Från rivning till återuppbyggnad
Hurra!! Äntligen har vi passerat vårt första delmål!! Nu har vi slutat att riva undervåningen och nu bygger vi upp den i stället! Hur roligt är inte det?! JÄTTEROLIGT!!!
I förra inlägget där jag berättade om projektet att byta syllen på huset så var det egentligen med lite återuppbyggnad, fast vårt första delmål var när vi börjar bygga upp grunden igen och det gjorde vi under helgen som var. Samt så har snickarna varit här och hjälpt oss att få upp den bärande balken i taket. Alla hade mätt ut allt bra så den satt som ett smäck när den kom upp, ha, ha, ha. Anders hade beställt en metallbalk då hans vision var att vi skulle ha en robust och rostig balk i taket på vårt hus… det var liite snopet när balken kom och den var målad i en roströd färg. Tack och lov så var den väldigt fin i roströd och även esteten Anders tyckte att den blev fin (tack och lov). Annars så hade vi haft ett ytterligare projekt med att få bort färgen på balken. Men till vår röda tegelvägg så passar den roströda balken väldigt bra. Det blev väldigt fint när den kom upp då den ramar in rummen på ett väldigt fint sätt. Vi känner oss jättenöjda!
Vi har fortsatt att städa ur och röja ur i grunden för att städa bort allt som inte är sten. Barnen har fått lön och hjälpt till, hur bra som helst! När vi var på A6 sist så fick Mira upp ögonen för “Boba Milk Tea”... hon hade nog sett det på Youtube och ville absolut smaka! När vi gick fram och såg att ett litet glas kostar typ 75kr så sa jag NEJ och nej tack till den, ha, ha, ha. Men när vi kom hem så kunde hon inte släppa sitt “Boba tea” så det blev hennes motivation när hon skulle jobba. Barnen tjänar ju 100kr i timmen när de jobbar (vi har inte kommit igång med veckopeng eller månadspeng utan de jobbar ihop sina pengar). När hon fått ihop sina pengar så tog vi en sväng förbi A6 gången efter vi var i stan och då sa Vincent att han med ville bränna sina pengar på detta dyra Boba tea, ha, ha, ha. Det var ju hans pengar och våra barn brukar få styra själva över vad de vill att deras egna pengar ska gå till så det var ok för mig och Anders. Det tog lång tid innan de fått sina drycker och de första klunkarna sa de att det var jättegott! Men när Vincent kom till de slemmiga kulorna som känns typ som grodyngel, ha, ha, ha. Då var det inte gott längre. Samma sak gällde Mira… så det slutade med att vi hällde ut två nästan helt fulla Boba tea… learning by doing.
Anders rev väggen mellan vårt nya vardagsrum och matrummet och då kändes den väggen inte riktigt på samma sätt att riva som de andra väggarna… vi fick funderingar på om den med kunde varit bärande på något sätt?! Så här gick pulsen upp på mig en del, men Anders var coollugn och sa att det inte var panik att vi inte hade något som stötte upp den just nu. Snickarna trodde inte heller att den var så betydelsefull, men för säkerhets skull så ska vi sätta en balk där med fast inte lika kraftig som den andra balken. Planen är ju att vi ska få in ett tillbadrum i huset framöver och att det ska ligga på övervåningen… det är där jag ska ha ett litet badkar och det blir ju lite vikt av det så för den sakens skulle så känns det ju bra om väggen verkligen håller.
Anders hade beställt hem sand och grus till att börja fylla igen golvet i huset med samt hyrt en liten dumper som vi transporterade in allt med och detta jobb ägnade vi helgen åt. Fy tusan vad tungt det var. Tack och lov så var min fina pappa återigen här och hjälpte oss den här helgen, han är verkligen en klippa min älskade pappa! På lördagen så hade vi även en kompis här som hjälpte till och hans son som även är kompis med Vincent var här. Grabbarna slet och vi fick så mycket hjälp från dem, de var toppen! De lärde sig köra den lilla dumpern och de var grymma på det! Under lördagen så fyllde vi grunden med sand och söndagen fyllde vi med grus. Min kropp kändes helt slutkörd när jag skulle krypa till kojs på lördagskvällen. Det var som om varenda cell i kroppen var utarbetad och jag var typ skakig. Jag hade svårt att sova den natten då kroppen hade typ frossa. Jag svettades samtidigt som jag var kall. Jag kan tänka mig att min kropp skulle reagera typ så om jag skulle springa ett maraton, ha, ha, ha.
