Teflon
När jag var inne i min “plastbantarbubbla” så snubblade jag in på området teflon. Jag hade gryta och stekpanna i gjutjärn, men jag hade även en liten och en stor stekpanna i teflon. När man använder teflonpanna så måste man ju ha redskap i plast eller trä då metall kan repa teflonen. Nu hade jag rensat bort köksutrustning i plast som kommer i kontakt med värme så hade inte sådana plastredskap kvar.
Therese Birath från kemikalieklok hade en film om stekpannor och riskerna med teflon som jag kollade på.
Det hade tydligen visats en dokumentär på SVT om teflon som hette “Den bittra smaken av teflon”. Den fanns fortfarande kvar på SVT så jag tog del av den. Den finns dock inte kvar på SVT längre men jag hittade den på Youtube men där heter den “The devil we know”.
Jag såg även på filmen “Dark Waters” som finns på Netflix som är baserad på verkliga händelser. Om du inte sett den så är den sevärd!
En anledning att man vill undvika teflon är att den innehåller PFAS som är ämnen som är framtagna för att stöta bort fett, smuts och vatten är att de är hälsoskadliga. Man har sett samband mellan sådana ämnen och cancer, sköldkörtelrubbningar, förhöjda blodfetter, svårigheter att få barn m.m. Det är även väldigt dåligt för miljön då de är extremt svårnedbrytbara och stannar kvar i miljön under låååång tid.
Jag läste på kring PFAS på naturskyddsföreningens hemsida och de hade även en sida där de gav tips på hur man kan undvika de skadliga kemikalierna.
Jag kollade även vad livsmedelsverket hade att säga om PFAS och de var eniga med den informationen jag tagit del av hos naturskyddsföreningen. De anser dock att det inte är hälsofarligt med teflon men att det däremot är det är problem i arbetsmiljö för de som tillverkar dem samt en miljöpåverkan….
Efter att ha nördat ner mig kring teflon så kändes det inte längre svårt att göra mig av med mina gamla och rätt slitna teflonpannor. Det jag funderade på var teflonet tog vägen när det slitits bort från mina stekpannor… hade det spolats ner i avloppet, eller hade det hamnat i maten vi åt? Oavsett var det hamnat så kändes det inte bra! Förutom stekpannor så rensade jag ut bakformar med “non-stick” yta och jag började bli försiktig med att använda bakplåtspapper som också innehåller den typen av kemikalier som gör att maten inte fastnar på pappret utan gör att det har en sådan blank yta och började göra som man gjorde förr i tiden, jag smörjde plåtarna med smör eller olja istället för bakplåtspapper. När jag köpte regnkläder och vattentäta skor/stövlar till mig eller barnen så började jag kollar märkningen vad de använt för material för att göra produkten vattentät.
Jag älskar mina gjutjärnsstekpannor idag, det är ju även ett klokt sätt att få i oss lite extra järn i maten vilket man får bara genom att tillaga måltider i en gryta/stekpanna av gjutjärn. Vi är ju många kvinnor som har låga depåer av järn i kroppen så det här är ju ett klockrent sätt att i vardagen öka våra järnnivåer. Om man använder syra från ex. krossade tomater så frisätts ännu mer järn samt om man gör långkok i gjutjärnsgryta. Jag gjorde dock misstagen en gång i mina unga dar att jag förvarade mitt långkok kvar i grytan utomhus en kall vinterdag till dagen efter… och den smakade så mycket järn så det gick knappt att äta… ha, ha, ha så det misstaget har jag aldrig gjort om.
När eleverna i skolan klagar på alla gjutjärnsstekpannor och grytor vi har i elevköken så brukar vi få upp bra diskussioner vad de vill ha istället… Ofta gillar de ju de i teflon, och visst, de är smidigare då de väger mindre samt att saker fastnar inte lika lätt… men när man tar bort de fördelarna så är gjutjärn ändå riktigt bra. Även livslängden är sjukt bra… till skillnad från teflon så håller en i gjutjärn hela livet och kanske till och med något som andra kan ärva den dagen man går bort.
Dokumentär gick på svt hette “den bittra smaken av Teflon” gick nu att få tag på här: The devil we know
