Familjemyskalendern- del 2
Nu kommer fortsättningen på förra veckans inlägg om vår familjemyskalender, där saker inte alltid blir riktigt som man planerat, men det är väl det som hör livet till i livets berg- och dalbana?!
7 december – Pannlampspromenad i skogen…
Jag berättade ju i förra inlägget att Mira hade trillat på isen när de åkte skridskor på idrotten i skolan och slagit i armen. Hon klagade att hon hade ont i armen men det var inte på värsta sättet. När jag frågade hur ont hon hade på en skala mellan 1-10 så sa hon 2-4 och ibland 5. Så planen var att om hon hade ont den här morgonen så skulle jag ringa vårdcentralen.
När jag väckte henne på morgonen så sa hon att hon fortfarande hade lika ont som dagen innan samt att hon sovit dåligt den natten. Jag sa att hon kunde somna om och så skulle jag ringa vårdcentralen när de öppnade vid 7.45.
De ringde tillbaka till mig vid 8.30 och då berättade jag om Mira och hennes arm. Hon jag pratade med tyckte att vi skulle vänta någon dag till innan vi tog henne till vårdcentral medans jag önskade att någon bara kunde kolla på henne för att utesluta att det faktiskt inte var någon skada.
Hon frågade om det var svullet och om det var blått och om Mira kunde använda armen och handen. Eftersom Mira låg och sov och jag inte hade kollat på armen sedan på kvällen innan så hade jag dålig koll på hur den såg ut på morgonen, det var mörkt i rummet när jag väckte henne och jag ville mest att hon skulle sova vidare.
Hon på vårdcentralen gick med på att ringa upp någon timme senare för att jag då skulle kunna ge en bättre rapport om nuläget på Miras arm.
Mira hade svårt att röra armen då det gjorde för ont och hon hade en knuten näve och jag tyckte att den kanske såg liiite blå ut? Men det var svårt att se. Så när kvinnan ringde igen så berättade jag läget och då tyckte hon att det kanske ändå vore bäst att någon kollar på hennes arm. Vi fick en tid på vårdcentralen 13.30. Hurra! Det kändes väldigt skönt!
Vi slängde i oss lite lunch vid 12.00 och så åkte vi 12.45.
När vi fick träffa läkaren på vårdcentralen så sa han rätt snabbt att det såg ut som en fraktur. Han kunde även se att armen var lite svullen. Det såg jag med där och då, men det hade jag inte sett hemma. Så vi blev skickade vidare till Ryhov och för att göra röntgen.
De sa att ibland så blir man skickad hem efter röntgen, men om de ser något så kan det bli att man blir skickad till akuten. Det kan vara att man behöver någon typ av bandage eller gips eller bara att man ska få ett slutgiltigt besked kring hur det såg ut.
När röntgen var klar så sa de till oss att gå vidare till akuten. Där fick vi vänta i första väntrummet i typ 1, 5 timme för att sedan bli uppropade och gå till ett annat väntrum som vi satt i ytterligare en timme. Här någonstans började Mira tröttna på att vara där och vänta. Hon tyckte vi kunde skita i det hela och åka hem. Hon trodde också att de hade glömt bort oss. Men det hade de inte. När nästa person kom och ropade Miras namn så fick vi gå in i ett behandlingsrum/gipsrum. Jag frågade om det fanns vatten någonstans, Mira började bli törstig och hon var inte på G. Hon pekade bort mot ett kylskåp där det fanns massa olika drycker och det stod en termos med kaffe bredvid! Det var ett riktigt Hallelujah-moment! Jag hade inte hunnit få i mig kaffe efter lunch och jag kunde inte drömma om att detta skulle ta sådan tid, så det satt som ett smäck med kaffe där vid 18.30 på kvällen, ha, ha, ha.
Inne i gipsrummet så fick vi sitta ytterligare 30 minuter innan det kom en läkarstudent som skulle undersöka Miras arm. Hon berättade att det var en fraktur. Barns skelett är så mjuka så det är ofta de inte går av utan de kan böjas likt en ung gren på ett träd. Det kände vi till då Vincent fick en så kallad “pilbågsfraktur” för ett gäng år sedan när han trillade med mountainbiken. Då böjdes hans skelett, men det var en värre skada än Miras då han behövde operera in en metallstång i armen som skulle räta ut hans skelett igen. En stång som sedan dessutom skavde och gjorde ont så ett år senare tog vi beslutet att operera bort stången i armen och efter det så blev hans arm bra igen. Usch, det var dessutom ett beslut som vi föräldrar fick ta, läkarna ville att stången skulle sitta kvar… snacka om ett jobbigt beslut! Men vi är sååå tacksamma att vi lyssnade på vår magkänsla och valde att de skulle plocka bort den.
