Andlighet / HSP/ Highly Sensitive Person/ Högkänslig / Min historia / PMS/PMDS

Gravid igen?! 

Det var minst sagt intensivt att ha två små barn hemma så när jag i början av januari 2015 tyckte att det började kännas skumt i magen blev jag orolig… Skulle mensen dra igång? Det finns ju dom som inte hinner få mens utan man blir gravida vid första tillfället ägglossningen är tillbaka. Jag fick lite smått panik, jag skulle INTE fixa ett barn till?! Det kändes redan som jag typ höll på att bli knäpp av att gå hemma. Jag beställde graviditetstest och tack och lov så visade den att jag inte var gravid! Vilken lättnad! Jag insåg då att jag verkligen INTE ville har syskon till barnen. 25 januari kom mensen och det var med enorm lättnad! Jag kollade upp om olika preventivmedel och landade i att minipiller kanske skulle kunna vara något för mig?! Vi hade ju ändå alltid tidigare sett oss med tre barn… så vi hade ju egentligen ett kvar för att komma i mål… så spiral kändes inte som ett alternativ.  

Jag bokade till hos mödravården och började rätt omgående äta minipiller… och jag mådde skit! Fy tusan vad jag mådde dåligt! Jag som tyckte att jag höll på att bli knäpp INNAN jag började med minipiller…Jag typ grät hela tiden, blev instabil och kände inte igen mig själv samt hade 0% sexlust… bara det är inte heller så lajbans. I början av mars kände jag mig helt slut, jag kunde lägga mig för natten vid 19.30, hade ingen ork för något, kände mig ledsen, nedstämd, och dagarna kändes oäääändligt långa. Anders åkte iväg till skolan och jag kände mig som en urvriden trasa som skulle gå hemma och rodda i hem och barn. Jag minns att jag kunde sitta på pallen i köket och gråta redan på morgonen när han skulle åka då jag inte visste vad jag skulle hitta på… hade inte lust med någonting, INGENTING kändes roligt och allt kändes övermäktigt och jobbigt.  

Läskigt ändå vad små piller kan ställa till det för en. Det tog dock 1,5 månad innan jag fattade att det kunde varit tabletterna som gjorde att jag blivit så pass instabil, jag började när polletten trillat ner kolla runt vad man kunde använda istället för minipiller. Då jag mått som jag gjorde så kände jag inget sug att ta någon form av hormoner.  

Då vi tidigare försökt få barn under så lång tid och jag då hade haft stenkoll på min menscykel så tyckte jag att Natural Cycles kunde vara ett alternativ?! Då skulle man mäta sin morgontemperatur och när man har ägglossning fram till menstruation så går temperaturen upp 0,2–0,5 grader… Jag visste ju dessutom att vi inte hade superlätt att bli gravida… och vi hade ju tidigare visioner om att vi skulle ha tre barn… inte för att jag var något sugen på det längre… men, blir det så blir det. 20 april tog med lättnad mina sista minipiller och gick över till Natural Cycles. Jag hade massa gamla ägglossningstest kvar så till en början använde jag dem med för att vara på den säkra sidan.  

Jag började rätt så snabbt må bättre, det var stor skillnad då jag tidigare mått skit varje dag till att bli lite gladare… men jag upplevde ändå att jag under många dagar varje månad inte kände mig särskilt glad… det var ju inte hela tiden, men ofta.  

Jag använde Natural Cycels under två år därefter så gick jag över till en gratisapp som heter WomanLog. I den kunde man med registrera sin morgontemperatur vilket jag gjorde i ytterligare ett år. Men sista halvåret så hade jag börjat känna min kropp så väl så jag behövde bara mäta temperaturen under typ 3 dagar varje månad då jag börjat känna av när jag skulle ha ägglossning 5-6 dagar innan samt min ägglossningsdag. Jag slutade därefter helt mäta min morgontemp då jag hade så bra koll. Det är häftigt känsla när man börjar lära känna sin kropp och kroppens signaler, även en frihetskänsla när man klarar sig helt på egen hand.  

Mira är idag snart 8 år gammal… ha, ha, ha så än så länge så har metoden funkat ypperligt då vi aldrig haft några syskon på G. Ha, ha, ha… tänk om ni i framtiden får läsa att vi har en “sladdis” på G… då får vi göra en ny utvärdering av vår metod. Men i skrivande stund så har vi tack och lov inte det och jag hoppas att det förblir så. Gällande barn nr 3, så har vi tänkt om och tycker det räcker gott och väl med två! Ibland kan Anders dock säga att det är en som fattas… Men då tänker jag “Om det finns någon mer själ där ute som tänkt att vi ska bli dens föräldrar, då kommer “universum” eller vad man nu vill kalla det, se till att så blir fallet och då får vi lösa det den dagen”.  

Jag fotade min nya hårfärg om ni undrar vinkeln på kortet, ha, ha,ha.

Lämna ett svar