Arbetslagsledare
Nu det här läsåret väntar nya utmaningar mig, jag har med skräckblandad förtjusning tackat ja till uppdraget att bli arbetslagsledare.
Jag har haft mitt första år på min arbetsplats och tycker att skolan jag arbetar på är fantastiskt bra! Jag är sååå imponerad av så mycket som den här skolan gör. Jag är så himla tacksam att jag vågade och valde att ta språnget att byta arbetsplats.
Jag har tillhört ett arbetslag som jag stortrivts i och som fått mig att känna mig som en del i gänget från dag ett. Det var en som sa “det känns som du typ alltid varit här” och samma kände jag. Jag berättade i blogginlägget “Ny på jobbet” om mitt arbetslag, jag har känt mig så imponerad över hur de arbetar och tillsammans för skolan och eleverna framåt med en otrolig teamkänsla och jag hade sett fram emot att få följa arbetslaget några år till för att lära mig mer av dem.
Jag hoppade ju in och tog en årskurs 9:a och såg fram att få en årskurs 7:a efter sommaren. Det var länge sedan nu jag var mentor för elever från årskurs 7 och det är något visst med att följa elever under flera år och det arbete man kan göra för dem under lång tid, till skillnad nu när jag kom in och bara skulle ha elever i ett läsår och att de sedan slutar skolan.
Jag har fått så mycket kärlek och uppskattning från eleverna på min nya skola, det känns som de har trivts med mig och jag har trivts med dem på ett helt annat sätt än vad jag fick på min förra arbetsplats. Det är så många av eleverna på den här skolan som tycker skolan är viktig och är närvarande under lektionerna och det är 1000 gånger lättare att göra ett bättre jobb när man som lärare har de förutsättningarna.
Det var så roligt! Eleverna fick fylla i en anonym enkät precis innan de slutade skolan och sammanfatta deras skoltid från årskurs 7-9 på vår skola.
Jag kollade igenom enkätsvaren och kunde inte annat än att bli glad och stolt när jag fick se det här:
Skolan jag arbetar på är en stor skola med ca 730 elever och 90 personer som är anställda. Vi har varit fler elever men det är en grundskola ett stenkast från vår skola som byggt ut så de kommer kunna svälja fler elever från det upptagningsområdet som tidigare var vårat så vi kommer tappa elever till dem, vilket är bra då vi varit allt för trångbodda under en rätt lång tid.
Vi är tre lärare i hem- och konsumentkunskap på min skola. En för varje årskurs, så jag har ju undervisat årskurs 9, en annan årskurs 8 och en tredje årskurs 7. Vi har ett arbetslag i varje årskurs. Hon som hade årskurs 8 slutade i början av terminen och så fick vi in en vikarie till den tjänsten fram till sommarlovet. Under terminen så kom det upp till ytan att vi på skolan har en SO-lärare som även var utbildad hkk-lärare! Han och jag var med i samma arbetslag så han har med haft årskurs 9 fast i So-ämnen.
Han ska bara arbeta 60% nästa termin och har tackat ja till att enbart ha hkk som ämne och jag har en bra magkänsla att det kommer funka hur bra som helst.
Problemet var att han och jag har haft årskurs 9 och planen är ju då att vi ska ta emot nya elever i årskurs 7… men det hade ju inte funkat att ha två hkk-lärare i årskurs 7… då skulle det ju saknas en hkk-lärare i arbetslaget som har årskurs 9. Så jag hade det på känn att jag skulle bli plockad från mitt arbetslag och att jag skulle få ett år till med en ny 9:a. Jag älskar 9:or, jag tycker att det är en otroligt rolig ålder så egentligen gör det mig inget för den sakens skull… men jag hade samtidigt sett fram emot att följa mitt arbetslag längre tid samt få vara med från start hur de gör på den här skolan när de tar emot årskurs 7 så jag låg lågt med mina tankar kring att det nog blir jag som behöver flytta på mig, ha, ha, ha.
Men så kom dagen då vår biträdande rektor skickade ett meddelande till mig på chatten på Teams och undrade om jag kunde komma förbi hans kontor lite senare under dagen… och jag visste ju vad saken gällde så det var ju inte så mycket att göra.
Jag kom till hans kontor och sa när jag kom in “Jag vet varför jag är här” och han tittade frågande på mig “Vet du?”. Ja, sa jag, jag tror det är att ni vill att jag ska ta en ny årskurs 9:a? Och då bekräftade han att så var fallet, men att han inte hade tänkt på att det skulle behöva bli så förrän någon dag tillbaka, han hade heeelt missat det.
Jag sa att jag var förberedd och att jag hade förstått att det skulle landa på mig att få det uppdraget och att det kändes som bästa förslaget för skolan. Dels för att jag är den som är ny på skolan och bara har jobbat ett år och inte landat så mycket i skolan som min andra hkk-kollega som varit på skolan betydligt längre än mig. 9:orna ska ju dessutom få sitt slutbetyg i hkk och där har jag mer erfarenhet så även från den synvinkeln så kändes det givet. Han sa att jag fick fundera på det, men jag sa att det inte är så mycket att fundera kring, jag tror att det behöver bli så och han höll med.
