Mjölkproteinallergi
5 maj, när Mira var 1,5 månad gammal så fick jag panik när jag skulle byta hennes blöja! Hon hade blod i avföringen!! Jag började ropa på Anders och blev helt skakig, något var fel på Mira?!
Vi ringde 1177 och de fixade en tid hos Barn och ungdomsmedicinska mottagningen samma dag så vi åkte dit och mötte en barnläkare som undersökte Mira. Vi fick fixa avföringsprov från henne som visade att hon hade mycket blod i avföringen och som tur var så bajsade hon där och då luktade läkaren på hennes bajs… jag satt bredvid och rynkade näsan… usch, fy tusan? Vad sysslade han med?! Han sa snabbt “Det här är mjölkproteinallergi hon har, jag kände det på doften, avföringen luktar på ett speciellt sätt vid mjölkproteinallergi”…
Han sa att jag skulle testa att vara helt utan mjölkprotein under tiden jag ammade Mira och att vi skulle tillbaka för att ta nya avföringsprover för att se om hennes tarmar hade läkt. Det jag åt påverkade vilken mjölk Mira fick så det var en uppgiven Johanna som insåg att det var såååå mycket som jag älskade att stoppa i mig som hastigt skulle upphöra… Hur lagar man mat utan crème fraiche och grädde?! Hur äter man smörgås utan smör och ost?! Hur kan man leva utan glass? Mjölk som man använder till det mesta? Hur ska man vara utan det? Det känns som att mejeriprodukter är basen i så mycket vi äter i Sverige… hur kan något som är så bra bli så dåligt för Mira?! Man är ju uppvuxen med att man ska dricka mycket mjölk för då får man starkt skelett och starka tänder…
Jag bytte ut mjölken i kaffet till havremjölk, och det funkade rätt okey. Jag testade att göra brunsås med havregrädde och det gick typ inte att äta… jag upplevde att man inte kunde byta ut produkterna rakt av utan jag fick tänka om helt och lagade nya recept helt utan mejeriprodukter.
Efter bara en vecka utan mjölkprotein så fick jag en chock över hur otroligt bra jag mådde utan mejeriprodukter. Jag som alltid sagt att jag har en “järnmage” som fixar allt upptäckte att jag tydligen alltid gått omkring med en svullen mage… utan att veta om det…. Magen var jätteplatt både morgon och kväll och det var en jätteskön känsla… det var inte så att jag gick ner något i vikt då vikten förblev densamma… Trodde att kulan på min mage var så jag såg ut… Alla har olika magar och min såg ut på det sättet… men nu… kulan var borta… kulan som tydligen alltid varit där på grund av svullnad av mejeriprodukter?! Jag fattade ingenting? Hur är det möjligt?! Hur många går omkring med svullen mage utan att veta om det? Det är först när man testar att utesluta livsmedel man kan se hur man mår med eller utan det.
Jag är idag tacksam över att jag fick den här möjligheten att leva utan mjölkprotein (även om jag självklart hellre valt att Mira inte hade haft de här besvären), det har gjort mig lite mer skeptiskt till hur bra det verkligen är för människokroppen?! Om man ser på mänskligheten i stort så är det rätt unikt att använda mejeriprodukter i den utsträckning som man gör i Sverige. Är vi verkligen skapade för att tåla mjölkprotein som vuxna?
Under den här tiden fick vi även träffa dietist för att få ytterligare rådgivning. När man utesluter livsmedel så är det viktigt att man får i sig de näringsämnena man tar bort från annat håll. Bladgrönsaker, nötter och de vegetabiliska livsmedlen som är berikade med kalcium, D-vitamin, vitamin B12 och riboflavin gör att man ändå kan få i sig liknande näring. För mig har jag föredragit havreprodukter framför soja, ris, mandel m.m. då det känns som en klokare råvara att använda ur miljösynpunkt. Det är även smidigt att göra egen havremjölk och det är bra pris med havre. Läkaren sa att det är vanligt att mjölkproteinallergi växer bort när barnet är runt 1 år så planen var att vi skulle testa med mjölkprodukter ett år senare.
Tack och lov så växte hennes mjölkproteinallergi bort och när hon var 1 år och 2 månader så kunde hon börja med mjölkprotein igen fast med blandade känslor. Jag levde utan mjölkprotein under tiden jag ammade Mira… men det blev att jag fasade ut amningen när Mira var 9 månader gammal, hon var inte lika intresserad av att amma och jag var sugen att införa lite mjölkprodukter i min kost igen. Det funkade bra när man var hemma och åt specialkost, men så fort man var iväg så blev det krångligt och omständligt.
Än idag så har jag med mig hur bra jag mådde utan mjölkprotein så jag använder inte alls lika mycket mjölprodukter i min vardag längre utan försöker laga mat utan det. Jag skulle aldrig få för mig att dricka ett glas mjölk eller äta en tallrik yoghurt eller fil längre utan jag väljer mer med omsorg när jag lägger till mjölkprotein i kosten.
