Det var ofta jag kom i kontakt med folk som var vegetarianer via böcker jag läste, poddar jag lyssnade på, elever samt föräldrar och det hade vuxit fram en nyfikenhet kring hur det skulle kännas i min kropp om jag skulle bli vegetarian.
Jag hade ett arbetsområde med mina elever i årskurs 9 om ”Matens pris” där vi bland annat arbetade kring problematiken av Sojaodlingar i Brasilien.
En dag på jobbet så pratade jag med en kollega om kemikalier i våra produkter i badrummet och då berättade hon att hennes man alltid började att hosta av tandkrämen när han skulle borsta tänderna. Han hade tydligen gjort det i hur många år som helst. Jag sa att det måste ju vara någon kemikalie i tandkräm som han reagerar på?!
Food Pharmacy förespråkar att man ska lägga till frukt och grönt varje dag då många äter alldeles för lite av den varan, rådet de ger är att man ska äta enligt regnbågens alla färger. Livsmedelsverkets råd är ju att man ska få i sig 500 gram frukt, bär, grönt och baljväxter dagligen.
En annan sak jag började reagera mot när jag var 19 år var otvättade jeans. Jag tyckte de var som snyggast när de var splitter nya och ville vänta så länge som möjligt med att tvätta dem, ha, ha, ha. En dag var jag ute och gick och då började det ösregna och jag blev dyngsur. När jag kom hem och drog av mig mina blöta, nya byxor så var mina lår fyllda av röda små prickar som kliade.
Jag känner mig typ som en knarkhund som kan lukta sig till skadliga kemikalier, ha, ha, ha… fast utan det luktsinnet utan mest att min kropp reagerar på dem. Ibland tänker jag att det är förmågor som vissa har för att kunna varna andra? Det finns ju de som känner mögellukt jättetydligt och andra känner inte av det…
En dag på jobbet så kom det ett mejl där det stod att de gjorde en ny rekrytering av förstelärare i kommunen och att det var fritt fram att söka! Jag hade ju sökt tidigare när jag var föräldraledig då den biträdande rektorn då tyckte att jag skulle göra det…
Jag började fundera över vad man faktiskt behöver i kemikalieväg… Mycket av det från Maria Åkerberg kändes ju lyxigt men jag visste ju att det inte var 100% bra så insåg att jag måste ersätta hennes produkter med renare råvaror. Jag kom fram till att jag behövde ha:
En annan bok som jag läste i den här vevan som engagerade mig var boken “Matens pris”. Den hade några år på nacken när jag snubblade in på den, men den kändes ändå väldigt aktuell. Den handlade om två reportrar som reste världen runt för att besöka olika uppfödningar, odlingar och produktioner kopplade till livsmedelsindustrin.
Eftersom det var handeksem jag hade problem med och en produkt som händerna kommer i kontakt med mååånga gånger per dag var ju tvål. Tänk så ofta man tvålar in sina händer på en dag. Jag kom rätt snabbt in på sidor där folk berättade att de gjorde egen tvål. Jag blev sååå nyfiken!