Sedan när jag trodde vi var klara så sa han att han hade en fråga till och det var om jag kunde tänka mig bli arbetslagsledare i mitt nästa arbetslag.
Jisses, den frågan var jag verkligen INTE beredd på!!! Jag blev glad över frågan men fick lite smått panik. Jag frågade vad det innebar och han sa att man får tre timmar/veckan för uppdraget. Jag frågade om det fanns någon uppdragsbeskrivning och det fanns det, men han hittade det inte just där och då utan skulle skicka den till mig när han hittade den.
Jag frågade om man fick något lönetillägg som arbetslagsledare, men det fick man inte, man fick “bara” extra tid och därmed lite mindre undervisningstid.
Jag sa att jag behövde fundera lite på den frågan, ha, ha, ha.
Jag gick därifrån och kände mig upprymd men panikslagen. Att vara arbetslagsledare hade jag ju aldrig varit, detta var ju något nytt. Visst, jag hade hoppat in några gånger på min förra arbetsplats när vår arbetslagsledare varit iväg på möten, men inte mer än då. Arbetslagsmötena och arbetslagets roll var ju något heeelt annat på den här skolan kontra på min förra arbetsplats.
På min förra skola så hade jag ett luddigt uppdrag som förstelärare, berättade om det här.
Som så många gånger så är det för mig viktigt att connecta inåt och lyssna på vad jag vill. En del av mig visste inte om det var en bajsmacka jag fått i knät eller om det var något bra som jag faktiskt skulle gilla?! ha, ha, ha.
Jag kunde inte undgå att det fanns en positivt kittlande känsla i magen till tanken på uppdraget, verkligen skräckblandad förtjusning.
Jag tänkte att man utvecklas ju som mest utanför sin comfort zone och många gånger är det ju bra att tacka mer “ja” än “nej” till saker som kommer i ens väg… “Vem minns en fegis?” var med en fras som poppade upp för mitt inre, ha, ha, ha.
Så efter mycket funderande så kändes det ändå som något jag ska göra! Det kommer krävas en del jobb för att det ska bli bra, och jag är rädd för att jag kommer lägga mycket mer tid än mina tre timmar/veckan på uppdraget? Men jag ska försöka att göra det bra men ändå ha “good enough” tänket… även om det är svårt.
Jag till och med pendlade min fråga och fick ett solklart ”ja” på den. jag la även lite tarotkort och även de läggningarna pekade åt samma håll.
Ett av korten handlade om att detta ger en möjlighet att växa och att ”Varje utmaning jag möter är en möjlighet att utvecklas”. Jag tycker det känns så fint i livet att ha mina kort som kan ge mig lite extra guidning och stöttning i stort som smått.
Så jag tackade ja till uppdraget att bli arbetslagsledare för nästkommande läsår. Jag sa att om jag sedan inte trivs med uppdraget så kanske någon annan kan ta över?! Och så är fallet, så jag tänker att jag kör på med detta ett läsår och så får vi se vad som händer därefter?!
Det kommer nog gå bra och det ska faktiskt bli roligt.
Nu innan jag gick på semester så fick vi tjänstefördelningen inför nästa läsår och då såg jag även att jag dessutom kommer få vara med i skolans Värdegrundsgrupp, jag kommer vara ämnesledare och kommer därmed även ha en roll i skolans Skolutvecklingsgrupp (SKUG). Den här skolans tjänstefördelningsplanering är sååå proffsig!! Det är sååå mycket på min arbetsplats som jag blir imponerad över!
Så här såg min tjänsteplanering ut förra läsåret:
Jisses, och jag som fortfarande har känslan “Ny på jobbet” kvar, ha, ha, ha. Men jag har ju arbetat som lärare i 15 år så jag börjar faktiskt få en hel del erfarenhet i min ryggsäck och mer kommer det bli.
Jag gillar ju att arbeta med personlig utveckling med eleverna och hoppas att jag på den här skolan med kommer kunna peta in sådant framöver. Kanske att jag via värdegrundsgruppen kan få in mer av det temat på mentorstiden på skolan?
Ha, ha, ha, ha, det här är sååå typiskt mig!! Jag som tyckte det var jätteskönt att lämna min gamla arbetsplats och mitt försteläraruppdrag till att komma till en ny skola och “bara” vara mentor och lärare i hem- och konsumentkunskap… och det gick ett år i det temat, ha, ha, ha. Nu står jag här inför nästa läsår med nya uppdrag och nya utmaningar igen. Men det ska bli roligt och det känns som detta med följer min livsplan här på jorden så jag säger “ja” och åker med i livets berg- och dalbana så får vi se vad som händer längs vägen.
Roligt att få dela detta med er med!
Idag bjuder jag på den här gamla klassikern ”Live is life” med OPUS, titta, lyssna och njut.
Bamsekramar på er/ Johanna