Synkronicitet
När jag ser tillbaka på mitt liv så upplever jag mycket synkronicitet, att meningsfulla saker händer som känns som pusselbitar som tar mig framåt i livet att leva mitt “Johanna-liv”. Det känns som många saker händer av en mening i livet och på samma sätt som saker hänt tidigare i livet så har jag en större tillit till att saker nu och i framtiden kommer hända av liknande orsak.
Här nedan är exempel på saker som hänt i mitt liv som jag ser synkoniciteten i:
HAN och jag…
Jag tänker på den där första dagen när jag började gymnasiet och gick utanför skolan och kikade in på de som stod i rökrutan och fick se honom… en kille som stod där och jag tyckte han var hur fin som helst och undrade vem HAN var?!
Hur HAN sedan befann sig i mitt klassrum då vi visst skulle läsa kärnämnena ihop. Jag gick i en frisörklass och HAN gick modellteknik och design, men ändå skulle vi gå i samma klass under hela gymnasieperioden.
Från mitt håll var det kärlek i första ögonkastet… men han var upptagen och hade flickvän… men sedan fick jag reda på att det tagit slut mellan honom och tjejen och då någonstans fick jag ett mod som jag aldrig tidigare hade haft och tog kontakt med honom, fick hans nummer, började ringa och prata med honom och till slut i slutet av november samma år så bjöd jag hem honom på tacos och film. Mina föräldrar skulle iväg en helg och fira deras bröllopsdag och bo på hotell så jag hade huset själv. Sista tåget gick hem vid 21:10 så det skulle bli för kort om tid att ta det tåget då vi inte kom hem till mina föräldrar förrän vid 18-tiden…
Promenaden från tåget hem till mina föräldrar var magisk, det var den 3:e december och stooora snöflingor singlade ner från himlen och himlen var kolsvart och vi gick själva längs en cykelväg där skenet från gatlamporna och snöflingorna var det enda som lös upp.
Jag var 16 år och han var 18 år… han hade först gått ett estetprogram där han bodde 10 mil bort men känt att det var fel så han hade hoppat av programmet efter ett år, sedan sökte han in för sent till år två på gymnasiet så han fick gå ett introduktionsprogram under ett år för att sedan söka in till Jönköping och programmet “Modellteknik och design” och flytta 10 mil bort… Hans struliga gymnasieväg gjorde ändå att vi till slut hamnade i samma klass och gick där längs cykelvägen den vackra decemberkvällen.
På kvällen efter tacos och film så blev vi tillsammans ANDERS och jag, mannen i mitt liv och pappan till mina barn och resten är ju historia som man säger.
Berättade lite om det här i starten på bloggen:
Frisör och att utbilda mig till lärare
Att saker händer som är menat att hända… helt ärligt, det var aldrig meningen att jag skulle arbeta som frisör. Det var verkligen INTE min grej, ha, ha, ha. Hela mitt inre väsen vill ju få lära ut saker till andra så när mina handeksem och kemikalieallergi kom som ett brev på posten och en spark i rumpan att släppa frisöryrket och ta nästa kliv in på lärarutbildningen så klaffade det med otroligt bra. Men är ändå tacksam över allt jag lärde mig på frisörutbildningen! Jag har inte behövt lägga en krona på frisörkostnader då jag klipper mig själv och min familj. Jag fick träna min förmåga att möta människor i samtal vilket är superbra när man arbetar som lärare OCH jag träffade min man tack vare att jag gick frisörutbildningen samt de vänner som jag fortfarande har kvar. Jag har mycket att tacka frisörutbildningen för, även om det inte var min lott i livet att arbeta som frisör.
