Hamsterdramatik
Jag måste bara berätta en sak som hände nu för en vecka sedan… som är sååå typiskt oss och mig…🙋🏼♀️😬🙈 Egentligen så berättar jag ju bara saker som hänt mig i kronologisk ordning i mitt liv på min livsresa… men den här händelsen känns inte relevant att spara på så jag kör på och berättar om den nu!
Mira önskade sig en hamster i julklapp och jag är väldigt svag för hamstrar… har själv haft sex hamstrar vad jag kan komma ihåg… och hamsterbur med saker har jag genom åren sparat så steget till att skaffa hamster kändes inte så stor.
Vi äger två hamsterburar varav den ena är lite mindre och den andra lite större så jag slog in den lilla buren och satte in en liten ”renhamster” som jag köpt till Mira i buren. Planen var att Mira skulle få välja ut vilken hamster hon ville ha, jag själv kommer ihåg att det var väldigt viktigt när jag själv var liten.
Jag kände dock att våra burar var lite för små, jag ville att vår hamster skulle ha en större yta att springa runt på och jag hade för mig att en av mina bästa vänner hade en kaninbur till deras hamster när den levde… och vi äger med en kaninbur som vi köpte när vi födde upp kycklingar (har berättat om det tidigare i bloggen). Så jag tänkte att den här hamstern skulle få ha det lika bra så planen var att den med skulle få bo i en kaninbur.
Barnen var taggade när vi måndagen den 26/12 åkte till djuraffären för att välja hamster. Väl där inne så hade de rätt många hamstrar och de plockade ner bur efter bur som vi fick kika i. När en bur kom ner och hon som jobbade i affären plockade bort huset så möttes vi av en liten svart hamster och Mira sken upp ”Åååååå den var fin!! Den gillar jag!! Vad fin den var att den var svart! Den skulle ju kunna heta ”Skunken”. Ha, ha, ha, ha… Skunken… vilket namn tänkte jag… men, men… inte mitt val vad den ska få heta, klart hon skulle få välja!
Vi hade en annan djuraffär som jag hade ringt till och kollat om de hade hamstrar och de hade det så tänkte att innan vi bestämde oss för den svarta så skulle vi åka dit och kika. Men när vi kom in där så var det inga härliga energier där inne, jag fick typ panik och ville dra därifrån. Allt gungade och jag kände mig åksjuk… men vi gick runt, kollade på deras hamstrar men jag sa att det kändes bäst med den svarta i den andra djuraffären, Mira höll med så vi drog därifrån och raka vägen tillbaka till den andra djuraffären.
Vi slog till på ”Skunken”. Sååå roligt när de som jobbade där frågade Mira om hon funderat på vad den skulle heta och hon glatt säger ”Den ska heta Skunken”, ha, ha, ha… de visste knappt vad de skulle svara på det, ha, ha, ha.
Vi satte ner Skunken i vår kaninbur och den verkade trivas riktigt bra, även om den var lite skraj över sitt nya hem.
Vincent ringde hans kompis via plattan och visade upp Skunken och buren för kompisen. Kompisen reagerade på att det var för stora hål i buren och han trodde att hamstern skulle kunna ta sig ut från buren. Han erbjöd sig att vi kunde låna deras stora hamsterburar. Vincent blev lite bekymrad över kompisens ”dom” på buren, men jag var chill och sa att jag trodde det skulle funka med en kaninbur…
På onsdagen (för en vecka sedan) så kollade jag till Skunken på morgonen vid klockan 7 och klappade lite på den och försökte göra den tam för att sedan låta den vara ifred och vila lite. Jag kom tillbaka till buren runt klockan 11 och skulle kolla till den igen och upptäckte att Skunken inte var i buren!!! Panik!!! Skunken hade rymt!! Okey… här kan jag ju vara väldigt tydlig!! Man kan INTE ha kaninburar till hamstrar, det funkar oerhört dåligt!!! Ha, ha, ha, ha, ha….
Nästa bekymmer var ”Var tusan kan han ha tagit vägen?!”. Jag ropade upp Anders och barnen och berättade om vårt bekymmer ”Skunken har rymt!!!”. Vi började leta, lyfte på saker och kollade i saker… Liiite nervöst att vi har två katter som strosar runt i huset med när man har en lös vild hamster som springer omkring på okänt ställe. Vi låste in katterna med kattlåda, mat och vatten i vårt sovrum och hoppades att Skunken inte var i vårat sovrum… Vi har två gamla birmakatter som aldrig fångat något i hela deras liv… så jag tror att om de mött Skunken så skulle de bli skitskraja… men man vågar ju inte chansa….
Vi trodde att den var kvar på övervåningen och vi hoppades att den var kvar i Vincents rum. Vi visste att vi hade ett stooort hål i golvet bakom Vincents säng och oddsen att Skunken hittat dit var ju rätt stort… eftersom vi inte hittade honom någonstans så kändes det troligt att han var i hålet i golvet… Som vi inte hade någon koll på var det ledde någonstans?! Vi har ju aldrig fått upp några möss i huset så hålet borde ju inte leda ut?! Men vi hade ju ingen aning? Och inte heller om det var där han var? Vi har ett trähus från 1940… så det finns gott om springor och håligheter i vår kåk.
