Idag kommer fortsättningen på Anders och min lilla händelserika retreathelg på Englagård, ha, ha, ha. Verkligen ett minne för livet! Är sååå tacksam att jag lyckades få iväg honom på den här resan. Tack Anders! Älskar dig!
Första gången jag var på Englagård så åkte jag dit med mina tjejkompisar. Det kändes som en sådan resa man gör ihop med sina vänner. Jag tror faktiskt inte ens att jag frågade Anders om han ville med eller att jag skulle göra den resan bara ihop med honom?!
På Englagård så gjorde vi en kraftfull övning/meditation som gick ut på att man skulle möta sig själv som barn. Jag berättade om den i inlägget ”Mitt inre barn”. Jag fullkomligt älskade den metoden och bestämde mig själv för att arbeta mer med den.
Jag önskar att ALLA kunde gå superkursen på Englagård och få göra alla de här fantastiska övningarna som man fick göra där. Många åker nog inte av rädsla för att det är för flummigt… men sååå himla flummigt var det faktisk inte.
En annan helt otrolig övning som vi gjorde på Englagård var när vi fick möta vårt inre barn i en guidad meditation. Det var första gången jag gjorde en sådan övning och den övningen blev en viktig pusselbit i att fortsätta läka mig själv.
Ni vet den där rösten man har i huvudet, den där kritikern som många gånger inte är så snäll, eller som hämmar dig i livet. Den som kan säga ”det där borde du nog inte göra för det kommer du ALDRIG klara av” eller ”hur fult var inte det där då, alla andra skulle kunna göra detta bättre än du”…. Ja… rösten kan ju även kommentera hur du ser ut, hur du är som person eller att du inte presterar särskilt bra.
Jag hade hört talas om Byron Katie tidigare men jag hade vid den här tidpunkten inte läst några av hennes böcker. ”The work” är en metod som Byron Katie tagit fram efter att själv varit djupt deprimerad under tio år varav de sista två åren kunde hon knappt lämna sängen. En morgon fick hon en insikt, en vändpunkt som gjorde att hon såg på sitt liv och sin situation med andra ögon och på det sättet skapades “The work”.
Jag hade hört talas om denna workshop från mina kollegor och jag själv var orolig över denna stund för jag kunde ju inte få kontakt med andra sidan, jag hade ju inte den förmågan…. Visst, jag hade sett vår gamla hund Jasmine på en av mina morgonpromenader…. Men kändes knappt som det räknades… det var ju en engångsföreteelse.
Han berättade om en metod som han använde som hette Sedonametoden som gick ut på att man skulle gå in i sig själv och tänka ut något bekymmer man hade, det kunde vara ett fysiskt bekymmer som mina handeksem, men det kunde även vara psykiska besvär som skuld, skam, oro, bitterhet, ilska med mera.
Jag pratade med en kollega om att jag var så himla sugen på att åka i väg på typ en yoga- eller meditationsresa. Hon frågade då om jag varit på ”Englagård”? Jag satt som ett frågetecken och undrade vad det var för ställe. Hon sa, om du inte varit där?! Då måste du bara åka dit!!!
