Englagård
Jag pratade med en kollega om att jag var så himla sugen på att åka i väg på typ en yoga- eller meditationsresa. Hon frågade då om jag varit på ”Englagård”? Jag satt som ett frågetecken och undrade vad det var för ställe. Hon sa, om du inte varit där?! Då måste du bara åka dit!!! Det kostar typ ingenting, hon hade för sig att det kostade typ 500kr för att gå något som kallades ”superkursen”. Det var en kurs/ retreat med massa matnyttiga workshops, meditationer och föreläsningar. Man fick mat och fika där, och det fanns sängar och det påminde om ett vandrarhem. Kursen höll på mellan fredag-söndag och hon sa att ALLA borde åka dit! Det är en helt magisk helg och ett minne för livet.
Hon sa att hon trodde att kursen var så billig för att det är reklam för Englagård och de andra kurserna som de håller där. Hon berättade att innan man åker därifrån så samlas man och tittar igenom deras kursutbud och då vill de gärna att man tecknar upp sig och köper (för ett ”billigt” pris) några andra av deras kurser. Men om man inte har det i åtanke så kan man ju bara sitta med och lyssna och vara inställd på att man är nöjd efter helgen med superkursen.
Hon varnade för att det är låg standard på sovplatserna, men man är ju bara där inne och sover, resten av dagen är man inne i kursgården eller i matsalen. På rasterna så kan man ta en promenad och se sig om i området.
Jag blev ivrig, kände att detta var något för mig! Jag kollade upp hemsidan och det kändes som att detta var något jag borde åka på… kanske inte utifrån hur hemsidan såg ut, ha, ha, ha, men utifrån vad hon berättade om helgen där.
Jag gick ner till personalrummet och började prata om den här kursen med en annan kollega och då visade det sig att hon med hade varit där, med en före detta kollega, ha, ha, ha. Hur stor är oddsen?! Kollegan som först berättade om kursen var helt oberoende min andra kollega då de inte har den relationen. Det kändes som ALLA hade varit där utan jag. Även den här kollegan sa ”ÅK, det är typ inget att fundera på utan det är bara att åka”.
Hon berättade om kursen på ett liknande sätt som min andra kollega hade gjort. Att det är väldigt bra workshops, föreläsningar och meditationer. Maten är ok och det är lyxigt att inte behöva laga mat eller fixa med saker under en hel helg utan bara att komma dit och få vara. Sängplatserna var ingen hit, men att man inte är där mer än när man ska sova. Som småbarnsmorsa kändes det lockande att få komma i väg en helg, utan barn, tillsammans med vuxna och slippa laga mat och fixa med diverse hushållssysslor. Jag var sååå sugen på det!
Jag funderade på vem jag skulle åka dit med, jag tänkte att detta nog inte var något för Anders, ha, ha, ha. Men tänkte på två av mina bästa vänner kanske skulle kunna tänka sig att åka?!
Jag delade kursens hemsida och förklarade läget om kursen och de båda sa ”Ja!!!”. Den ena hade själv börjat testa lite meditation och tyckte det här med ”andlighet” var lite spännande, men inte nördat ner sig i det som jag. Den andra hade inget intresse för sådana här flummiga saker, ha, ha, ha men tyckte att det lät gött att komma hemifrån med oss, slippa laga mat och plocka med disk under en hel helg och fly fältet på hemmamiljö tillsammans med oss.
Sagt och gjort så bokade vi in oss och hade helt plötsligt en rolig helg att se fram emot. Vi var supertaggade dagen det var dags att vi tre skulle sätta oss i en bil och åka på ett litet äventyr. Mot SUPERKURSEN!
Fortsättning följer…
P.S. Om du tänker åka till Englagård och gå Superkursen och vill att allt ska bli en överraskning vad man gör på kursen så kan du hoppa över att läsa mina kommande inlägg i bloggen, ha, ha, ha. Jag länkar här hemsidan till superkursen, och jag instämmer med min kollega! Om du känner minsta lilla dragning och sug att åka, så ÅK! Det är en av mina bästa helger och bästa resor jag gjort! Jag har till och med åkt tillbaka med en annan person och gått superkursen igen, ha, ha, ha. Så bra är den! Men det berättar jag om senare i bloggen.
