Min historia / Ofrivillig barnlöshet

Första tiden med bebis

Efter förlossningen var jag totalt utmattad och det tog flera dagar innan jag fick tillbaka mina krafter. Jag var så svag i mina armar så jag kunde inte stå upp och hålla i Vincent de första dagarna. Dessutom så kändes det som man hade ett babianarsle, fy satan vad svullen man var där nere… Kroppen är ju helt fantastisk ändå vad den kan fixa!  

Som prins Daniel sa “Känslorna är all over the place” och så var det verkligen! Tårarna kom och gick över den omvälvande förlossningen och att man nu hade sitt efterlängtade barn i sina armar samtidigt som man var helt slutkörd och trasig.  

Mitt i det här skulle man visst få igång mjölken så att amningen kom igång och det var viktigt att den gjorde det innan vi fick åka hem.  

21 maj åkte vi hem… när vi kom ut på landsvägen hemma så var det som om vi möttes av ett nytt landskap, allt hade blivit grönt ute under de här dagarna vi varit inne på förlossningen.  

När svullnaden lagt sig mellan benen så började jag märka av min trasiga svanskota, det gjorde så ont att sitta på den så fick bylta upp med kuddar i soffan för att få till en skön sittposition. Min syster Jessica hade varit med om samma sak, så visste att det inte är så mycket att göra utan att den får läka av sig självt… ha, ha, ha inte direkt så att man går in och gipsar svanskotan.  

Väl hemma så rann mjölken till ordentligt och det typ sprutade mjölk från brösten… men Vincent hade av någon anledning svårt att ta bröstet… när jag la honom vid bröstet för att äta så skrek han mest… jag testade att amma i olika positioner och det som funkade bäst var när jag låg ner… men det var inte klockrent det heller. Jag testade några olika sorters bröstvårtsskydd då jag tänkte att jag kanske hade för små bröstvårtor och därav tog han inte bröstet? Men inte de heller funkade bra.  

Vi gick ju på regelbundna kontroller och de märkte tidigt att Vincent inte växte som han skulle så vi fick åka på massa extra kontroller. Jag fick sitta på BVC och amma inför personal för att visa hur jag gjorde och om något såg fel ut… men de kunde inte se att min amningstekniken var fel.  

Jag hade läst på så mycket om hur viktigt det var med amning och där stod jag med tuttarna fyllda med mjölk och ett barn som inte tog mina bröst… Det här hade jag inte räknat med! De tyckte att jag skulle få börja ge mat på flaska istället… och jag var så ledsen… jag kände mig som världens sämsta mamma som inte lyckades få amningen att funka. Envis som jag är så köpte jag en elektisk pump och började pumpa. Jag pumpade brösten i fyra månader fram tills att min mjölk sinade och då började vi med ersättning istället. Vincent älskade att äta ur flaska och helt plötsligt hade vi en annan bebis hemma. Från att ha varit en gnällspik (tydligen konstant hungrig) till att bli lugn, nöjd och sov jättebra. Anders satt och matade honom med flaska medans jag satt bredvid och pumpade… ja… så blev det för oss… inte riktigt vad jag hade tänkt mig men det blev mysigt för Anders, han knöt an med Vincent på ett jättefint sätt så det blev en fin start på deras relation.