HSP/ Highly Sensitive Person/ Högkänslig / Min historia / Personlig utveckling i skolan / Självkärlek

Problematisk skolfrånvaro 

Elever som har problematisk skolfrånvaro är en hjärtefråga för mig, jag har mött rätt många elever under mina år som lärare som kämpar med att ta sig till skolan och som haft sjukt mycket ångest för att behöva komma iväg.

Nu drar ju skolan igång igen och många elever känner en stor oro att komma tillbaka till skolan efter en lång ledighet så tänker att jag lägger detta inlägg här för att så tidigt som möjligt fånga upp de barn/ungdomar som tampas med att börja skolan igen. Om man som förälder har ett barn som har stor ångest inför skolstart så skulle jag tipsa om att ni kontaktar barnets lärare (om de nu inte har kontaktat er) så att ni kan träffas/göra upp en plan inför skolstart för att göra det så bra som möjligt för erat barn. Skolstart brukar vara en ny start för många elever, även om de avslutade förra läsåret med hög frånvaro så brukar ett nytt läsår ändå vara början på det nya och kanske en ny väg för barnet, så det är extra viktigt att hjälpa barnet och fånga upp hen vid denna tidpunkten.

För rätt många år sedan nu så hade jag en mentorselev som jag till och med hämtade hemma hos eleven på väg till jobbet för att få tillbaka eleven in i skolan igen. Planen var inte att jag skulle göra så i all evighet men det kändes som en sluss tillbaka till skolan då eleven redan börjat vara hemma alldeles för mycket. Det var en framgångsfaktor som faktiskt gjorde att eleven ökade sin skolnärvaro och det tog inte så mycket extra tid för min del på morgonen. Jag höll på med det under ca tre månader, det var de sista månaderna på det läsåret. Det är inte helt ovanligt att elever tappar sin energi i slutet av ett läsår. Även om det kanske inte ingår i mitt jobb att hämta elever i deras hem så känns det fint som medmänniska att kunna hjälpa till.  

Det var någon annan elev med som jag tidigare har haft som jag var hemma hos under ett flertal tillfällen för att samtala med samt lämna och hämta skolmaterial. Jag arbetar nära skolans elevhälsoteam så ibland kan det hända att kurator eller skolsköterska ha följt med, i deras uppdrag händer det oftare att de gör hembesök hos elever som är “hemmasittare”. Jag vet att ordet “hemmasittare” inte är så populärt bland elever som är hemma och inte kommer iväg till skolan och att ett bättre ord är “elever med problematisk skolfrånvaro”.  

Det är verkligen svårt ibland att lösa ekvationen kring hur man kan få eleverna att må bättre och att komma iväg till skolan, det är ju ändå en friskfaktor att gå till skolan på samma sätt som det som vuxen är för oss att gå iväg och arbeta/sysselsätta sig på dagarna. Varje fall bland våra elever upplever jag som unik och man måste hitta lösningar och tänka utanför boxen för var och en av dem. Det är typ som att lägga ett stort pussel där man behöver hitta de pusselbitarna som passar för just den eleven.

När man kartlagt vilka faktorer i skolan som inte fungerar för eleverna så kan det vara så att man behöver anpassa bort någon lektion. Det är inte helt ovanligt att elever har ångest inför idrotten och väljer att stanna hemma hela skoldagar på grund av idrotten och i sådana fall så är det ju bättre att eleverna får en annan typ av idrottsundervisning eller att de fokuserar på något annat ämne under de lektionerna. Man kan korta ner skoldagar, antingen att eleven får börja senare eller gå hem tidigare. Man kanske kan lösa att eleven sitter någon annan stans och arbetar under vissa lektioner, kanske få sitta i ett grupprum eller om skolan har någon form av “resurscentrum”. Det kan vara att någon på skolan möter upp eleven när den kommer, att man har daglig kontakt med eleven där man skriver sms eller meddelande i chatten som vi har på Teams så att man skapar en nära kontakt med eleven. Ja, det finns massvis med individanpassade saker man kan göra för eleverna, det gäller bara att hitta vad som funkar för eleven. Drömmen är ju att alla ska ha hög närvaro och gå i skolan som “alla andra barn”. Men vi är alla unika och olika så den mallen funkar inte för ALLA.