Miras skelett hade tryckts ihop och bildat en böld. Man kunde se lite av bölden på huden. Som tur var så verkade det inte behövas någon operation utan hon skulle få en gipsskena och ha gipsad arm i 2,5 vecka och sedan skulle vi klippa upp den själva. Sedan skulle hon vara försiktig med armen ytterligare någon vecka.
Hon hade skadat vänster arm och hon är högerhänt så det var med en positiv grej mitt i oturen. Skönt också att det vara var gips i 2,5 vecka. Det kommer hon fixa, min fina tjej.
Klockan var nästan 20.00 när vi kom ut till bilen. Vi var ashungriga och åkte till Miras favoritställe Pizza Hut. Hon älskar deras amerikanska pannkakor och mjukglassbuffé.
Klockan var typ 21.30 när vi kom hem så dagens familjemys som var Pannlampspromenad i skogen fick vi flytta fram till dagen efter. Så kan det med bli i familjemyskalendern…. Livet kommer i mellan och man hinner inte med det. Men vi brukar inte strunta i aktiviteterna bara för att vi inte hinner utan vi kör på med dubbelt en annan dag. Nu resten av vårat familjemys måste vi anpassa för att det ska passa Mira med en gipsad arm.
8 december – Pannlampspromenad i skogen + Hamburgare, drink och mys med julkalendern
Anders fixade supergoda drinkar till barnen med tropisk smak och med vispad äggvitefluff på toppen och så gjorde han en ny vuxendrink till honom och mig. Men det sa bara slurp så var alla drinkar slut och jag glömde ta kort, ha, ha, ha. Sedan fixade han hamburgare som vi käkade och även den finns ingen bild på, ha, ha, ha. Vi var så hungriga så det gick undan och vipps så var de med uppätna.
Efter maten så gick vi ut på pannlampspromenaden och den fick jag lite bilder på. Så mysigt att komma ut i skogen i mörker.
9 december – Kolla på Mucklorna och hur de kom till Pettson och Findus
Idag blev det filmmys hemma hos oss. Mira har tjatat på att hon ville se den här filmen som kommit ut på Netflix och Vincent kunde med att tänka sig att kolla på den. Vi alla gillar ju Pettson och Findus och kände att den filmen kunde bli mysig och se.
Den var ju väldigt gullig, men kanske inte den bästa filmen jag sett, men sevärd att kika på en gång.
10 december – Klä julgranen
Förra året investerade vi i en plastgran. Det tog emot ska ni veta, men det tog nog mest emot hos Anders än mig.
För oss har det blivit ett stressmoment att fixa gran, sedan när granen väl är fixad så är det ju jättehärligt med en levande gran i huset. Sedan brukar det kunna bli en surdeg att ta tag i granen och hiva ut den innan den släpper alla sina barr inomhus… vissa år lyckas vi med det och vissa år gör vi inte det, och då kan man hitta barr inomhus ett halvår framåt i tiden, ha, ha, ha.
Vi bor ju mitt ute på landet så tanken att åka in till stan för att köpa en gran har aldrig känts aktuell. Vi har snälla grannar som är markägare som vi under flera år bett om att få köpa en gran av dem/byta tjänster och gentjänster och har ibland kunnat få en gran.
Men innan man hört av sig dit och styrt upp när och var man ska hämta granen så har det varit ett litet projekt att få tummen ur och det har mer blivit en stressig grej man ska rodda med varje år.
Vi har så mycket annat för oss och saker vi vill hinna med så när jag började leka med tanken att ha en plastgran som man bara kan plocka fram och plocka undan så kändes det som en väldigt skön grej och att det liksom skulle sprida sig en lättnad inombords att inte behöva lägga massa energi på denna gran.
Jag är dessutom lite allergisk mot gran så brukar alltid få kliande utslag när jag kommer i kontakt med granen, Mira har med reagerat på granen och med fått lite prickar på sig när vi klätt granen. Så det känns med skönt att kunna greja med plastgranen utan att få utslag.
Jag tycker att den är jättemysig, trots att den är gjord i plast. Vi köpte vår gran på Mio förra året när de hade kampanj och vi är helnöjda.
Så dagens familjemys blev att klä vår plastgran.
11 december – Måla i målarbok
Dagens familjemys blev inställt då annat dök upp i livet. Anders syster, hennes man och son kom förbi och hälsade på samt levererade massa färg och tapeter. Hans syster arbetar i färgaffär och har hjälpt oss med färgsättning på nedervåningen. Hon är suuuperduktig på det så vi har tacksamt tagit emot hennes rådgivning och expertis. Så lyxigt att ha en sådan kunnig familjemedlem!!!