Omskolningsbidrag
När jag skulle börja plugga till lärare och min mamma som var löneadministratör hade fått reda på att det fanns något som hette “omskolningsbidrag”. Jag hade ALDRIG hört talas om det och jag hade aldrig fått reda på det om det inte vore för att min mamma hade snubblat in på det. Jag sökte upp vad det var och hittade det och sökte det och fick det!!! HURRA!!! Vilket innebar att jag fick min frisörlön under två år när jag pluggade till lärare. Ekonomisk som jag är så sparade jag halva lönen så att pengarna skulle räcka till nästan hela min utbildning… vi valde visserligen att bränna pengarna till en kontantinsats till en lägenhet, ha, ha, ha. Men det var tack vare den lägenheten som gjorde att vi hade råd att köpa vårt hus som vi bor i idag, så det var ändå inte helt fy skam att göra så, även de pengarna har haft stor betydelse i vårt liv fast på olika sätt. Just det ja, det var ju även tack vare de pengarna som vi med hade råd att gifta oss mitt i allt, ha, ha, ha.
Flytt till Göteborg och flytt hem
Även hur det löste sig när vi skulle flytta till Göteborg när jag skulle börja plugga till lärare med bostad till oss och jobb till Anders. Anders jobbade ju på häktet i Jönköping och fick en tjänst inom kriminalvården på transporttjänst i Göteborg. Även när vi skulle flytta hem igen så fick han en tjänst på Häktet i Jönköping vilket klaffade hyfsat bra det med.
Husköp där vi gift oss
När vi bodde i Göteborg så ville vi gifta oss i Jönköpingskrokarna och letade efter en liten kyrka. Våra vänner som bor på landet hade dop för deras dotter i en gullig liten kyrka som kändes klockren för giftermål. Vi bestämde oss att gifta oss i den kyrkan. Några år senare när vi skulle flytta hem och letade hus så kom det upp ett hus på landet bara tre km från kyrkan vi gifte oss i… och det huset blev vårt och är huset vi bor i nu…Även det är lite märkligt…
Sportlife
Under tiden i Göteborg så arbetade jag extra i receptionen på Sportlife och älskade det jobbet. Lagom till att vi skulle flytta hem till Jönköping så öppnade Sportlife en anläggning där och det första lärarjobbet jag fick var bara på 75% så då kunde jag fylla upp min tjänst med att arbeta på Sportlife med.
Första jobbet – 1 år katastrof
Mitt första lärarjobb var katastrof, fy tusan vad hemskt det var. Jag mådde skit och kände att om jag skulle ens vilja arbeta som lärare mer så behövde jag komma därifrån. Sportlife var det roligaste jobbet och jag var tacksam att jag hade det med, det blev som en ventil och ett ställe att samla kraft när mitt lärarjobb var skit.
Efter ett år på skolan så sa jag upp mig och tackade ja till en tjänst som lärare i hem- och konsumentkunskap i Mullsjö som ligger lite utanför Jönköping. Tjänsten var bara på 60% men jag vägrade vara kvar på skolan som jag vantrivdes på samt så hade jag Sportlife som kunde fånga upp mig och ge mig fler timmar så jag ändå kunde arbeta heltid som jag ville.
När jag kom till Mullsjö för att känna in arbetsplatsen, innan jag skulle tacka ja till tjänsten så träffade jag kvinnan som arbetade som hkk-lärare och som eventuellt skulle bli min nya kollega. Innan vi sa hej då så frågade hon vad jag hette i efternamn och när jag sa “Hultsborn” så kändes det som hon hade sett ett spöke, ha, ha, ha. Hon frågade om mina föräldrar hette Pia och Rolf och jag sa frågande att det stämde. Då berättade hon att hon kände min farfar när han levde. Att hon bodde granne med min farfar och att han ofta brukade hänga med dem.
Min farfar dog något år innan jag föddes så jag hade själv aldrig träffat honom, men det kändes sååå fint. Som en stor omfamning från min farfar och som att få komma hem igen.
Jag stannade i Mullsjö i 13 år och älskade det jobbet!