Vissa som inte har förståelse kan ju tycka “Det är ju bara att gå till skolan” PUNKT. Det är ju föräldrarnas ansvar att se till att sina barn kommer till skolan. Skolan är inget val, det är något man gör. Men det är inte så enkelt för vissa. Man får tänka att alla gör så gott de kan utifrån deras förutsättningar. Min roll som lärare att att stötta och hjälpa mina elever (och vårdnadshavare) under deras tid på skolan jag arbetar på.

När jag fick reda på att vi som föräldrar som hade barn i Jönköpings kommun fick gå på en gratis föreläsning kring problematisk skolfrånvaro så kändes det givet för mig att gå dit. Detta känns som ett stort samhällsproblem då jag under mina år som lärare kan se att siffran ökar kring hur många barn och ungdomar som har problematisk skolfrånvaro och jag tror även att det finns ett stort mörkertal. Även om det inte är jättemånga som är hemma till 100% så upplever jag att det är många elever som har väldigt hög frånvaro. 

Om en elev har 20% frånvaro under ett läsår (vilket inte är helt ovanligt att de kan ha, min erfarenhet är att ca 30 % av eleverna har 20% frånvaro eller mer under ett läsår) så har de ju missat 1 dag i veckan under hela läsåret. Om eleven skulle ha 20% frånvaro under hela sin skoltid från förskoleklass till den slutar i årskurs 9 så är det som om den skulle missat 2 år i skolan… då kan man ju fråga sig vilka år som inte är så viktiga och som man kan plocka bort? Årskurs 7 och 5 kanske? Nääää, så kan man ju inte göra! ALLA skolår är viktiga! Vi ser att elever mår sämre och sämre och får lägre resultat i skolan och att missa mycket i skolan är ju en viktig parameter i dessa frågor. Tänk så förvirrande att komma till skolan och ha missat massa genomgångar, och sitta där som ett frågetecken. Jag upplever att de som är hemma mycket INTE sitter och jobbar med skolarbete hemma… många gånger kanske de har så mycket ångest så de inte fixar att tänka på skolarbetet. Det gör att de kommer ännu mer efter och får det svårare i skolan och att de hamnar i en nedåtspiral.  

Drömmen är ju att vi ska hjälpa eleverna på plats i skolan, det blir så mycket svårare att hjälpa dem när de är hemma. Samtidigt som det är få resurser i skolan och det är svårt att räcka till. Man kan behöva testa väldigt många olika vägar innan man hittar någon som funkar så det gäller att man inte ger upp. Jag tänker att det finns lösningar till allt… det gäller bara att man är lite detektiv och söker och testar sig fram.  

Jag tänker att det säkert är en del föräldrar där ute som kämpar med sina barn att få dem att gå till skolan samt att det är lärare som kämpar med att få eleverna till skolan så jag tänkte dela med mig av vad de tog upp på föreläsningen jag gick på så kanske det kan ge ringar på vattnet på detta viktiga område.  

Föreläsningen hette “Det är aldrig för sent- Vikten av närvaro, samarbete och förståelse” och mannen som höll i föreläsningen var psykologen Jakob Karsten Jensen från Mårby Psykologi och Logopedi som själv arbetar nära elever för att hjälpa dem att må bättre och att försöka få dem tillbaka till skolan. Problematisk skolfrånvaro var en hjärtefråga hos honom med då han själv haft problematisk skolfrånvaro när han gick i skolan. Han berättade att han bytte skola och den nya skolan han började på gick igenom saker som han redan hade gjort och så skulle han göra samma grej igen och då förstod han inte vitsen med att gå till skolan. Utifrån mitt perspektiv som lärare så skulle skolan där fångat upp honom utifrån där han befann sig. Han behövde utmanas och inte göra samma en gång till. Det här är ju många år sedan nu som han gick i skolan och tänker och hoppas att skolan idag arbetar på ett annat sätt om man skulle få en sådan elev.  

Saker som han tog upp under föreläsningen var att det är viktigt i arbetet kring barnet/ungdomen: 

• Att ha en trygg relation med minst en vuxen. 
• Att bli lyssnad på 
• Att bli respekterad som expert på sig själv. 
• Att lyssna noggrant på barnets tidiga tecken.  
• Att inte stå själv med problemet.  