Efter att de hade åkt så skulle vi dra igång vårat familjemys, men efter bara någon minut så ringde de och berättade att de kört av vägen i “Anders kurva”. Vi kallar den det för att det var där Anders körde av vägen för några år sedan, ha, ha, ha, Den är lömsk ska ni veta och varje år är det folk som kör av vägen på exat samma ställe. Den lutar lite åt diket till och svänger skarpt och i en nedförsbacke så när det är snö/modd och halka så är det många som åker av just precis där.
Anders och Vincent tog bilen och mötte upp dem och var med dem under hela cirkusen där medans jag och Mira var hemma.
Anders ringde vår granne med traktor som kom och drog upp dem. Det var halt för traktorn med så den kanade med ner fast i andra diket. Men den löste det och kom upp igen och kunde till slut dra upp bilen.
Tack och lov så gick det bra, de kom i låg hastighet och mest kanade av vägen och bilen verkar ha klarat sig med.
Min systers kille körde med av där en julafton kväll för rätt många år sedan, så nu är det tredje familjemedlemmen som kört av på exakt samma ställe. Tydligen var detta den femte personen som kört av där den här vintern berättade vår granne med traktorn, ha, ha, ha… rätt talande för att det verkligen är ett lätt ställe att glida av vägen på.
Klockan var 21.30 när Anders och Vincent kom hem igen så det blev som sagt inget familjemys den här dagen, men den som spar han har som man brukar säga.
12 december – Se dubbla avsnitt av Tinka och Trolltider
Då det inte blev något familjemys dagen innan så missade vi även att se på våra julkalendrar på tv, så dagens mys blev extra häng framför tv:n.
13 december – Julpynta samt se på Lucia och fika med saffransbulle och pepparkaka
Vi har som tradition att sitta ihop och fika med någon julig fika och kolla på årets Lucia på SVT. Idag gjorde vi det med samt passade på att julpynta ihop. Mira är lite som jag var när jag var liten och älskar julpynt.
Då jag fyller år den 27:e november så har jag under min uppväxt fått mycket julpynt i samband när jag fyllt år. Min mamma jobbade dessutom på “Galne Gunnar” (vet inte om ni kommer ihåg den butiken?!) och det var ofta hon kom hem med nytt julpynt varje år som hon fyndade för en billig peng. “För något år sedan gjorde jag en storrensning och gick från 4-5 lådor med julpynt till 2 stycken, ha, ha, ha. Det var galet mycket julpynt som jag hade sparat från min uppväxt. Men barnen tycker det är jätteroligt att rota i lådorna och välja vad de ska ha på sina rum. Det väcker verkligen minnen från det jag gillade med min egen uppväxt. Mina föräldrar har alltid haft jättemycket julpynt och det är verkligen julkänsla hemma hos dem varje jul.
Dagen till ära när det är Lucia så måste jag ju bara dela Lucias vers “Jag hälsar er alla…”. För mig går den in i hjärtat varje gång jag hör den. När jag gick i trean så fick jag den stora äran att vara Lucia och då pluggade jag in den här versen och läste den högt för alla så den sitter fortfarande i ryggmärgen på mig. Under den här mörka årstiden ihop med allt mörker som sker på vår jord så är det fint att fira ljuset på alla sätt. Alla har ju ett inre ljus och när vi mår bra så lyser våra inre ljus som starkast. Så vikten av att ta hand om oss själva på alla sätt och få våra inre ljus att brinna starkt är även viktigt för att ge ljus och kärlek till våra medmänniskor och vår omgivning. Så klokt på alla sätt.
Jag hälsar er alla
Jag hälsar er alla som förr mången gång,
med ljus i min krona och stämningsfylld sång.
Jag kommer när mörkast det är här i Norden,
när allt synes dött och förfruset på jorden.
Men ofta vi även i hjärtat förnimma,
som vore där ej en endaste strimma.
Av levande ljus och av strålande hopp,
som om isiga kylan där hejdat sitt lopp.
Lucia, symbol för det ljuset vill vara,
som kommer från ovan, det evigt klara.
Som skingra vill dunklet i var männskosjäl,
och som lysa vill, och allt göra väl.
Du eviga stråle, du sol över allt,
träng in i vårt bröst där det nu känns så kallt.
Jag hälsar er alla som förr mången gång.
Med ljus i min krona, med stämningsfull sång.
Ja, detta var lite om veckan som gått från vår familjemyskalender, hoppas ni vill haka på nästa vecka och se vad vi hittar på då.
Idag bjuder jag på Triads “Tänd ett ljus”. Det är nog ta mig tusan en av de bästa julsångerna vi har va?! Så fin text! Passar väldigt bra med symboliken med vad Lucia står för. Så roligt att få kika på deras musikvideo! Löv it! Lyssna och njut mina vänner!
Julkramar till er/ Johanna
