Förnimmelse av andliga världar – del 1
Mellan 13–15 juni så var jag tillbaka på Englagård för tredje gången för ett nytt retreat, temat för den här helgen var “Förnimmelse av andliga världar”. Sist jag var på Englagård så var det på deras fantastiska “Superkursen” och då var jag ju där med Anders, första gången så var det ju samma kurs fast då var jag där med två av mina bästa vänner. Den här gången var det en av de vännerna som ville haka på den här helgen. Roligt ändå att det finns folk i min närhet som kan tänka sig att åka iväg på den här typen av aktiviteter *fniss*. Jag är sååå tacksam!
Vi kom dit vid 17:45 på fredagskvällen och gick först till rummet och fick in våra grejer. Rummen här har jag berättat om tidigare är hur skruttiga som helst, men värst var det rummet vi hade första gången. Den här gången så betalade jag och min vän lite extra för att INTE riskera att dela rum med någon annan, vi var inte särskilt sugna på det. Kanske att vi med den lilla extra kostnaden på 400kr per person faktiskt fick bättre standard på rummet? Totalt kostade den här helgen med mat, kurs och logi då 1598kr så det var ändå inte dyrt. Superkursen kostar ju bara 498kr, men det är ju helt galet billigt.
Tänker att jag kan berätta lite om programmet för helgen och vad vi fick vara med om. Det drog igång kl. 18:00 med middag, det serveras bara vegetarisk mat där och starten blev en god linssoppa med bröd och så sallad till det.
Pendel och Djurkommunikation
Detta var temat på första passet. Vi hade till den här helgen fått mejl att vi skulle ta med oss en pendel samt ett foto på ett djur. Jag hade skrivit ut en bild på vår katt Mizzy som jag berättat om här i bloggen.
Jag brukar arbeta med pendel så det var inget nytt för mig, men mysigt att få göra det ihop med min vän som inte arbetat med pendel tidigare.
Man skulle börja med att hitta sitt “Ja” och “Nej” med pendeln så man vet hur man kan kommunicera med den.
Vi skulle sedan gå ihop med någon som man inte känner och ta fram bilden på djuret. Jag hamnade med en kille i typ 30-års åldern? Som var där med hans mamma. Han hade en bild på en hund med sig.
Uppdraget var nu att man skulle “känna in” och titta på bilden och se vad man fick till sig.
Det var helt ärligt rätt svårt, det jag fick till mig var att detta var en hund som funnits med i familjen när han växte upp och var liten och att det var en lugn hund, en riktig stöttepelare och viktig för den här killen i hans uppväxt. Sedan fick jag upp siffran 13 och visste inte alls varför jag fick upp den siffran? Han sa att han inte visste vad det kunde betyda? Hunden blev nog inte så gammal och han själv gick nog på mellanstadiet när hunden gick bort?
Han fick känna in Mizzy och han fick till sig mycket kring hur hon var som katt men även att det var något i hennes namn som var som en “slingrig” bokstav, jag berättade att det borde kunna vara Z, att hon hette Mizzy, men även att katten hon fick hette Ozzy och hade samma bokstav i hans namn.
Det som var lite roligt var att dagen efter så kom killen fram till mig igen och berättade att han hade frågat hans mamma om vad 13 kunde betyda och då sa hon att han var 13 år gammal när hunden gick bort. Hur coolt är inte det?!
Efter vi gjort den här övningen så skulle vi göra en övning till och det var att arbeta med pendeln och med djuren. Han skulle ställa frågor om hans hund och jag skulle svara “ja” eller “nej” med min pendel därefter så skulle vi byta och jag skulle ställa frågor om Mizzy. En väldigt rolig övning!! Och vi hade båda 100% rätt i våra svar, så häftigt.
Jag tyckte ändå att jag ställde luriga frågor som “Födde Mizzy Ozzy med kejsarsnitt?”, “Trivdes Mizzy att bo ute i gäststugan?”, “Gillade Mizzy Ozzy när han var kattunge?”, “Fick Mizzy flytta in i huset igen efter renoveringen?”, “Gillade Mizzy mjukmat?”, “Tålde Mizzy mjukmat?” och så vidare. Det är så roligt ändå när man arbetar med pendel att man kan få så direkta svar på något som man kanske inte har koll på.
Efter detta pass så var det kvällsfika. Jag och min vän gick till rummet och la lite orakelkort som jag hade tagit med mig. Jag ville visa min vän lite olika typer av kort, korten har helt olika energier och ger olika typer av budskap så jag hade en egen liten kurs för min vän. Väldigt mysig aktivitet att dra lite kort.