Att bygga relationer med eleverna är A och O för att lyckas i klassrummet och med sina elever. Om man inte har med sig dem så kommer man ingen vart. Det fick jag ju uppleva under mitt första år som lärare, fy tusan vilket år det var, ett av mina värsta år i mitt liv.  

Jag tänker att alla de här punkterna ovan är viktiga. Att lyssna på eleven och att lyssna på föräldrarna. Att ha ett nära samarbete med hemmet och eleven. Att man arbetar som ett team, varken eleven, hemmet eller skolan ska stå ensamma med problemet.  

Vad är problematisk skolfrånvaro? 

• Skolvägran – Barnet vägrar gå till skolan. 
• Föräldrar som stöttar frånvaro där föräldrarna håller sina barn hemma av olika anledningar.  
• Skolexkludering – skolan gör inte de anpassningar som skulle behövas göra så exkluderingen leder till frånvaro. Skolan möter inte upp elevens funktionsnedsättning.  
• Skolk. 

Det händer faktiskt att det är föräldrarna som håller sina barn hemma från skolan. Det kan vara föräldrar som inte mår bra, som inte orkar ta hand om småsyskon och behöver hjälp hemma. Föräldrar som kanske vill ha sällskap hemma och som kanske inte tycker att skolan är så viktig och att det är lugnt om man missar lite skoldagar här och var.  

Det kan ju även vara så att skolan inte gör de anpassningar som skulle behövas. Skolan kanske är för lätt och att det på det sättet blir tråkigt för eleven att gå till skolan, skolan känns då meningslös för eleven. Men det kan även vara att det är för svårt eller att det ställs för mycket krav i skolan och att det i sin tur skapar mycket ångest. Det kan även vara för rörigt i klassrummet, på raster, på idrotten, i matsalen med mera vilket stressar många elever och att man hellre vill vara hemma i sin lugna och trygga vrå än att behöva gå till skolan. Även här behöver man hitta vad/var problemet grundar sig i och därigenom göra anpassningar.  

Här är några faktorer som Jakob hade på sin PowerPoint som stödjer närvaro: 

Faktorer som får eleven att gå hemifrån: 

• Utsövd 
• Sammanhållen skoldag utan massa håltimmar 
• Positiv bild av skolan 

Faktorer som drar eleven till skolan: 

• Trygghet 
• Studiero 
• Motivation till skolgång 
• Känna sig saknad och värderad 
• Känna tillhörighet till skolan 

Faktorer som får eleven att stanna hemma: 

• Ta hand om föräldrar/syskon 
• Spela dator 
• Oro för att misslyckas 
• Oro för att komma tillbaka 

Faktorer som får eleven att dra iväg från skolan: 

• Bristande anpassning till funktionsnedsättning 
• Vara ensam 
• Utsatthet från andra på skolan 

Många ungdomar sover alldeles för lite. Jag kommer framöver i bloggen ha ett eget inlägg om sömn då det är så oerhört viktigt. Här behöver föräldrar sätta gränser och hjälpa till att påverka kvällsrutinerna (även för ungdomar) då det annars blir lätt att de är uppe och spelar/kollar sociala medier in på småtimmarna.  

Hur schemat ser ut är med en viktig aspekt. Håltimmar kan för vissa kännas gött men det är något man ska undvika. Det är viktigt att alla parter har en positiv bild av skolan. Det är inte helt ovanligt att de elever som är hemma har föräldrar som klankar ner på skolan, kanske att de själva hade en skolsituation där de inte mådde bra i skolan och så smittar de av den känslan på sina barn. 

När jag har haft elever som varit hemma mycket från skolan så har jag försökt att hålla kontakten med eleven för att ha kvar bron in i skolan. Att den ska känna sig saknad och att vi tänker på eleven tror jag är viktigt. Om någon har skadat sig/opererat sig och är hemma under en lite längre tid så brukar vi styra upp någon hälsning från klassen som vi skickar hem till eleven. Det behöver inte vara något märkvärdigt, kanske bara en lapp med en hälsning och alla elevers namnteckning på. Att försöka skapa en “Vi-känsla” i klassen så gott man kan med den gruppen man har så att alla känner samhörighet till klassen på något sätt.  

