Andlighet / Hem- och konsumentkunskap / HSP/ Highly Sensitive Person/ Högkänslig / Mediala upplevelser / Min historia

Såg bilder från en elevs semester för mitt inre…

En märklig sak jag var med om och som jag aldrig tidigare upplevt hände en dag på jobbet. En elev på skolan hade varit i väg på en veckas semester och vid ett möte med eleven när vi var ensamma så frågade jag lite artigt om eleven haft det bra på sin semester. Samtidigt som jag frågar detta så kommer det upp som små filmklipp i mitt huvud från elevens semester och jag får en känsla av ilska och ledsamhet i bröstet… det var inga roliga filmklipp jag såg om jag säger så. Jag började ställa frågor till eleven utifrån det som kom upp för mitt inre. Det märkliga var att det jag sett var på riktigt… det var upplevelser som eleven verkligen hade haft på sin resa…

När eleven hade gått så sprang jag över till skolans kurator och skolsköterska som är en del av skolans elevhälsoteam och berättade om mitt samtal med eleven och vad som hade kommit fram. För mig är det alltid viktigt att dela med mig av saker till andra och inte vara själv att gå omkring och bära på saker.

Vid en kännedom eller misstanke från skolans sida om ett barn far illa i hemmet så är vi skyldiga att göra en orosanmälan övriga bör göra en anmälan. Vi vart tvungna att göra det efter den här händelsen. Det är självklart aldrig roligt att behöva göra det, men det är en skyldighet vi har. Det är ju sedan socialtjänstens uppgift att utreda och se om de kan hjälpa familjen, det ligger inte på skolans bord.

Jag var därefter tvungen att ringa föräldrar samt berätta för eleven att vi var tvungna att göra en orosanmälan. Fy tusan, detta måste vara en av baksidorna med att vara lärare. Det är såååå mycket som ingår i lärararbetet. Vår orosanmälan landade INTE bra hos någon av parterna. Det var många år sedan eleven slutade på skolan och jag mötte eleven inne i stan för några år sedan, våra blickar möttes och därefter tittade eleven bort med en sammanbiten blick…

Jag hoppas att när eleven blir vuxen och ser situationen ur ett annat perspektiv att hen kommer känna att det fanns vuxna i hens omgivning som satte ner foten och visade att det inte är ok att någon i ens omgivning behandlar en dåligt.

När man själv hamnar i ett läge som ”the bad guy” så undrar man om man verkligen gjorde rätt?! Samtidigt som vi är skyldiga att anmäla när man får reda på att någon far illa.

Lämna ett svar