Torsdagsgruppen
På min förra arbetsplats så hade jag och kuratorn ett jättefint samarbete som jag verkligen saknar på mitt nya jobb. Vi kände oss så frustrerade över att det är sååå många unga människor som går runt och mår dåligt och hade många samtal kopplade till det. Vi fick upp idéer på att vi borde kunna arbeta förebyggande och få in pass i personlig utveckling som ger elever verktyg i hur man kan ta hand om sig själva på olika sätt för att må bättre både i kropp och knopp.
Jag hade ju en del kunskap då jag var utbildad lärare i Idrott och hälsa samt hem- och konsumentkunskap samt att jag på fritiden har detta som mitt stooora intresse så jag har ju lärt mig mycket på olika håll. Jag var ju förstelärare på min skola (berättade om det här) och jag tyckte att detta arbete skulle kunna passa jättebra i mitt försteläraruppdrag. Kuratorn satt ju på en helt annan kompetens kopplat till psykologi och hur man kan ge råd och stöd genom olika livssituationer men även hon älskade hur man kan arbeta mig sig själv på olika sätt för att må bättre. Vi började spåna på målgrupp och hur vi skulle kunna arbeta med skolans elever. Drömmen vi hade vore ju att man kunde få till som en liten “kurs” som eleverna på skolan gick, problemet vi hade var mest hur vi skulle hitta tiden?
Vi förankrade förslaget hos vår rektor och hon tyckte med att det var ett jättebra förslag! Vi hade några idéer om att man i gruppen skulle kunna ha lite lättare matlagning/bakning med hälsotema, men tyvärr kunde vi inte få några pengar för det ändamålet till gruppen. Vi fick tillåtelse att köpa in lite frukt till gruppen så där fick vi tänka om kopplat till det temat, men superbra att vi i alla fall fick frukt!!
Skolan hade en idrottsförening och vi tänkte att vi kanske kunde få till en liknande grupp fast med ett annat fokus. Idrottsföreningen hade sin tid i slutet av en dag när skolan även erbjöd studiestöd och efter studiestödet så gick de sista bussarna hem för skoldagen och för oss var det ju viktigt att busseleverna skulle kunna ta sig hem och inte bli strandsatta på skolan, ha, ha, ha. Så det hade vi ju att förhålla oss till.
Varje dag så slutade eleverna i anslutning med när sista skolbussen gick så det var bara dagen där det var studiestöd som det fanns ett andrum i schemat. Studiestödet ansågs dock vara väldigt viktigt (och det är viktigt) så det var inte ledningen särskilt sugen att vi skulle plocka tid av för vår grupp. Vår rektor sa att hon kunde köra de elever som åkte buss om det nu inte var så många busselever. Vår rektor ville även vara med lite på våra träffar då hon med tyckte att vårat projekt skulle bli väldigt roligt och viktigt.
Vi kände att vi ville testa vårat koncept och började spåna på vilken lokal vi skulle kunna ha vår grupp i. Kuratorn visste att det fanns en bra lokal i källaren på idrottshuset och vi kollade upp om den var ledig och att vi kunde få vara där med våran verksamhet och det gick bra! Hurra!!!
Så nu var det bara att kolla efter intresse för vilka som ville vara med i våran grupp.
Jag som träffade halva skolan via mina lektioner i hem- och konsumentkunskap började göra reklam för gruppen där, men intresset för att stanna kvar på skolan efter skoltid var minimal, suck, pust och stön. Inte ens studiestödet var någon succé och många elever valde även där att gå hem och sluta tidigt än att vara kvar och få extra stöttning i skolarbetet.
Kuratorn mötte ju många elever i samtal och där var det ett gäng som faktiskt kunde tänka sig att vara med i vår lilla grupp så vi fick ihop typ 10 elever och det kändes som en bra utgångspunkt. Det kändes inte hållbart om det skulle vara för få elever så vi slog till på att dra igång med de som ville.
Vi bestämde datum och tid och bjöd in vår lilla grupp. Vi skulle träffas på torsdagar mellan klockan 15:30-16:30 och döpte därmed gruppen till ”Torsdagsgruppen”.