Att möta upp eleven som ska komma tillbaka till skolan. Om man själv inte har tiden/möjligheten så är skolans kurator eller socialpedagog (som vi nu sedan ett år tillbaka har på skolan- HURRA!). Det är ofta de skriver till eleverna som kämpar med att komma till skolan, deras roll är såååå himla viktig.  

Det är viktigt med regelbundna möten där man utvärderar det man kommit fram till sist och ständigt försöker utveckla planen kring vad som fungerar och vad som inte fungerar. Att göra en pedagogisk och social kartläggning på eleverna för att tydligare få fram alla pusselbitarna kring vad som fungerar för eleven men även vad som inte fungerar.  

Jakobs punkter på tecken man kan se som kan leda till problematisk skolfrånvaro: 

• Tidiga tecken på frånvaro även i den frivilliga förskolan. Föräldrar som inte ser det som så viktigt, kanske inte frånvaro anmäler sina barn, samt hög frånvaro redan då.  
• Utveckling av problematisk skolfrånvaro börjar oftast med giltig/anmäld frånvaro.  
• Elevers frånvaro börjar bilda ett mönster, till exempel vissa veckodagar, samband med vissa lektioner, eller andra samband av så kallad ströfrånvaro. 
• Eleven är frånvarande utan att vara frånvaroanmäld eller ledig.  
• Eleven blir borta ovanligt länge i samband med till exempelvis sjukdom. 
• Eleven är ofta sjuk med diffus sjukdomsbild som ex. magont eller huvudvärk.  
• Eleven kommer ofta för sent eller uttrycker att hen vill gå hem/ går ofta hem under skoldagen. 
• Vårdnadshavare signalerar att de har svårt att få eleven till skolan.  
• Social oro som uppstår mellan övergångar så som stadiebyten, i skolmatsalen, omklädningsrummet, håltimmar.  
• Samarbetssvårigheter mellan skolan och hemmet, typisk bristande tillit och kommunikation. Eleven ger uttryck för negativ upplevelse av skolan.  
• Behöver inte föreligga inlärningssvårigheter men eleven kan ha svårt att hinna med skolarbetet. Eleven känner stress och olust.  
• Överdrivet skärmanvändande.  
• Drar sig undan vardagliga aktiviteter.  

När barnet/ungdomen har hög frånvaro så är det som den befinner sig i en nedåtspiral och om den inte kommer ur den spiralen så finns det en ökad risk (enligt Jakob) att drabbas av följande punkter: 

• Negativ effekt på kunskapsutveckling, skolresultat och gymnasiebehörighet. 
• Utanförskap på kort och lång sikt.  
• Sömnproblem 
• Somatiska problem (fysiska problem med kroppen så som diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar.  
• Psykisk ohälsa 
• Drogproblematik 
• Antisocialt beteende 

När barnet byter stadie som ex. Från mellanstadiet till högstadiet eller högstadiet till gymnasiet så tänker det inte särskilt ofta på betyg och resultat utan det brukar mer finnas en oro för: 

• Mobbning 
• Ensamhet 
• Utsatthet från vuxna /negativ uppmärksamhet 
• Akademiskt misslyckande brukar hamna längre ner på deras skala kring den oro barnet kan ha.  

En viktig sak är att när man samtalar med barn om vikten av skolan så är det viktigt att förstå vad som är viktigast för det enskilda barnet.  

Barnet måste trivas innan det kan prestera! 

Skolan är skyldig att skyndsamt utreda en elevs frånvaro oavsett om den är giltig eller ogiltig. Utredningen ska göras i samspel med vårdnadshavare och elev samt elevhälsan på skolan. Många elever har ju giltig frånvaro då det är föräldrarna som godkänner den, men oavsett om en frånvaro är giltig eller ogiltig så behöver man utreda vad orsakerna grundar sig i.  

Det är otroligt viktigt att skola och hem har ett nära samarbete när det kommer till problematisk skolfrånvaro (det är generellt viktigt med ett nära samarbete oavsett om det rör sig om frånvaro eller ej).  