När jag vaknade på morgonen så hade jag lite panik över hur min kropp skulle orka en dag till… vi hade ju ”den lilla” grushögen kvar och jag har skyfflat grus några andra gånger och vet hur tungt det är. Min pappa har en dålig axel samt lite problem med sina händer och Anders hade lite ryggbekymmer i våras.
Jag hörde av mig till ett kompispar för att se om de möjligtvis inte kanske skulle ha möjlighet att titta förbi under söndagen och hjälpa oss att skyffla grus. De var sååå himla gulliga!! De hade egentligen inte tid då det var ett galet späckat schema de hade under deras dag men trots det så pressade de in i deras schema att komma ut till oss för att hjälpa! Jag blir typ tårögd av den fina gesten. Sååå himla fint! Sååå otroligt tacksam för deras hjälp!
Jag är även tacksam över att min kropp tog nya tag med gruset. När jag väl började skyffla så kändes det som om gårdagen var historia och att min kropp hade fått den vilan den behövde. Natten efter var det inte alls någon frossa utan den kändes mer bara väldigt trött. Det känns lite overkligt att vi fysiskt sett har den tyngsta biten bakom oss i renoveringen. Jag känner mig lycklig och tacksam!
Anders var så smart så han hade mätt upp hur långt upp som sanden skulle komma, om ni ser på de svarta markeringarna som är vid grunden. Efter att jorden var på plats och att vi hade packat den så var vi nöjda för den dagen. På morgonen efter så placerade Anders ut en markduk på jordgolvet samt markerade med nya svarta streck på hur mycket grus vi skulle ta in.
Nu kommer vi själva få vila lite i vår renovering då nästkommande steg är jobb för hantverkare. Vi har rörmokare som kommer hit i veckan och ska dra om rören så att de hamnar på rätt ställe. När vi skulle lägga på markduken så kom Anders på att stenbumlingen som låg där borta där vi skulle ha vår diskho nog låg på ett dåligt ställe om den skulle vara i vägen för vårt avlopp som ska vara där borta så det blev ett litet projekt vi fick greja med på söndagsmorgonen och det var att flytta stenbumlingen och gräva ett litet hål som vi kunde välta i den så den skulle ligga på ett bättre ställe.
Det har varit tungt att bära ut allt virke från huset men det har ju skett i omgångar. Att vi under två dagar fyllde vårt hus med sand och grus är nog det tyngsta jobbet jag gjort under hela mitt liv?! Sedan så tycker jag att det är gött med den typen av jobb, men det blev rätt många timmar på lördagen som vi höll på. Vi började vid kl. 09.00 och höll på till strax efter kl. 17. Sedan mellan varven så var jag inne och fixade fram fika och lunch (samt hängde en tvätt, det är ju sådant man ska greja med också). Sjukt vad vi har fått träna våra ryggmuskler den här helgen, ha, ha, ha.
Vi hade rätt mycket sand och grus över när vi var klara med det vi skulle ha invändigt, men våra grannar kunde ta sanden och gruset tyckte jag att vi kunde ha på vår uppfart. Anders var inte lika nöjd då han inte gillar den typen av grus… men jag tyckte inte att man behövde vara så noga med den detaljen just nu, ha, ha, ha. Så han gick med på att vi skulle få ut gruset på vår uppfart. Själv tycker jag det känns superlyxigt! Det har varit skralt med grus där och nu kändes det som man hade fått gratis grus, asgött enligt mig! Om vi hade köpt grus till uppfarten så hade vi valt något annat, men tänker att det blir ett senare bekymmer, det projektet hade vi ändå inte dragit i gång med nu.
Vi har bestämt att fira med bubbel vid alla våra delmål och detta var första delmålet. Nästa delmål är när betonggolvet är på plats.
Vår elektriker ska med komma och dra om elen på huset. Vi ska flytta vår el central som just nu sitter i kattvinden på övervåningen till groventrén som kommer vara bredvid vårt nya vardagsrum. När vi är klara med renoveringen nere så har vi ju tänkt ändra planlösningen på övervåningen med… men när vi gör det är kopplat till hur vår ekonomi ser ut och hur vår energi ligger till efter detta ”lilla” projekt.
