Hurra!!! Vi har numera tak, belysning, väggar, fönster och värme!!!
Nu mina damer och herrar så börjar det hända grejer i våran kåk som inte längre känns som en slaktad kyckling utan börjar ta form som ett hem där det faktiskt börjar se ut och stämma in med bilderna vi har i våra huvuden. Sååå skönt på sååå många olika sätt!
Vi är fortfarande tacksamma över att vi har våran gäststuga att bo i, men ni ska veta att vi börjar känna oss mätta och klara på att bo så litet och trångt. Att bo många på liten yta gör att det blir väldigt stökigt och smutsigt väldigt fort, ni som campat på något sätt vet säkert vad jag snackar om, ha, ha, ha.
Vi hade ju en vision att få flytta in innan vintern och snön kommer… just nu känns det inte relevant… Jag hade med drömmar om att min 40-årsdag som är 27:e november inte skulle bli ute i stugan och att jag skulle kunna bjuda till fest i vårat nyrenoverade hem… men den tanken har jag just nu gett upp med….eller, jag ska bjuda in till fest… men det blir när allt är klart på nedervåningen, så nu drömmer vi mest om att inte behöva fira jul här ute i stugan utan att vi fått flytta in innan jul… det hade ju varit bästa julklappen. Oavsett hur långt kvar vi har till mål så kan vi inte komma ifrån att det värsta har vi faktiskt bakom oss! Och den enda som stressar oss i detta att vilja flytta in i huset, det är ju vi själva.
Här kommer ett bildspel på hur det ser ut i våran kåk och hur processen har varit sedan förra inlägget:
Det har varit rätt galna månader med mycket jobb och lite återhämtning så vi börjar nu känna oss rätt slitna. För att skynda på processen så bad vi snickarna komma och hjälpa oss att sätta in våra fönster och altandörr så att det steget skulle gå fort samt att de skulle hjälpa oss att sätta upp de olika lagren som till slut skulle mynna ut i våra väggar. De var här i tre dagar och jobbade och hjälpte oss och det var hur skönt och lyxigt som helst. Fatta vad skönt att komma hem från jobbet och detta helt plötsligt hade hänt!
Vi kommer även få hjälp av en granne som ska hjälpa oss med att fixa fasaden på framsidan så att huset framifrån i alla fall inte behöver se så trashigt ut, ha, ha, ha. Framsidan är ju ändå det man möts av när man kommer hit… och just nu så är det verkligen misär… typ som att huset står med naken underkropp… och tro mig, vårat hus trivs inte och känner sig inte särskilt kaxig när det behöver stå med rumpan bar, ha, ha, ha. Vi har fullt fokus på att fixa insidan så det är sååå snällt av vår granne som kan hjälpa oss med fasaden. Vi är sååå tacksamma!!!
Nu när vi kom hem från Turkiet och huset blivit tätt och fått värme (det blev klart precis innan vi åkte på vår sista minuten resa och bilderna här ovan var hur huset såg ut när vi åkte iväg) så har vi nu natten mellan 12-13/11 sovit första natten i vårat hus!!! Det var sååå gött att få sova i riktiga sängar och i vårat hus! Mira som har sovit på en tältsäng i ett halvårs tid sa “åååå är det såhär det känns att ligga i en riktig säng”, ha, ha, ha…. ja, husvagnssängen och sängen i Turkiet var ju med rätt så hårda, ha, ha, ha (stackars Mira). En annan grej vi håller på med just nu i skrivande stund är att vi har gett Mira Anders och mitt sovrum som vi sedan gjorde om till vardagsrum och som nu blivit Miras rum. När mäklaren var här och värderade huset så hörde Mira oss prata om att Miras lilla rum med vinkeltak inte räknades som rum då det var så litet samt vinkeltak, hon protesterade hej vilt och då sa jag att vi kunde byta rum, ha, ha, ha. Sagt och gjort så har Anders och jag petat in våra sängmadrasser på hennes rum och ja, de täcker nästan hela rummet. Men i hjärtat känns det bra att göra så här. Tänk er själva att vi ändå går från att ha sovit drygt 6 månader i en undervåningssäng på skumgummimadrasser med Vincent ovanför oss till att nu faktiskt ha en riktig säng med väggar och en dörr!!! Ha, ha, ha, tänk att detta lilla, lilla sovrum med sängmadrasser på golvet kan kännas lyxigt?!?! Ha. ha, ha livet ändå!