Morgonmeditationer
Både lördag och söndag morgon kunde man starta med en guidad morgonmeditation mellan klockan 08:00-08:45, hur mysigt som helst att starta dagen på för att därefter gå och käka frukost.
Shamanism
Det här passet var jag supernyfiken på! Jag tycker det är spännande med schamaner och shamanism men kände att det finns mycket att lära mig.
Hon som startade igång passet berättade lite om shamaner och en metod som de använder är att gå ut i skogen och skrika… samt krama träd. Krama träd har jag testat men att skrika rakt ut hade jag aldrig gjort, ha, ha, ha. Men jag har hört talas om att det är en väldigt kraftfull metod och jag har faktiskt varit sugen på att prova den. Hon berättade att vi snart skulle gå ut i skogen och få skrika, ha, ha, ha. Vi började viska lite om vad grannarna där skulle säga om det, men gissade att de var härdade av människoskrik från skogen, ha, ha, ha. Tänk att bo på ett sådant ställe med den typen av grannar, ha, ha, ha, vi hade väldigt roligt åt detta må ni tro.
Jag och min vän fick dock lite stress över vad som var på väg att ske, men vi hakade på, ha, ha, ha. Vi inväntade att folk skulle hämta bättre skor och så samlades vi utanför huset. Där hade hon som höll i det ett långt tal från hennes hjärta till våra hjärtan för att komma i kontakt med saker som vi vill släppa taget om och vad vi kan tänka lite på när vi skriker. Vi tog sedan en tyst promenad och gick som i två led 10 minuter ut i skogen.
När vi kom fram till stället så skulle vi ställa oss med en armlängd mellan varandra och så guidade hon oss att nu skulle vi skrika ut något som vi kände ilska kring och sedan räknade hon ner 3, 2, 1 – skrik! Och jag skrek så mycket jag kunde och det som var häftigt var att i botten av skriket så släppte det saker inom mig och tårarna kom. En annan sak som var häftigt var att i samma sekund som jag blundande och skrek så fylldes mitt inre av en stark lila färg. Jag har ju berättat tidigare att jag brukar se färger när jag mediterar, bland annat i detta blogginlägg. När jag och mina systrar var iväg på soundhealing så såg jag ju färgen grön för mitt inre (berättade om det här). Men nu även i skriket så var jag fylld av den mörklila färgen. Det kändes otroligt läkande!
Efter det arga skriket så guidade hon som hade passet oss genom olika typer av skrik. Vi fick skrika oss igenom saker som oroade oss, gjorde oss ledsna upprörda med mera. Efter några skrik på det temat så skulle vi skrika åt ljusare saker så som tacksamhet, kärlek till oss själva och livet. Skriken skiftade då från att vara djupa och mörka till lätta och ljusa, nästan mer åt jojk-hållet.
Det var en sådan aha-upplevelse för mig att man kan skrika ut olika typer av skrik som innehåller olika frekvenser. Jag trodde att man bara skulle skrika ut de tunga känslorna. Men det är lite som EFT-tapping som jag kommer berätta om längre fram i bloggen. Att man skapar ett skifte och går från det tunga till det ljusa, så även i den här metoden.
När vi skrikigt klart så skulle vi hitta ett träd och krama och därefter skulle vi traska tillbaka till kursgården.
Det var med betydligt lättare steg som vi gick tillbaka och jag tyckte metoden var helt fantastisk, ha, ha, ha. Frågan jag hade inombords var “Var kan jag skrika i skogen hemma utan att grannarna undrar vad som pågår och ringer polisen?!” Hmmm…. Ha, ha, ha. Jag kanske kan bjuda med mig grannarna på en skrik-session så är det problemet löst *fniss*.
Efter det här passet så hade vi en längre rast ihop med lunch och då passade jag och min vän på att träna med pendeln. Jag hade tagit med mig boken “Emotionskoden” som jag berättade om i det här inlägget så det grejade vi med under rasten.
Utveckla förmåga för seanser
Under det här passet så skulle vi sätta oss ihop med någon vi inte kände och då hamnade jag med killens (han jag satt med under passet djurkommunikation) mamma. Vi blev guidade på samma sätt som jag berättade om när vi var på “Superkursen” i mitt blogginlägg “I see dead people”.
