Min graviditet
I slutet av november började bebismagen synas, kändes så konstigt att börja få en kula på magen.
Förutom trötthet och illamående så mådde jag rätt bra… En skum sak jag hade var att varje gång jag duschade och fick vattenstrålen på magen så började jag klökas, så var alltid tvungen att alltid ha vattenstrålen på ryggen… I slutet av december började jag få mycket halsbränna och det var något nytt… det hade jag aldrig tidigare haft.
30 december skulle vi på nytt ultraljud och vi hade bestämt oss för att vi ville ta reda på könet på vårat barn. Vi hade pratat om namn och det vi hade landat i var att om det blir en tjej så ska hon heta Mira och om det blir en pojke så ska han hete Vincent!
Allt såg bra ut på ultraljudet, så himla skönt! Vilken lycka! Man behövde inte vara läkare för att se att det var en pojke vi väntade, ha, ha, ha… vi hade nog sett att det var en pojke även om vi inte hade velat veta könet. Så synd att de inte klickade fram en bild på bebisen när man såg att det var en grabb…ha, ha, ha… det såg ut som vi skulle få en “välhängd” son… Så nu väntade vi inte bara ett barn, nu var det Vincent vi väntade på! Beräknad förlossningsdag skulle bli 26 maj!
I början av januari började jag få svårt att sova på rygg och mage… det var med en märklig känsla… att han en kropp som började kännas otymplig. Jag började även få en pulserande känsla i mina ben och fötter.
12 januari kände jag Vincent på riktigt för första gången, tidigare hade jag bara känt en lite “fladdrande” känsla… men nu var det mer en “puff” inifrån.
13 januari var det första gången någon utifrån (en medlem på gymmet) frågade om jag skulle ha barn. Det kändes så overkligt att jag var gravid och att det nu syntes på riktigt.
17 januari kände Anders Vincent för första gången och han tyckte det var så häftigt att få känna! Han som bara stått bredvid när jag har berättat om mina upplevelser.
26 januari var en milstolpe då Vincent skulle kunna överleva om han skulle komma tidigt. Rädslan att förlora Vincent fanns fortfarande kvar… att det kanske ändå inte skulle gå vägen… så att passera det här datumet innebar en stor lättnad för oss.
6 februari – skaffade vi trygg hansas vänta barnförsäkring. Ha, ha, ha… ja… ni har kanske förstått att jag tycker det är viktigt med att vara försäkrad… om något händer… jag har ju haft nytta av diverse försäkringar tidigare i livet.
15 februari började jag få svullna fötter och i mitten av mars började jag känna mig helt slut när jag kom hem från jobbet. Jag var trött och energilös.
10 april vaknade jag på natten med sjukt ont i ryggen. Började nu gå med vaggande gång. Fick nu även svullna vrister.
Torsdagen 3 maj gick jag på kontroll för blodtryck och urinprov, det började se sämre ut så fick en ny tid på måndagen 7 maj. Efter att jag tagit mina nya prover så fick jag åka direkt till Ryhov för att ta fler prover för mina värden såg inte bra ut! Jag var inte beredd på det här! Jag försökte ringa Anders men lyckades inte få tag på honom, jag hade panik! Jag ringde min syster som tog över och försökte få tag på Anders och efter mycket om och men så lyckades hon! Anders är min stöttepelare i livet så det kändes så tryggt att ha honom där!
8 maj blev jag sjukskriven… de trodde att det kunde hjälpa om jag vilade mer och inte utsatte kroppen för stress. Det var en sådan lättnad att få gå hem, jag hade känt mig otroligt sliten av graviditeten under senaste tiden så det var lyxigt med återhämtning innan det var dags att föda. Jag hade gått upp 17,3 kg så jag kände mig stor som ett hus och otroligt svullen och otymplig. Han skulle ju komma den 26 maj men tänkte att eftersom det är första barnet så är det nog troligast att jag kommer gå över några dagar?