Ofrivillig barnlöshet och kristallhealing
Vi kämpade med att bli gravida och testade ALLT för att det skulle ta sig. Jag fick ett presentkort på Floating av Anders och efter den upplevelsen så berättade jag om vår ofrivilliga barnlöshet samt mitt tuffa jobbår till kvinnan som arbetade där och jag frågade om hon hade någon idé på vad man skulle kunna göra?! Hon tipsade om kristallhealing och att det kanske skulle kunna funka?! Jag hade ingen aning om vad det var?! Jag fick ett visitkort till Kristall och Healingboden i Jönköping. Desperat som jag var så kontaktade jag Carina och frågade henne om kristallhealing kan hjälpa mot ofrivillig barnlöshet. Hon sa att det kan hjälpa mot allt möjligt så det var inte omöjligt att det skulle funka mot det med?!
Jag fick en tid och gick dit på behandling och var med om en heeelt otrolig upplevelse som jag berättade om här.
På kvällen hade jag en molande känsla i magen, sååå skumt! Men efter den behandlingen så kom aldrig mensen, jag blev gravid och det var Vincent som kom till oss.
PMDS och Reiki healing
När jag några år senare drabbades av hormonella besvär/PMDS och mådde skit igen, men den här gången inom mig själv så testade jag återigen allting för att bli av med skiten. Vården kunde hjälpa mig med antidepressiva tabletter och när jag inte var så sugen på det så slog det mig att om jag blev gravid med kristallhealing så kanske det kunde hjälpa mig med min PMDS med?!
Jag kontaktade återigen Carina på Kristall och Healingboden och fick en tid för en ny behandling… Fatta hur förvånad jag blev när jag blev lugn som en filbunke och mådde hur bra som helst när mensen kom och inga hormonella besvär kom. Det funkade!!! Dock kortvarigt… då PMDS var tillbaka nästkommande månad igen… så jag bokade en ny behandling, gick på den och min PMDS var återigen borta….
Det kändes inte hållbart att hålla på att boka in behandling efter behandling då mensen skulle jag ju ha rätt många år till….
Carina föreslog att jag kunde ju utbilda mig inom Reiki healing och ge healing till mig själv så behövde jag inte hela tiden gå på behandling hos henne. Jag fattade INGENTING!!! Jag hade ju inte den förmågan, jag skulle ju inte kunna det?!
Men helt ärligt så hade jag inte så mycket att förlora på det så jag bokade in mig på min första Reiki kurs och lärde mig att ge mig själv healing och botade min PMDS och jag har inte haft några hormonella besvär sedan den dagen.
Mediala upplevelser
Tack vare att jag gick min Reiki utbildning och som ledde mig vidare till fler utbildningar och där jag till sist blev Reiki Master så öppnade jag även upp för alla de mediala och märkliga upplevelser jag fått vara med om.
Högkänslighet
Jag lärde mig längs resan att jag är högkänslig och allt vad det innebär. Att kunna känna in andra människors energier, men även vara känslig för saker jag stoppar i kroppen, allt ifrån mat men även min kemikalieallergi samt känslighet vid hormonella förändringar i kroppen.
Men att ha fått lära mig om högkänslighet har varit en viktig pusselbit för att förstå mig själv och hur jag fungerar… men även förstå högkänsliga elever jag möter på jobbet samt förstå mina barn.
Jag är tacksam att jag har min familj som med är öppna och har förståelse för mig och allt jag är med om i livet. Som inte dömer mig eller tycker att jag är knäpp och knasig, ha, ha, ha… fast mina barn tycker nog det ibland.
Tecken… stort och smått.
Med min öppenhet kring mycket så känns det som livet fått mer magi än vad det hade tidigare och att jag kan se saker från ett högre perspektiv både gällande mitt liv och andras liv. Jag ser livet som en skola där vi har massvis med saker vi ska lära oss och att utmaningar hör livet till, även om vi i stunden inte gillar dem och att vi helst vill slippa de tuffa perioderna i livet. Jag tänker att det även är de tuffa perioderna som formar oss till de vi är och vilka vi blir.
Om man lyfter blicken lite så känns det som att det finns en yttre kraft som finns med oss och som även har rätt mycket humor och skämtar med oss rätt friskt.
