heller på min gamla skola, det var fler som inte kunde sina tider och så fick man ändra, flytta fram och hitta nya tider. Så skönt att även som ny fått möta alla elever och deras vårdnadshavare och att de redan nu har lite koll på mig och jag på dem.
En rolig grej som hände var att när en elev och hens pappa kom så kände jag igen pappan, men kunde inte placera honom. Sedan under samtalets gång så får jag upp bilder för mitt inre att jag står och klipper honom på salongen jag arbetade på som frisör. Innan de ska gå så var jag tvungen att ställa frågan om han möjligtvis inte känner igen mig?! För jag tror att jag har klippt dig när jag var ung?! Ha, ha, ha. Och då ramlade polletten ner, han brukade klippa sig på min salong och då kom han ihåg mig och vi skrattade över att vi skulle mötas här igen. Det är ju ändå typ 22 år sedan så det är ju ändå rätt otroligt att jag kom ihåg och fick upp de inre bilderna, ha, ha, ha.
EHT-Överblick
Inför våra samtal så använde jag mig av en mall som kuratorn på min förra skola fixat som var jättebra! Rubrikerna på mallen såg ut såhär:
Jag har utifrån den överlämning jag fått fyllt i den här på min mentorsklass där jag gått igenom elev efter elev för att själv få koll på mina elever och lättare kunna se vad som behöver göras. Jag tog kopior av min egen överblick på klassen och lämnade över till skolans elevhälsoteam som är ansvariga för min klass. Tänkte om det skulle vara så att de själva saknade en överblick så kunde det ju vara bra om de själva med fick en sådan här. De tackade gladeligen för mitt dokument. Skoj! Jag kände mig riktigt stolt över att fått ihop den här överblicken på mina mentorselever. Jag har kikat på elevernas resultat/närvaro/frånvaro och “känt in” eleverna och fått till mig grejer… som jag haft användning för i mitt arbete med elevernas svårigheter och vad jag vill spana vidare på.
Första dagen i skolan så tog jag fram frågor som de fick fylla i som såg ut på detta sätt:
Många frågor är det, men det ger ändå en bra överblick. Jag tänker att det är sååå många olika faktorer som ligger till grund hur elever mår och hur det går för dem i skolan så det är lite en form av detektivarbete för att kartlägga hur man ska arbeta vidare med eleverna.
Figurerna
En grej jag funderar på är att ni kommer kanske ihåg de där skumma “figurerna” som jag numera ser dagligen. Berättade här om ett av det första tillfället och här berättade jag att jag numera mer eller mindre lever med “figurerna” då jag ser dem dagligen. När jag suttit och “känt in” eleverna på mina morgnar så har “figurerna” (som ser ut typ som transparanta snöflingor med massvis med olika former och stora som typ pingisbollar) haft full aktivitet i luften framför mig där jag suttit. Det har varit typ mellan 6-8 stycken sådana figurer som åkt runt och nästan som se säger “välj mig, välj mig” och för varje elev jag gått igenom så har de lugnat ner sig och försvunnit en efter en…. Så en ny tanke jag fått är “tänk om figurerna jag ser är kopplade till själar/energier/energiavtryck?”. Jag ser ju figurerna i alla möjliga sammanhang, både när jag är själv och när jag är kring folk så svävar de ju omkring i luften på ett väldigt vackert fascinerande sätt. Ibland känns de ju lite busiga… typ som när jag vid ett av de första tillfällena försökte filma rörelsemönstret på hur figuren rörde sig (berättade om det i inlägget “Vad var det för figurer?!”.
När jag varit på storseanser så har ju många medium beskrivit andevärlden som att de är ivriga att få komma fram och att ibland så behöver mediet få ordning och försöker på något sätt få till ett kösystem bland andevärlden som vill komma igenom. Lite samma känsla var det med figurerna när jag tog elev efter elev och “kände in dem”, läste deras brev de skrivit inför utvecklingssamtalet samt kollade på deras resultat, frånvaro och hur det funkar för dem i skolan.
Ni måste väl hålla med om att det ändå är rätt märkligt med de här figurerna som numera är ett naturligt inslag i mitt liv, ha, ha, ha. Ja, då fick ni mina funderingar kring dem med. Jag återkommer om jag får en större klarhet i frågan!
Jag har blivit mentor för en klass i årskurs 9 där det går sååå många fina elever, men många av dem har det svårt/kämpigt i skolan på lite olika sätt. Jag hoppas att jag nu under deras sista år i grundskolan kan fånga upp dem och hjälpa dem på bästa sätt så att de avslutar grundskolan med att må lite bättre/ når lite längre och att de får lite mer klarhet i varför de har det svårt och vilka deras framgångsmetoder är. Den här klassen har varit rätt stökig men den har blivit bättre över tid och jag tänker att den kommer bli ännu bättre nu i årskurs 9. Jag brukar ha förmågan att skapa ett större lugn i de klasser jag har så jag tänker att jag nog kan göra det i den här klassen med.