Nu är planen att vi ska få in alla kläder in från gäststugan och in till huset och att vi ska få det trevligt här uppe på övervåningen igen. Planen är att vi ska gå på toa, tvätta, laga mat och äta ute i gäststugan men inte att vi ska vara där så mycket mer än så. Känns som ett steg i rätt riktning att succesivt komma ifrån gäststugan som varit vårat hem i typ 7 månader. Så gäststugan har numera förvandlats till ett servicehus, ni vet en sådan som finns på campingar, ha, ha, ha. Livet i huset nu är lite som när man tältar… och ändå så känns det lyxigt att faktiskt fått komma in i stora huset och hänga här… tänk hur hela livet kommer kännas lyxigt när vi är helt klara med renoveringen?! Vi kommer typ sväva runt på små moln av tacksamhet, ha, ha, ha. Tänk bara att få laga mat i ett riktigt kök och ha sina köksgrejer i riktiga lådor, när vi kommer ha toa och rinnande vatten i huset eller som igår när jag la ner mina kläder i riktiga byrålådor där var sak har sin plats! Jag ropade till Anders ”Tänk, nu kan jag bara gå in och plocka mina trosor i från troslådan och strumporna i strumplådan istället för att rota runt i en stor grå låda där det varit en mix av det ihop med mina träningskläder”. Ibland har det känts som att hitta en nål i en höstack på morgonen när jag har rotat fram ett par trosor, ha, ha, ha.
Känns fint att Mira får ett stort rum där vi med ska gå igenom alla hennes leksaker som hon typ inte lekt med under hela den här tiden. Jag hoppas att det kommer uppmuntra henne till lite mer lek och en glädje att ta hem kompisar till hennes stora rum, kanske övernattningskompisar?! Det vore ju skoj!
“Jag har ett dilemma… När jag står i gäststugan och lagar mat och bakar så får jag stötar i mig” ⚡️👩🏼🍳😫
Jag måste ju även berätta om en rätt annorlunda och udda grej som nu i efterhand är rätt kul som vi varit med om sedan sist! Förra sommaren hade Mira en kompis som lekte hos oss och när de skulle sätta på vattenspridaren under studsmattan för att hoppa så fick kompisen en stöt av vårat vattenutkast på utsidan av huset. De berättade det till mig och jag hade svårt att tro dem, det lät sååå konstigt! Men jag gick dit och mycket riktigt…. när jag höll mitt finger på metallen så fick jag med en stöt. Grannarna har ju djur precis intill vår tomtgräns och ett elstängsel som tickar med elstötar med jämna mellanrum. Och tickandet av stötarna från stängslet var samma som hur pulsen av stötar kom i vårat vattenutkast…
Anders gick till vårat proppskåp och när han höll fingret på metallen som är runt skåpet så fick han med stötar. Jag märkte även då att när jag höll på våran diskbänk ute i gäststugan där vi har vår tvättstuga så fick jag med stötar i samma takt som stötarna kom från stängslet. Vi berättade detta för grannarna och de skulle kolla upp detta. Tydligen så var marken inte tillräckligt “jordad” så strömmen hoppade och kom över till oss. Vi har jättebra grannar så de fixade det och lyckades på något sätt jorda marken.