Kuratorn och jag spånade på upplägg för kursen och tyckte att detta skulle bli hur roligt som helst. Det skulle bli kuratorns “förlängda arm”, att få möta elever som hon möter i samtal men att kunna arbeta med dem på ett annat sätt och lära dem ytterligare hur man kan må bättre i sig själv och att kuratorn och jag kunde slå våra kloka huvuden ihop.
Så här såg lite av våra skisser upp för kursen:
Vi var förväntansfulla och pirriga när vi skulle dra igång vår lilla grupp. Första gången så kom 8 av 10 elever dit… sedan droppade det av några till så det brukade bli runt 5 elever som kom på våra träffar. Fantastiskt roligt med de som kom, men sååå tråkigt att det inte blev fler. Vi testade oss fram med vår lilla grupp för att se vad som funkade och vad som inte funkade. Först en fruktstund så de fick fylla på med energi var en bra start därefter en liten föreläsning/ snack vid starten funkade bra, andningsövningar funkade rätt så bra om de inte blev fnissiga, ha, ha, ha. Att stretcha och tänja kroppen funkade med bra, men något som funkade skitdåligt var när jag tänkte att vi skulle arbeta med musik att höja frekvensen och få in lite dans/rörelse. Jag tränar ju själv med MyMowo och tänkte att eleverna skulle få testa ett danspass därifrån. Vi hade riggat med projektorn och ljud och så skulle vi köra igång. Alla var med de första minuterna men sedan satte de sig längst ner i salen, en efter en förutom en elev som gillade att röra sig till musik, så det var en riktig flopp som vi fick avbryta. Vi pratade med eleverna och landande i att de kunde tänka sig att röra sig till musik om vi släckte ner i salen och satte på musik som de gillade… så det fick det bli, ha, ha, ha.
Ja, ibland landar saker inte som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå. Ibland behöver man bara kasta sig ut och testa och så får man lösa saker allteftersom.
Här är lite PowerPoint kopplade till saker vi tog upp/ gjorde under vår lilla grupp. När jag kollar på innehållet nu så tycker jag fortfarande att det är riktigt bra och att det håller! Kuratorn hade huvudansvaret att fixa med våra Powerpoint, ibland fixade vi ihop och ibland så hade jag ingen tid och då grejade hon med dem:
Vi körde den här kursen vid 8 tillfällen och sedan var kursen slut. Vi kände att vi var nöjda med upplägget, men att det inte funkade med den tiden. Om vi ville ha fler elever dit så kunde det inte vara en tid som inkräktade på deras fritid utan vi behövde ha träffarna helst under skoltid eller tidigare så att de faktiskt skulle hinna med bussen som gick hem 15:20. Det kändes inte hållbart att lägga så mycket tid och energi till så få elever. Ibland fick vi ställa in då det var så många som inte kunde. Jag slutade dessutom lite tidigare på torsdagar så jag fick jobba över när vi hade gruppen vilket inte kändes bra för min familj, mina barn var ju inte så gamla då. Drömmen vore ju om man hade kunnat få till träffarna inom min, kuratorns samt elevernas “ramtid” för skolan.
Onsdagsgruppen
När nästa termin skulle dra igång så ville vi återigen göra en ny satsning på vår lilla grupp. Vi kände att vi ville nå ut till fler samt försöka få till träffarna under skoltid. Vi tänkte att om man gör om upplägget och kanske träffas totalt 3–4 tillfällen så kanske vi kunde ta halva klasser åt gången och låna lite undervisningstid från olika ämnen. Vi tänkte att vi kunde arbeta med elever i årskurs 9 och gjorde ett schema över vilka lektioner de hade, när jag hade min planeringstid och hur vi skulle kunna pussla ihop att träffas. Efter mycket fixande så mejlade vi ut till undervisande lärare för att kolla om de kunde släppa halva deras klass under den lektionen samt att vi fick ta den andra halvan vide ett annat tillfälle. Det vi blev förvånade över var att det egentligen bara var någon lärare som tyckte det var en bra plan och att det gick jättebra. Någon annan lärare blev stressad över att missa lektionstid med sina elever då det var så mycket de skulle gå igenom och det kan man ju förstå. Jag hade en tanke om att det var lyxigt att få undervisa en halvgrupp och att man kan nå ut sin undervisning och hjälpa fler när man har färre elever i klassrummet, men så kände inte den läraren. Nästa problem vi stötte på var att det var lärare som inte svarade alls.