För att skapa mer gemenskap så har jag även skapat en klasschatt på Teams där de och vi kan skriva och snabbt informera dem om saker samt peppa dem och lyfta dem när de gjort saker bra. Deras första vecka i skolan var den bästa veckan de någonsin har haft så då skrev min mentorkollega hem till vårdnadshavare och elever och jag skrev till dem i klasschatten.
Att lyfta eleverna när de levererat tror jag är en framgångsfaktor!
Sociogram
En annan grej jag gjort och delat med vårat elevhälsoteam är ett sociogram över klassen. Första dagen i skolan fick eleverna fylla i en lapp där de fyllde i vilka tre elever i klassen de skulle välja att arbeta med om de fick välja helt fritt. När jag sammanställde den så fick jag själv en överblick över klassen och vilka grupperingar det finns samt jag fick se vilka de umgås med/ önskar umgås med. Det som jag blev glad över var att vi hade INGEN elev som var ensam, ALLA hade någon/några kompisar i klassen. Så viktigt ändå att man som mentor får den kollen. Ibland tror man kanske att vissa är kompisar i en grupp, men så visar det sig att det kanske finns någon i den gruppen som är med, men ingen av de andra vill ha den där (så hemskt!!!) och då får man koll på det med tack vare ett sådant här sociogram. Men tack och lov så hade vi inte någon sådan problematik i klassen även om den var väldigt grupperad.
Startblock
På skolan arbetar de även efter “startblock” och planen med det är att alla lärare ska göra likadant och att eleverna ska känna igen sig i varje klassrum och att klassrummen följer en röd tråd på skolan. Jag hittade lite olika mallar för startblock och fastnade för en av dem som kändes som lite mer “Johanna”. Först fattade jag inte hur jag skulle få in min struktur som jag gillar med mina lektionsplaneringar så att det skulle passa skolans startblock. Men efter lite klurande och funderande… och någon löprunda senare så knäckte jag koden och nu tycker jag att mina nya lektionsplaneringar som jag gör i PowerPoint ser mycket proffsigare ut än mina gamla i Word. Kolla här så snygga lektionsplaneringar jag har numera:
Så här kunde det se ut när jag gjorde mina lektionsplaneringar i Word, det var ju inte dåligt det heller, men nu är de helt klart strået vassare. Sååå roligt!
Det enda med PP är att jag inte kan visa min digitala TimeTimer på den, hade velat ha en digital sådan uppe på min planering… men varje klassrum har en analog (det är med lyxigt) så jag ska försöka vänja min vid att använda den.
Jag har fått en sådan nytändning på att arbeta som lärare, typ som att jag känner mig nykär inombords, fast att känslan rör jobbet. Det har blivit att jag arbetat varje morgon jag gått upp tidigt samt på helgerna under varje tidig morgon. Men det börjar ändå kännas som jag börjar komma i fas och kontrollmänniskan inom mig börjar få klarhet i hur saker hänger ihop. Det har framförallt varit väldigt roligt att arbeta så jag har haft svårt att slita mig då det varit så skoj!
Teams
Det enda som jag har att klaga på och som jag tycker är dåligt är hur de arbetar på Teams, men det verkar som det är hela Jönköpings kommun som arbetar på detta sätt och där hade vi sååå mycket bättre system på min förra skola.
Nu så får man varje läsår ett ämnesteam som man har under ett läsår och sedan så raderas det och man får börja om från början igen med att ladda upp material och uppgifter. För varje ämne så behöver eleverna klicka in på sina team för att se om läraren skrivit något/ gett uppgifter.
Jag som mentor kan inte få någon överblick kring vilka läxor/prov eleverna har i andra ämnen och kan inte hjälpa dem om de har svårt att hitta då jag bara har tillgång till mitt ämne (Hkk).
På min förra skola så såg det ut på det här sättet och då hade eleven ett klassteam där alla ämnena var samlade. Man döpte teamet med vilket år de var födda och hade samma team från årskurs 7-9 och allt material man la upp fanns kvar genom alla år:
Jag hoppas att till nästa år kanske kan få testa att göra på detta sätt med min klass, särskilt om jag får elever i årskurs 7. Om inte alla klasser i årskurs 7 vill göra på detta sätt så kanske jag kan få vara med i en pilotstudie?! Ha, ha, ha. En annan kollega från min gamla skola slutade där typ samtidigt som mig och hon har med börjat i Jönköpings kommun och hon reagerade med på deras pissiga upplägg på Teams och hon är nu med i en pilotstudie med hennes klass. Hon har åk 7 elever så där känns det ju lite mer lönt att dra igång ett sådant projekt än jag som har årskurs 9. Men detta är verkligen ett utvecklingsområde på min nya skola.