Nu i sommar när vi bott i stugan så har problemet kommit tillbaka, men vi hade inte problemet i början av sommaren när det var så varmt och torrt ute… men i juli när det började regna och marken blev så blöt så började stötarna komma tillbaka till stugan. Jag avskyr att behöva säga till som sådana saker så jag bet ihop och tänkte att det kanske går över. Jag vet när jag i sommar köpte jordgubbar som jag skulle snoppa som jag stod där och snoppade och snoppade dem samtidigt som jag fick stötar, samma sak när jag stod och gjorde rent och rensade mina kantareller så kom stötarna som på ett rullande band. Jag har sjukt bra tålamod, men så kommer det en dag när det brister även för mig och det var på Anders födelsedag den 30:e september. Då skulle jag baka bröd så han och familjen skulle få nybakade frallor. När jag stod där och bakade och höll i min metallbunke så fick sådana jäkla kyssar av ström. När jag skulle ner med händerna i diskvattnet så ryckte mina fingrar till med jämna mellanrum av alla stötar och nu tyckte jag de var kraftigare än någonsin förr och där någonstans i brödbaket så fick jag nog och skickade iväg ett sms till grannen, ha, ha, ha som löd såhär:
Grannen hade svårt att tro att våra stötar kom från deras stängsel men de skulle kolla med deras elektriker och vi skulle kolla med vår elektriker (som är Miras bästa kompis pappa). Vi har verkligen jättebra grannar och vi skulle tillsammans slå våra kloka huvuden ihop för att lösa problemet.
Vår elektriker trodde att det vi fick ström i vårat hus var för att marken inte var tillräckligt jordad. Han föreslog att om grannarna skulle stänga av deras el aggregat så skulle vi märka om strömmen med stötar skulle sluta komma. Om vi fortfarande skulle få stötar så skulle det ju inte bero på deras el aggregat. Det kändes som en suuuperbra idé!
Anders ringde upp grannen och föreslog experimentet och Anders tog på sig rollen som försökskanin och ställde sig med ett finger på våran diskbänk för att få ta emot stötar samtidigt som han hade grannen i telefon som skulle stänga av strömmen från deras gård. Det var sååå roligt att stå bredvid och kolla på Anders som fick matas med stötar och hans finger som ryckte till kraftigt när han hade fingret mot vår diskbänk, ha, ha, ha – Anders HATAR att få stötar, det är typ det värsta han vet, ha, ha, ha. Han blev väldigt förvånad över att det var så kraftiga stötar, det har ju bara varit jag som grejat i köket i sommar och klagat på stötarna, han har ju haft fullt upp med renoveringen så vi har ju haft lite olika arbetssysslor, men nu när han stod där så fattade han verkligen varför jag klagat, ha, ha, ha… fatta ni att jag njöt lite av spektaklet, ha, ha, ha.
Och hör och häpna! Vad tror ni hände? När grannarna stängde av strömmen på deras stängsel, gissa vad som hände?!?! Stötarna SLUTADE att komma!!! Hurra!!! Vi hade hittat problemet!! Efter 3 månader med stötar i vårat kök så tog jag mod till mig och flaggade för problemet och hjälpsamma grannar hjälpte oss att fixa problemet.
I efterhand så borde jag tagit tag i detta redan i juli månad… men jag avskyr verkligen att behöva säga till, jag har stort tålamod men även jag har mina gränser… och brödbaket… där gick min gräns, ha, ha, ha. Tänk ändå att ström och elektricitet kan hoppa på det sättet, helt galet!!!
Fluginvasion 🪰☠️🤢
En annan surdeg som Anders tog tag i var att ta snacket med grannarna med ett önskemål att till nästa sommar inte ha de tre djurbåsen vägg i vägg med våran häck. Vi har haft galet många flugor hemma hos oss de senaste tre somrarna sedan grannarna haft djuren så nära våran tomt. Vi älskar att grannarna har djur och man får räkna med flugor när man bor på landet… men vi har haft svärmar med flugor på ett sätt som vi under de 13 åren vi bott här aldrig varit med om under tidigare år. Det känns typ som om vi bor mitt i en kohage, ha, ha, ha. Jag berättade ju om i tidigare inlägg att vi hade en fluginvasion och skulle återkomma hur det gått.
Det var värst med flugor i juni månad, det var sååå äckligt! De senaste åren vet jag inte hur mycket pengar vi lagt på att få bort flugorna?! Sommaren 2021 så köpte vi virke och nät och byggde ramar så man kunde ha öppna fönster och få in luft i huset utan att det kom in massvis med flugor, vi köpte olika flugfångare som vi hade utomhus och inomhus, vi köpte även insektsnät att ha över våra sängar för att kunna få sova utan massa flugor på kroppen samt insektskydd att sätta över maten så man kan ha mat framme utan att flugorna traskar hej vilt över våra gottigheter.