Vi skulle visualisera att vi blev omslutna av ett “Mr Bean-ljus” och sedan fick vi lite snabba frågor om den personen vi hade med oss. Jag kände konstigt nog redan innan jag hamnade med kvinnan att jag hade en man med mig. Det kändes som det kunde vara hennes pappa? Jag såg honom för mitt inre stå en bit bort. Han hade en ljus skjorta på sig och det kändes som han var i 70-års åldern? Han hade mörkt och tjockt hår och det kändes som han kom från något annat land, han såg inte svensk ut. Han såg ut att vara rätt lång och smal. Det såg ut som han rökte mycket och just då var det en som hostade i rummet och jag blev osäker på om hostan hörde ihop med mannen eller om det bara slumpade sig att hostan kom samtidigt som hans cigaretter? Jag såg glas med vin och öl framför mig.
Vi fick frågan om personen ville säga något? Då hörde jag och såg orden FÖRLÅT framför mig. Det kändes som hennes pappa hade varit en frånvarande pappa som jobbat mycket. Jag fick även en känsla av att han kunde bli väldigt arg och att han inte var en särskilt skön pappa?
Vi fick frågan om personen kunde visa något mer? Då fick jag upp en bild på en stuga och en bil.
Vi skulle sedan tacka personen och komma tillbaka till rummet och berätta vad vi sett och upplevt.
Jag sa till kvinnan att det var en man där och att han kändes som hennes pappa, men att jag vet ju inte ens om hennes pappa är död? Jag berättade vidare om hur han såg ut och att jag såg cigaretterna och alkoholen, stugan och bilen.
Hon sa att det var hennes pappa som jag fått till mig. Han gick bort när han var 75 år gammal, han kom från ett annat land (kommer nu inte ihåg vilket), han hade tjockt mörkt hår hela livet. Han rökte mycket och blev sjuk i KOL, han var alkoholist och hade som sagt problem med spriten. Han arbetade mycket och var en väldigt frånvarande pappa. När han drack så blev han väldigt elak så han hade inte varit en snäll pappa.
När hennes föräldrar skilde sig så hade han flyttat ut till deras stuga som han bodde i under långt tid.
Hans stora intresse var gamla bilar och det var hans liv så när dagen kom då han inte fick köra mer bil så var det en stor sorg för honom.
Det enda som inte stämde var att han var rätt kraftig när han dog, han hade varit vältränad och smal som ung men inte som gammal.
Jag kände ändå att jag gapade över hur mycket som faktiskt hade stämt kring det jag hade fått till mig. Helt otroligt om ni frågar mig!
Sedan var det dags för kvinnan att berätta vad hon hade fått till sig och då beskrev hon en kvinna som såg ut som min mormor, när hon sedan fick se ett garnnystan så visste jag att det var mormor och hon tyckte med att det kändes som att det var min mormor. Hon älskade handarbete och att sticka och virka. Det var en sorg för henne när hennes syn blev så dålig så att hon inte kunde göra det mer.
Hon fanns med mig och stöttade mig. Det kom även fram en man och kvinnan sa att det känns som din morfar, men att hon inte visste om min morfar inte levde eller ej. Men jag sa att de gick bort med bara något års mellanrum och att det inte var omöjligt att han var nära han med.
Vi pratade lite och sedan var passet över.
Dagen efter så kom kvinnan fram igen och då frågade hon om jag var väldigt trött? Hon sa att när hon suttit bredvid mig och mormor och morfar kom igenom så blev hon sååå trött så hon visste inte var hon skulle ta vägen, det var en trötthet som hon själv knappt upplevt. Men jag sa att det är inte jag som är trött utan min mamma, hon hade nog fått ta in min mammas energi? Hon sa att då är detta även en hälsning till din mamma och att jag skulle hälsa till henne att mormor och morfar finns kring henne med och att hon skulle få en kram från dem.
Sååå fint ändå! Kändes som en väldigt fin stund och upplevelse.
Jag har ju själv “träffat” mina morföräldrar vid några tillfällen sedan de gick bort, men det har ju mest skett i drömmarnas värld, men energin på drömmen är något annat än en vanlig dröm. Någon gång låg jag även i sängen och jag kände hur sängen “åkte ner” som att det var någon som satte sig bredvid mig i sängen och det kändes som att det var mormor. Jag kände mig lugn, glad, trygg och älskad av den upplevelsen. Sedan känner jag att jag har dem med mig i livet, det är ofta jag pratar med dem då jag vet att de finns runtomkring mig, de är som en del av mitt “team”. Jag har berättat om min mormor och morfar här, samt om en av mina upplevelser med dem här.
Om två veckor kommer fortsättningen på vårat retreat i bloggen, hoppas du vill haka på då med!
Idag kommer en fin låt från filmen “The Wild Robot”, om du inte sett det så är det ett hett tips! Väldigt fin film!
Kram / Johanna