Jag kollade med min pendel för att se som jag kunde få något svar från mitt undermedvetna, ha, ha, ha, ha… pendeln svarade på att Skunken levde och att han var i hålet och att vi skulle fånga den… men kände mig ändå inte heeelt hundra på att min pendel kunde ha rätt i detta drama… ha, ha, ha, ha….
Anders åkte på att vara hamstervakt första natten och sov i Vincents rum och jag och Vincent sov i vårt sovrum med katterna. Jag var nojig över att Skunken ändå skulle vara i vårt sovrum så varje gång katterna gick på toa, åt, drack vatten eller kliade sig så vaknade jag den natten… det kändes som alla ljud vad Skunken…
På morgonen så gick jag in och kollade till hur det gått för Anders och då berättade han att Skunken är i hålet!! Att han har hört honom springa i väggen vid golvet och gnagt och krafsat för fullt. Skunken drog i gång med detta vid tolv på natten och sedan höll han på till och från. Anders hade sett honom kika upp från hålet vid något tillfälle, det verkade som Skunken levde värsta drömlivet för en hamster. Anders kom på att om man höll hamstermaten ovanför hålet och blåste ner över maten och ner i hålet så blev Skunken intresserad, han var nog hungrig och tyckte maten luktade gott, så allt bra sugen var han.
Det kändes såååå skönt att han inte var borta och vilse i våra väggar utan att han var i krokarna.
Jag satte mig i fåtöljen i hallen utanför Vincents rum och skrev på bloggen. När jag kom in igen så sov Anders djupt efter hans skitnatt och jag kollade i hålet efter Skunken. Under tiden så hade Skunken hunnit bygga igen hålet med sågspån, ha, ha, ha. Han tyckte nog att det var toppen i hålet och ville nog vara lite mer ifred? Jag öste sedan upp allt hans spån och sopade upp skräpet och Anders (min fina Anders) dammsög.
Hamstrar sover ju på dagen och är vakna på nätterna så efter morgonen så hörde vi inte honom mer eller såg honom på resten av dagen.
Natten därpå så var det min tur att vara hamstervakt och jag sov i Vincents säng. Jag vaknade av varje vindpust i hopp om att det var Skunken som lät… men inte ett ljud från Skunken. Jag låg i sängen och kände mig ledsen och orolig… tänk om han var borta på riktigt nu?! Tänk om han grävt en gång och kommit någon annan stans i våra väggar, tänk om han gått vilse? Helt plötsligt vid 4.30 hörde jag honom, det lät som han kilade på golvet under Vincents golv! Jag flög upp ur sängen och lockade med mat vid hålet och blåste på maten för fullt. Heeelt plötsligt så kommer Skunken bakom mig från rummet och sladdar förbi mig och djupdyker ner i hålet mitt framför ögonen på mig, ha, ha, ha, ha… Tänk… han var redan i rummet… sååå snopet, och vad galet snabb han var!! 🤦🏼♀️🐹
Ivrigt sprang jag in och väckte Anders och berättade om nyheten om Skunken, ha, ha, ha, ha.
Jag hörde av mig till vänner och familj på Whatsapp för att berätta om nyheten. Min fina och roliga vän skrev att hon tyckte det här var riktigt spännande, hade kunnat bli en Youtube succé… hon tänkte lite på den stora älgvandringen man kan följa, ha, ha, ha, ha. Hon trodde att folk hade suttit bänkade i dygn för att få se jakten på Hultsborns actionhamster, ha, ha, ha, ha. Hon är för rolig min fina, fina vän!
Jag satt sedan på hamsterjakt vid hålet under fyra timmar! Suck, pust, stön… Han kom fram vid några tillfällen men så fort jag andades lite kraftigare eller rörde sig liiite så stack han ner i hålet igen. Det kändes heeelt hopplöst att fånga honom. Det var verkligen som att försöka fånga en vild mus med bara händerna. Jag funderade på om vi skulle behöva få köpa oss en ”levandefälla” för att lyckas fånga honom. Men så helt plötsligt när klockan var 08.40 så kom han fram och var törstig och började dricka vid vattnet som jag satt upp utsidan på den lilla hamsterburen och då slog jag till och lyckades greppa tag om honom och snabbt som tusan få in honom i buren!
Vilken seger!! Jag lyckades fånga vår hamster!! Sådan lycka!! Jag blev sååå glad och sååå lättad!! Ibland är jag så jäkla bra! Nu kan jag lägga till “hamsterfångare” i mitt CV! Ha, ha, ha, ha! 💃🏼💪🏻✌🏻🥳🎉💖🐹
Jag sprang sedan och berättade nyheten om Skunken för övriga i familjen!! Alla blev sååå glada!! Så skönt att ha honom ”hemma” igen… Dock hade nog Skunken hans bästa tid i livet… drömmen för en hamster att få härja fritt på detta sätt!
Vi hörde av oss till Vincents kompis som även är min bästa kompis barn och frågade om vi kunde få låna någon av deras stora hamsterburar? Det visade sig att kaninburen som jag trodde de hade haft deras hamster i… var ingen kaninbur… det var en hamsterbur… men den var i samma storlek som vår bur men den hade inte så stora springor, ha, ha, ha, ha… Learning by doing…
Slutet gott allting gott i detta hamsterdrama hos familjen Hultsborn.
Kram/ Johanna och Skunken 🙋🏼♀️🐹