Under de två senaste somrarna har vi inte kunnat använda altanen på somrarna då det varit en svärm med flugor där ute och vi har ju en plan att riva vår altan och bygga en ny… och den vill vi ju kunna använda utan att behöva sitta mitt i en flugsvärm. Den här sommaren så har vi ju inte haft en altan då vi renoverat huset utan vi har ju hängt på vår uteplats som Anders byggde till gäststugan… och det var ju mest i juni vi hängde där… sedan har ju vädret varit som det har varit…
Sommaren 2021 var nog nästan den värsta?! Då vet jag att jag till och med satt på Hemnet och kollade andra hus då jag typ inte stod ut med alla flugor… då är det illa! Förra sommaren var med mycket, men inte som 2021… men den här sommaren var det typ så som vi hade det 2021…
Här är bilder från sommaren 2021, då behövde jag börja med att slå ihjäl kanske 100 flugor innan jag ens kunde börja med maten och sedan sopa ihop dem, så fruktansvärt äckligt! Jag kände mig helt uppgiven då!
Den här sommaren så köpte vi en elektrisk flugfångare som skulle hjälpa oss att fånga flugor inne i stugan och den funkade rätt bra. Vi har även köpt nya insektsnät till våra dörrar så man inte ska ta med sig lika många flugor in samt Anders skapade egna flugfångare utomhus som innehöll jäst, ägg och vatten då vi inte var sugna på att lägga mer pengar på dessa flugor, suck, pust och stön.
Det var så synd! Anders flugfångare i flaskan blev en succé! Men jag hittade ingen bild på när den här flaskan var fylld med flugor… det fanns ingen vätska kvar då den var mättad av alla flugor, fy tusan vad äcklig den var! Den luktade röv så det var svårt att veta var man skulle ha den, ha, ha, ha. Han gjorde flera sådana här fällor och alla blev lika fulla… tyvärr välte någon och den här härliga vätskan sipprade ut och stank för jävligt, usch, fy och bläää!
Så visst, man får räkna med flugor när man bor på landet…och vi har bra med tålamod… men efter flugorna den här sommaren så passerade vi gränsen även för oss. Våra grannar är som sagt väldigt bra och tog Anders önskemål jättebra! De sa att de själva hade tröttnat på att ha djurbåsen där och att ha djuren så nära, tydligen så lägger de 4,5 timmar varje dag på att ta hand om alla djuren…. och då har vår granne även ett annat jobb så detta är lite som “vid sidan av”. Blir ändå sååå imponerad på alla bönder som arbetar och sliter, morgon som kväll, helg som vardag… och “semester” som vi ser på semester existerar knappt för våra bönder… och det jobbet kan jag se att våra grannar lägger ner på deras djur och verksamhet. Så man vill verkligen INTE vara en jobbig granne när man vet att de kämpar och gör sitt bästa. Våra grannar har byggt en stor, ny och jättefin ladugård en kilometer från vårat hus så planen är att de ska ha djuren mer där och inte intill våran knut så jag tror faktiskt att detta kanske var sista året med en fluginvasion i den här storleken?! 🙏🏻🙌🏻🙏🏻🙌🏻🙏🏻🙌🏻🙏🏻🙌🏻🙏🏻🙌🏻🙏🏻🙌🏻
Tänk att det ska vara så jobbigt att säga till, det är verkligen ett utvecklingsområde för mig (och Anders). Ofta när man väl gör det så brukar det ju gå bra och att det inte var så himla jobbigt… det gäller väl bara att man inte har taggarna utåt utan att man försöker se det hela med kärlek, omsorg, empati och att man via de känslorna väljer sina ord och önskemål. Tack fina grannar för att ni tagit det så bra och att ni är så otroligt hjälpsamma!!! Sååå tacksam!!! Från botten av mitt hjärta -Tack, tack, tack!!!
Idag bjuder jag på den här godingen som för övrigt var min mest spelade låt på Spotify 2018, ha, ha, ha. Jag väckte barnen med den låten varje morgon, ha, ha, ha – stackars barn!!! Hoppas de inte kommer få men för livet av det, ha, ha, ha. Så nu får vi alla njuta av den här gamla goda dängan. Kram från er till mig/ Johanna
