Tillbaka till Englagård – del 1
Första gången jag var på Englagård så åkte jag dit med mina tjejkompisar. Det kändes som en sådan resa man gör ihop med sina vänner. Jag tror faktiskt inte ens att jag frågade Anders om han ville med eller att jag skulle göra den resan bara ihop med honom?! Det kändes givet att jag skulle ta med mina vänner dit!
Anders har ju inget eget intresse för sådana lite “flummiga” saker som jag själv först trodde att det skulle bli på Englagård. Men när jag väl var där och följde deras program på “Superkursen” så kände jag att den här kursen borde ALLA människor gå. Den var sååå himla bra. Jag kände att jag verkligen borde dra dit Anders och att det skulle göra honom så himla gott med en helg där.
När jag kom hem från kursen så var jag helt lyriskt och berättade om ALLT vi fått vara med om. Då kröp det fram att han med skulle kunna tänka sig att göra en sådan resa dit och jag själv kände att jag absolut kunde tänka mig att åka tillbaka. Jag kände dock att jag ville landa i det jag varit med om och låta det gå lite tid innan jag återvände till Englagård.
När Anders fyllde år något år senare så kom jag att tänka på Englagård och att det vore ju en toppenbra present att ge honom i födelsedagspresent. Egentligen tänkte jag att det kanske mest blir som med min ena vän som åkte med till Englagård fast att hon inte är inne på “flummigheter”. Att få en helg där man kan fly fältet hemifrån, slippa laga mat, fixa med hushållssysslor och få allt serverat (typ som all inclusive) mellan en fredag och söndag… bara det känns ju hur lyxigt som helst! Anders kändes rätt sliten vid den här tidpunkten så han behövde verkligen avkoppling så det satt som ett smäck att dra iväg honom dit.
Jag kollade med mina föräldrar om de kunde passa barnen och det gjorde de så gärna så då bokade jag in mig och Anders till Englagård (med skräckblandad förtjusning, ha, ha, ha)… det kändes pirrigt att ta med honom dit… på något sätt så kändes det som att ta med honom till “min värld”. Tänk att han skulle få hänga där med mig och testa massa olika meditationer… undra vad han skulle tycka om det?! Och inte tala om workshoppen där man skulle se om man kunde få kontakt med “andra sidan”… Guuud vad nervös jag skulle bli inför den… Ja… så gick mina tankar innan resan, så det var verkligen en glad men pirrig Johanna som åkte dit med sin man. Gissar att det är fler kvinnor där ute som hade känt samma sak?! Många som jag pratat med efteråt säger att de ALDRIG hade fått med sina män på en sådan resan, ha, ha, ha. Jag tror det stämmer?! Det är ju helt klart flest kvinnor som åker på den typen av resor… och det blev ju väldigt tydligt när vi kom dit.
Jag skrev om det i tidigare inlägg om Englagård att när vi var där med mina vänner så var det mest massa fruntimmer där, väldigt få män… Det hade jag förvarnat Anders om så han hade koll på det, ha, ha, ha. Och samma “typ av folk” var det där när jag var där med Anders. Det var ytterst få män där, men det fanns några par till så var inte helt ensamma… men typ, ha, ha, ha. Vi kände oss lite malplacerade men kände mig lugn i att det här skulle bli en bra, rolig men annorlunda resa.
Jag skrev i tidigare inlägg om att kursgården Englagård har otroligt skruttiga rum… det känns som att man bokat in sig på något vandrarhem i något öststatsland… om man nu kan beskriva det på det sättet utan att såra/kränka någon? Ber om ursäkt om någon tar illa upp! Jag hade mejlat till Englagård och berättat att detta var en present till min man och om de kunde fixa något fint rum så vore vi väldigt tacksamma!! När vi kom dit så fick vi nog faktiskt det finaste rummet de hade. Det var det rummet man kan se på deras hemsida som de gör lite reklam för kring hur det ser ut på Englagård. Även om detta rum med var skruttigt så gick det inte att jämföra med rummet jag och mina vänner bodde i vid förra resan (ha, ha, ha). Så jag är otroligt tacksam över att vi fick just detta rum. Men det är nästan så att jag skulle rekommendera folk som åker dit att ta med sig sin husvagn eller husbil så att man kan bo lite bättre än i de rummen som de har där, ha, ha, ha.
Inför den här resan så hade jag ju kommit längre i min “andliga utveckling” och jag hade ju varit med om häftiga mediala saker och utforskat yoga, meditationer, andningsövningar och andra “flummiga saker”. Om ni skrollar tillbaka och läser inläggen som jag haft i bloggen sedan jag skrev om Englagård så är det ju saker jag varit med om, utforskat och lärt mig om i kronologisk ordning så det var en lite “annan” Johanna som satt där den här gången till skillnad från när jag var där med mina vänner.
Nu lutade jag mig mer tillbaka och gick snabbare in i mig själv men backade lite för att ge Anders plats för att höjdpunkten med den här resan var att se Anders reaktioner kring allt vi skulle få gå igenom och uppleva, det var så himla pirrigt.
Kontakt med andra sidan
Jag var sååå nervös när vi satt på workshoppen där man skulle testa att se om man fick kontakt med “andra sidan”. Jag var inte så nervös för min skull, utan för att Anders skulle kastas in i en sådan grej… som verkligen INTE är hans grej i vanliga fall. Sedan så tror jag att han egentligen är grym på den biten med, men att han “stängt ner” den sidan av honom och visste inte riktigt om han så snabbt kunde öppna upp för andevärlden?
Det som är skumt är att jag har inget minne av vad jag själv fick till mig och berättade om kring mitt möte med andra sidan. Jag kommer bara ihåg vem som kom till mig genom personen som jag satt med och jag kommer ihåg det Anders berättade om vad han upplevde i hans kontakt med “andra sidan”.