Kickoff
En annan grej som jag blev imponerad över på min nya skola var att dels att vi första dagen på jobbet efter sommarledigheten fick åka iväg på äventyr. Vi åkte till Badhotellet Spa och Konferens i Tranås. Där hade vi APT samt så fick vi relaxa på Spat efter lunchen som de bjöd på. På min förra skola så hade den kommunen mindre pengar har skurit ner på den här typen av personalvård så jag tyckte det var extra lyxigt att få åka iväg sådan här aktivitet.
Jag fick en namnbricka av rektorn redan på bussen på väg till Tranås så alla lättare skulle kunna lära sig mitt namn och veta vad jag heter.
Någon dag senare så skulle alla nyanställda träffas i ett klassrum för en genomgång kring regler/rutiner/info om hur det funkar på den här skolan. Både rektor och en av de två biträdande rektorerna var där. När jag kom in i klassrummet så fanns det orkidéer och mappar på bänkarna så vi fick förutom strukturerad information även en välkomstblomma! Hur fint är inte det?! Roligt även att få möta andra som var lika nya som jag på skolan.
Ja, det var en liten inblick i min start på mitt nya jobb.
Avsked och avslut på min förra skola
Just det ja! Jag var även en sista dag på min förra skola och hade avsked/ lämnade in dator/nycklar och kort där samt hade överlämning med den nya hkk-läraren.
Det blev återigen väldigt känslosamt att säga hej då till mina älsklingskollegor där. Så många tårar fälldes även denna gång. Personalen hade samlat ihop till en avskedspresent och den var sååå himla fin och sååå mycket jag så jag blev alldeles varm i hjärtat av deras gåva. Även min fina mentorskollega som jag haft under flera år gav mig en fin present! Kolla här så fint!
Det är förresten Sanna Sporrong som ligger bakom den här finfina boken, har nämnt henne i flera av mina tidigare inlägg kopplat till ”journaling”.
Jag passade på att ta kort på min gamla Hkk-sal innan jag stängde och låste för sista gången:
Tänk ändå att det är så jobbigt med avsked, även om hela jag känner att detta är rätt för mig och jag känner mig hemma med mina nya kollegor så är det sorgligt att efter 13 år på en arbetsplats säga hej då till allt och alla. Men man ska följa sitt hjärta och detta är rätt väg att gå för mig.
Som ni förstår så har det varit mycket jobb för min del de senaste veckorna. Jag har jobbar varje morgon både under vardagar och helger och det är först nu jag börjat lägga min morgontid på helgen till annat. Jag har haft och har en lååång “att göra lista” och det tar tid att beta av den. Men tycker att saker börjar att klarna och det ÄLSKAR min inre kontroll människa, ha, ha, ha.
Semesterminnen
Belgien
Jag kan kanske här med passa på att visa lite bilder från vår resa till Belgien vi gjorde nu under sommaren. Vi besökte Anders syster och hennes familj som bor i Belgien. Nu var det rätt länge sedan vi var där och det var hur mysigt som helst att äntligen fått åka dit och hälsa på dem! Som vi längtat och sett fram emot den resan! 😍
Jag hade en plan på att få till en ny uppdaterad version av den här fantastiska bilden som vi tog på flygplatsen i Belgien när barnen var små 😂🧇🍫🙊, men det blev inte så den här gången 😅
Ringorm
Några dagar innan vi åkte dit så fick Mira ett skumt bett?! Vi hade koll på bettet under veckan i Belgien och det blev värre och värre för varje dag som gick.
När vi kom hem till Sverige så sökte vi akut för det och det visade sig att hon hade fått “Ringorm” som är någon form av svampinfektion. Så vi fick hämta ut en salva med kortison och lite svampdödande medel som hon fick börja smörja in sig med. Jag lägger ut bilderna på hennes ringorm ifall det är någon mer som råkar ut för samma grej så vet ni hur det kan se ut. Sååå märkligt! Vi var lite oroliga över om hon blivit biten av en fästing på lägret hon var iväg på i slutet av juni och att hon kanske fått borrelia, men vi tyckte inte att det såg ut riktigt så som borrelia brukar bli?! Men vi visste inte?! Så det kändes viktigt att snabbt kolla upp.
Bisonsafari
En annan rolig grej vi var iväg på var “Bisonsafari” utanför Hjo. Vi fick det i present från Anders mamma för några år sedan och nu fick vi alla tummen ur och hittade en dag som alla kunde. Hon bjöd på käk där så nu har jag fått testa att äta “Bisonburgare”, en spännande smakupplevelse som jag är osäker på om jag någon mer gång i livet kommer snubbla in och äta igen?! Det var väldigt gott och påminde mycket om nötkött, men med en liten annan touch.
Nu börjar det verkligen kännas som höst i luften och jag kan faktiskt se fram emot den mysiga årstid vi har framför oss.
Vad passar då inte bättre än med låten “Vår bästa tid är nu”?! Så den bjuder jag på idag.
Kram till er från mig / Johanna