En söndag tog vi en paus och besökte hembygdsgården i krokarna där vi bor, vi köpte med oss fika och tog med till picknick till vår lilla sjö som vi typ dagligen brukar hänga vid (det är runt 24-25 grader varmt i den just nu, hur härligt som helst!).
En annan skoj sak som hänt sedan sist är att vi har betalat klart på mitt CSN!!! Hurra! Det var vi med tvungna att fira! Det är ändå typ 1800kr som dragits från kontot var tredje månad i rätt många år nu som vi hädanefter kommer slippa, sååå gött!!! Vi har det nu som tradition att fira med bubbel när vi betalat av något lån. Känns som en fin tradition. Inte för att vi har så många lån eller har haft. De förra gångerna vi skålade var när vi hade betalat av husvagnen och sedan den lilla bilen. Lånen vi har kvar nu är på stora bilen… så det bli bubbel om två år på den, ha, ha, ha. Sedan har Anders CSN, men det är rätt många år framåt i tiden den är klar och sedan har vi huslånet… och det kommer ta måååånga år innan det är klart, ha, ha, ha.
En mindre rolig sak just nu är att vi har fått en fluginvasion. Tror ändå inte att filmen nedan visar riktigt hur illa det är (värst är det i vårt lilla, lilla “kök”. Fy tusan vad äckligt det är!!! Vi hade en sådan här invasion förrförra året och det var första gången på alla år vi bott här som jag hängde på Hemnet och funderade på att flytta bort från landet. Vi kunde inte vara utomhus, altanen gick inte att använda då det var en flugsvärm där och vi la flera tusen på att fixa flugfällor och Anders byggde insektnät till fönster så vi kunde ha öppet och vädra. Vi tycker att det är roligt med alla djur som våra grannar har här på landet, men den här biten är INTE skoj! Tror en faktor är att djuren är precis på andra sidan häcken av vårt hus och att det blir typ som att vi bor i en hage. Vet inte riktigt hur vi ska komma bort från det? Vi hade inte sådana här bekymmer när djuren var i hagar längre bort alternativt att de hade färre djur förr och det var därför vi slapp fluginvasioner? Visst, vi bor på landet och man får räkna med flugor… men det här är på en heeelt annan nivå. Vi trodde förrförra året först att det var “ett flugår” men när vi pratade om vårt dilemma med folk som bor i krokarna runt vårt hus och de beklagade sig på att de kunde få slå ihjäl ett 30-tal flugor på en dag medans vi kommer upp i flera 100 flugor varje dag så förstod vi att “flugåret” var visst rätt lokalt, suck, pust, stön. Vi har satt upp insektsnät vid våra dörrar just nu, men vi har svärm utanför dörren och varje gång man går igenom dörren så kommer det in flugor. Man tappar gnistan att stå i “köket” att laga mat när man har över 100 flugor som cirkulerar runt omkring maten man lagar så man brukar få börja att slå ihjäl flugor innan man ens kan börja med maten, sååå äckligt. Man får typ panik!
Jag var på jobbet när fluginvasionen hade kommit och ringde Vincent på väg hem för att be honom lägga fram räkor på en plåt då jag var sugen på räkor till middag. Han sa att det är väldigt många flugor i köket, men jag sa att det är lugnt, vi kommer ändå inte äta skalet på räkorna, ha, ha, ha. När jag kom hem och öppnar dörren hör jag hur det liksom “brummar” från köket och när jag sätter in huvudet och ser hur det ser ut så är det helt svart med flugor, de kryllar överallt!!! Ni vet sådana där härliga grönskimrade spyflugor!! Jag fick panik! Vincent sa “Jag sa ju att det var mycket flugor”. Men jag kunde inte drömma om att det var såååå mycket. Hoppas att den här perioden går över snart! Annars finns risk att jag kommer bli knäpp, ha, ha, ha (djupandas Johanna, djupandas!). Kvällsrutinen just nu är att alla i familjen får förse sig med var sin flugsmälla och hjälpa till att få bort så många som möjligt för att minska risken att de stör oss på natten. Mira har fått upp en “sänghimmel” vid hennes säng, men det har vi kvar att fixa med till vår över- och undervåningssäng. Fortsättning följer på vårt flugdrama! 🤢🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰🪰😭
Kram på er! / Johanna