Hur saker synkroniceras i livet i smått och i stort.
Exempel som när jag stod i köket och frågade Anders om en viss låt där det är en kvinna som sjunger och i musikvideon så har hon en hög hatt på sig. Den spelas på radion ibland men kanske att det går typ tre år mellan tillfällena där den spelas. Anders visste nog vilken låt jag menade men han kom inte heller på namnet på vare sig artisten eller låten.
Dagen efter så satt vi i soffan med Vincent och han satt med hans surfplatta samtidigt som jag hör låten spelas från hans surfplatta! Jag ropar “Där är ju låten som jag frågade om igår!!!”. 4 non blonds låt Whats up.
Jag garvade, det kändes som ett klockrent tecken från Universum.
Bloggen har nått sitt slut
Jag har ju bloggat i snart fem år och helt ärligt så trodde jag inte att det skulle ta så lång tid innan jag var i mål, ha, ha, ha. Jag har även varit osäker på var målet var, om det skulle vara när jag tidsmässigt var tillbaka där bloggen började eller om jag skulle fortsätta blogga om allt som hänt i livet under tiden som jag skrivit bloggen och som jag inte berättat om här.
Jag har känt en tillit till “universum” att jag kommer “veta” när bloggen är klar. Eftersom jag inte har känt mig klar så har jag fortsatt att skriva och berätta om allt möjligt som jag varit med om och som jag lärt mig längs min livsresa.
Jag måste nog säga att jag är en kreativ person som älskar att lära ut och inspirera andra och även om jag arbetar som lärare och jag på jobbet får utlopp av det jag brinner för så finns det så mycket mer jag vill lära ut än det som ryms i mitt klassrum eller i skolans värld. Bloggen har varit klockren för mig att ventilera och få berätta och jag har tänkt att den kommer landa där den ska landa. Jag har även gillat hur det jag skriver och berättar om även förankras djupare hos mig ihop med att jag tydligen älskar att få skriva av mig. Det blir som en ventil som får pysa ut från kroppen på ett väldigt behagligt sätt, ha, ha, ha.
Jag har även känt att om jag inte bloggar… vad ska jag göra då?! Ha, ha, ha. Någonting måste jag ju göra som fyller bloggens tomrum som den kommer lämna efter mig. Jag har tänkt att universum kommer berätta för mig vad jag ska göra när jag är redo och tiden är inne och det mina vänner har nu hänt.
På samma sätt som innan jag drog igång bloggen så hade jag ju huuur många bloggrubriker som helst för mitt inre och för att få loss dem från min hjärna så fick jag skriva ner dem i ett worddokument och det var ju starten på bloggen… alla rubriker fanns där… sedan var det “bara” att fylla i och berätta om rubrikerna, ha, ha, ha… och det har jag ju gjort nu i snart fem år, ha, ha, ha. Heeelt galet när man tänker på det.
Det som har hänt nu är att lagom när jag börjar komma fram till starten där jag började bloggen så har mitt inre fyllts av massvis med olika små filmklipp där liksom bloggen blir till film. Istället för att skriva och berätta om saker så ska jag nu ta action och visa er och jag har redan börjat göra detta på mina sociala medier.
Samtidigt som jag känner mig klar med att skriva på detta sätt, jag liksom hungrar efter att släppa skrivandet och berätta via minifilmer. Sååå roligt!!!
Så mina vänner, jag har bara ett blogginlägg kvar efter detta och sedan är jag klar.
Det jag har lärt mig i livet är att ha större tillit till att allt är som det ska vara oavsett om jag värderar det som bra eller dåligt. Att släppa kontrollen, lyssna inåt på den guidning jag får och tänka att allt sker av en mening. Vi vet inte hur framtiden ser ut så det gäller att ta vara på nuet och agera utifrån kärlek så brukar det mesta blir så bra som det bara kan bli.
Ta hand om er!
Här kommer den fantastiska låten med 4 Non Blondes-Whats Up.
Kram/ Johanna