Här spånade vi på delar som vi hade tänkt välja ut till de olika tillfällerna:
Det var som luften gick ur oss, det kändes inte som vi kunde få till att göra detta under skoldagarna. Jag blev även lite stressad över att bli av med mycket planeringstid som är “luften” i mitt schema, det är ju inte så att jag brukar sitta och rulla tummarna den tiden, ha, ha, ha.
Så nä, det sket sig med den planen så vi fick återigen tänka om.
Studiestödet var på onsdagar mellan typ 14:00-15:00 och det var ju en mycket bättre tid, samt att eleverna skulle hinna med bussarna 15:20. Vi drog det en vända till med ledningen och fick tillåtelse att ha våran grupp varannan onsdag.
Sedan kollade vi återigen intresset med våra elever och det var sååå få som orkade jobba med sig själva och med oss så det var återigen som luften gick ur oss.
Jag tror att enda sättet det hade funkat att ha en sådan här grupp är om det styrts upp från ledningen på skolan. Att man redan från start hade styrt upp i kalendariet dagar och tider som skolan gör en sådan här satsning och att det blir en schemabrytande aktivitet och att man involverar hela klasser så man verkligen kan nå ut till alla. Det är svårt att på “golvet” jaga elever, tider, platser att vara på och att få ihop det så det inte krockar med någon.
Kuratorn gick under den här tiden en utbildning som hette DISA (Din Inre Styrka Aktiveras) som var hur bra som helst och den var kostnadsfri som sponsrades från landstinget (här finns länken till den sidan). Hon tyckte att det borde vara en utbildning för mig med och jag kollade upp den och terminen efter så skulle de dra igång med en ny DISA- utbildning. Jag frågade rektorn om jag fick gå och hon sa ja!!! Jag blev så glad!!! Utbildningen var ett färdigt koncept på hur man kan arbeta med ungdomar för att stärka sig själva, bli mindre stressade och allmänt må bättre i sig själva vilket var en stor del av vår tanke med våran grupp som vi ville ordna på skolan. Jag kommer ha ett eget inlägg om DISA lite längre fram i bloggen (här finns sidan till DISAs egna hemsida).
Drömmen vore om detta fanns på schemat i skolan som ett förebyggande arbete i kampen mot psykisk ohälsa. Jag tror att vi på skolan behöver arbeta aktivt för att förebygga psykisk ohälsa, det har blivit ett så stort samhällsproblem så något måste göras och med detta blogginlägg vill jag ge exempel på hur man skulle kunna arbeta med det i skolans värld.
Jag försökte själv peta in lite delar inom personlig utveckling på mentorstiden i skolan, dock är det mycket annat som ska hinnas med så det är svårt att få till det även där. Vi som arbetar i skolan har ju olika intressen och man sätter ju sin prägel på sin undervisning vilket gör att eleverna får med sig lite olika verktyg beroende på vem de har som lärare och mentorer, på gott och ont, det kan se väldigt olika ut i olika klassrum.
Jag känner mig även stolt över min blogg, det jag såg nu när jag tog upp om vad vi arbetade med i vår grupp på skolan så är det mycket av det jag även haft blogginlägg kring. Det känns fint att på mitt sätt försöka sprida mina lärdomar vidare och kanske skapa större ringar på vattnet och fler människor tar ansvar för sina liv och sin hälsa. Mycket kan man ju påverka själv, även om man inte kan påverka allt så det gäller att fokusera på det vi faktiskt kan påverka.
Heja oss!
Idag bjuder jag på den här fantastiska låten (igen) ”Greatest love of all” med Whitney Houston. Jag ÄLSKAR texten på den låten!
Kram / Johanna