Om man går ihop som ett team så ökar oddsen för framgång.  

Det finns ju något som heter skolplikt och det är vårdnadshavarnas skyldighet att få barnet till skolan… men hemmet kan ju inte lösa allt och ibland är detta inte särskilt lätt.  

Skolan kan inte heller lösa allt, därav är det viktigt att man är många som samarbetar och hjälps åt.  

Man kan ta hjälp av socialtjänsten då de har det yttersta ansvaret för kommunens barn och ungdomar. De behöver med att samarbeta med skola och hemmet.  

Man behöver göra en bred kartläggning för att komma till botten med vad det är som gör att barnet inte vill gå till skolan. Då får man en ökad förståelse bakom barnets faktorer som leder till vad den problematiska frånvaron grundar sig i.  

Det är även viktigt med en samsyn mellan skola, elev och hemmet och att man har en gemensam målbild. Jag tror att många lätt hamnar i ett läge där man skyller på varandra och att det då är svårt att komma framåt i processen att hjälpa barnet.  

Man behöver sätta upp en plan där man ska öka närvaron och den planen kan behöva ändras måååånga gånger i jakten på att hitta “rätt” plan.  

Man behöver jobba på relationen mellan alla vuxna samt barnet som är involverade i ärendet.  

Det behöver finnas en kontinuitet där man ständigt stämmer av samt ha möten där man följer upp hur det går.  

Man behöver vara kreativ för att komma på nya lösningar för att komma till bukt med problemet.  

Man behöver ställa krav på barnet/eleven men anpassa kraven efter där barnet befinner sig. Att leva helt kravlöst är inget som gynnar barnet i längden.  

Man behöver ha tålamod och ha ett långsiktigt perspektiv, det här är inget som brukar gå över på någon vecka utan det här brukar kunna ta tid.  

Om man frågar sig frågan “På vilket sätt är frånvaron meningsfullt för eleven?” så landar man nog i att eleven önskar att hen kunde ha närvaro om den bara fixade det… Man kanske ska tänka att barnet gör så gott den kan utifrån hens förmåga.  

Jakobs punkter på vad kan man som förälder göra när sitt barn inte vill gå till skolan? 

• Pressa inte barnet i onödan. 
• Lyssna noggrant på barnet. 
• Ta kontakt med skolan – kontakta mentor, rektor, kurator/ skolans elevhälsoteam. 
• Vänta inte! Ta tag i problemet när barnet är litet. 
• Stå på dig, föreslå att frånvaron kartläggs skyndsamt av kunnig personal och var delaktig i planeringen och genomförandet.  
• Sök stöd hos andra vuxna.  
• Prioritera positiv samvaro. 
• Se helheten och samarbeta.  
• Kan man själv påverka att sitt barn känner sig trygg i skolan? 
• Finns det något man själv gör eller inte gör för att tillgodose ens barns behov? 
• Man behöver vara den starka, engagerade och omsorgsfulla föräldern.  

Det är aldrig för sent! Det kommer annat sedan! Även om man har hög frånvaro under sin skoltid så finns det andra vägar man kan gå i livet. Jag tänker att det här med är väldigt viktigt! Att även om man har barn/ungdomar/elever som faktiskt inte klarar grundskolan så kan man ändå lyckas senare i livet och få ett högfungerande liv ändå, man går bara en annan väg i livet. 

Jag tänker att vi alla har olika vägar att vandra genom livet, vissa behöver gå lite omvägar innan man hittar rätt. Under tiden så vill jag fånga upp de ungdomar jag själv möter och försöka hjälpa dem så gott jag kan för att de ska må så bra som möjligt och hamna på en väg där de får utvecklas och må så bra som möjligt i både kropp och själ.  

Det är viktigt att man inte står ensam utan att man går ihop som ett team runt barnet, tillsammans blir vi starka! Om du vet någon som kämpar med problematisk skolfrånvaro på något sätt så får du gärna dela detta blogginlägg så kanske vi kan nå ut till fler och därav hjälpa fler som på något sätt tampas med detta. Det gäller att inte ge upp utan att man hela tiden måste ta omtag på problematiken oavsett vad det sedan mynnar ut till.

All kärlek till er!  

Kram/ Johanna