Om vi börjar med mig så satt jag med en kvinna och hon berättade att det fanns en man som stått bredvid i rummet ända sedan vi startade workshoppen, han stod där och var redo innan vi ens skulle koppla upp oss på andevärlden men hon visste då inte att han väntade på att hon och jag skulle mötas, det var tydligen bestämt sedan innan (från “universum” eller vad man vill kalla det) att det var just jag och hon som skulle få göra detta ihop.
Mannen hade snaggat och kortklippt hår, han hade glasögon, han visade sig med en rutig skjorta och hon fick känslan av att det var typ en flanellskjorta. Han hade gått bort alldeles för tidigt och han kändes inte som en gammal man när han hade dött. Hon upplevde att han varit sjuk och kämpat in i det sista då han ville så gärna leva och vara kvar med sin familj här på jorden. Hon hade inte så mycket mer info om honom mer än att han mådde väldigt bra nu och att finns med oss alla.
Min känsla var att detta var min mosters man/ mina kusiners pappa som älskade att jaga och vara ute i skog och mark och som drabbades av cancer som han kämpade med och till slut så vann cancern och min moster förlorade sin älskade man och mina kusiner stod kvar utan deras älskade pappa. Sååå sorgligt och ledsamt. Vilket enormt tomrum det är när någon försvinner! Så hjärtekrossande!! Att livet ska gå vidare utan att en älskad familjemedlem finns kvar… Jag tror att det måste vara en av de största utmaningar man behöver gå igenom i ett liv?!
Jag minns att jag undrade vad jag skulle göra med den här “informationen”. En del av mig ville ju höra av mig till min moster och mina kusiner och berätta… men jag höll ju då mycket av det här “andliga” och “spirituella” för mig själv och de som stod mig närmast och jag visste ju inte vad de trodde och tänkte om andevärlden… så det skulle tyvärr ta några år innan jag vågade berätta det för dem… men det kan jag nog berätta om i ett annat inlägg?! Det är ju längre fram i tiden.
Jag var såååå nyfiken över hur det hade gått för Anders och jag minns min utfrågning när vi lämnade workshoppen och jag äntligen fick fråga ut honom, ha, ha, ha.
Han berättade att han hade suttit med en kvinna och när han hade blundat och kopplat upp sig på hennes energi så började han fysiskt känna av saker. Han behövde svälja mer och han blev tung i bröstet och fick svårt att få luft. Men så möttes han helt plötsligt av att allting blev ljust, allt liksom expanderade och precis i den stunden så släppte allt av det som kändes fysiskt jobbigt och allt blev jätteskönt. Han fick en känsla av att detta var kvinnans mamma och att hon låg och hade ont/var sjuk men så släppte den känslan och kvar fanns en lätthet och att hon mådde sååå himla bra och så möttes hon av det här underbara ljuset och det var så fridfullt och skönt. Hela Anders var uppfylld av den känslan.
När Anders berättade om upplevelsen för kvinnan han hade mitt emot så bröt hon ihop. Tydligen så hade hennes mamma gått bort bara några dagar innan hon åkte till Englagård och hon funderade på att ställa in resan då hon var så ledsen över att ha förlorat sin mamma som legat sjuk ett tag. Men så kände hon att det kanske ändå skulle göra henne gott att få komma iväg och tänka på annat än att bara var hemma och vara ledsen… Kvinnan var sååå tacksam över att Anders fick till sig hennes mamma och Anders själv var rätt tagen över hans starka upplevelse som han dels kände av fysiskt men även allt som han såg för sitt inre. Han sa att om det känns så när man dör så är det inget att vara rädd för, det var en jättehärlig känsla… Och det i sig kan ju vara en tröst för alla som förlorat något i detta jordeliv.
Jag visste det!!! Att han kunde!! Anders som är “herr skeptiker” och som inte riktigt tror på sådant som han inte sett och upplevt själv, hade helt plötsligt varit med om något utöver det vanliga. Men Anders har inget intresse av att utforska andevärlden eller andra flummigheter men det här är ändå en viktig pusselbit i vårt förhållande och äktenskap. Det känns som han förstår mig och låter mig utforska och lära mig om flummiga saker. Han ifrågasätter aldrig eller dumförklarar mig på något sätt (och har aldrig gjort!!!). Men efter den här dagen och den här upplevelsen så upplever jag som att han förstår mig mer och även de i hans släkt/familj som är öppna och upplever mystiska saker mellan varven. Hur fint är inte det?!
En annan grej med Anders upplevelse är återigen något som alla kan och alla kan träna upp den här förmågan. Visst, vissa föds “öppna” och stänger aldrig sina kanaler utan har ständig kontakt med andra energier/dimensioner/andra sidan. Men många av oss som har “stängt ner” förmågan kan med lite träning “öppna upp” om man nu har det som intresse och något man kan tänka sig att göra?! Det är ju med en anledning till att jag skriver bloggen, för att väcka en nyfikenhet kring olika mystiska saker och mycket kring “Tänk om….?!?!” samt försöka normalisera hur det är att kunna känna in och uppleva många saker.
Jag är sååå glad och tacksam över att ha en sådan fin man som jag får dela mitt liv med, i vått och torrt, i medgång och motgång. Vi har lyckats ta oss igenom kriser av alla de slag i livet och just nu upplever jag att vi är starkare än aldrig förr! Vilket jäkla team vi är jag och min man. Älskar dig Anders!!!
Fortsättning följer på våran händelserika retreathelg om en vecka på bloggen. Men, den som väntar på något gott… som det heter.
Kram från mig till dig/ Johanna
