Återhämtning i Side – Turkiet
Nu under höstlovet så åkte jag och min lilla familj till Turkiet. Vi hittade en sista minuten resa 1,5 vecka innan höstlovet drog igång och slog till. Det var sååå välbehövligt att få dra iväg för avkoppling, värme, bad, sol, “gratis” käk och dryck. Vi bokade även detta år en All Inclusive resa, vi testade det för första gången förra året och höstlovet då vi med hittade en sista minuten resa för en “billig” peng. Allt är ju relativt kring vad folk tycker är “billigt” och jag vet ju vad sådana resor brukar kunna kosta så i förhållandevis till det så kom vi iväg billigt två år i rad.
Vi har de senaste två åren sparat 4000kr/ månaden på ett semesterkonto (tidigare år har vi sparat 2000kr/månad) och det är tack vare det sparandet som gjort att vi haft pengar att kunna dra iväg. Planen är framöver inte att vi ska åka på en sådan här resa varje år utan målet är att vi ska kunna göra det vartannat eller var tredje år. Förra året var ju första charterresan vi gjort med barnen och att vi valde att åka detta året var dels för att jag fyller 40 år om några veckor och dels för att Anders inte haft någon semester i sommar utan bara har jobbat med renoveringen som slitit på oss alla på olika sätt. Roligt att få komma iväg och koppla av hela familjen.
Anders har ju en syster som bor i Belgien med hennes familj så framöver så ska vi försöka åka lite oftare och hälsa på dem, det är också en tanke vi har med vårat semestersparande och att vi inte ska åka på All Inclusive resor varje år, det är inte hållbart varken för miljön eller ekonomin… men för hälsan är det helt fantastisk!
Förra året hittade vi en resa som kostade 32.000 kr för oss 4:a på ett jättefint 4:a stjärnigt hotell och nu detta året så betalade vi 36.000 men jag bokade resan via Bonusway så vi ska få tillbaka 1700kr från dem i bonus så då kostade den här resan bara typ 2000kr mer än vad vi betalade förra året. Vi kom dessutom nu på ett ännu finare hotell i ett finare område så vi fick verkligen mycket resa för pengarna.
Jag är uppvuxen med att man åker på semester och gör roliga saker på sin ledighet så jag har alltid haft ett sparande och ett eget sparkonto för det ändamålet. När jag var 19 år och nyss flyttat hemifrån då sparade jag 500kr i månaden, det är ju över 20 år sedan och det kostade inte så mycket att göra saker ihop med Anders när man bara betalade för sig själv. Att dra iväg med en hel familj kostar ju betydligt mer. Men om man vill göra en resa var 3:e år med sin familj (om man är 4 personer) och resan kanske kostar runt 35.000 så räcker det ju att man sparar 1000kr i månaden så har man ju till slut sin resa och kan åka iväg… tror det är lätt att många aldrig kommer iväg då man kanske ger upp då det känns för dyrt, men många bäckar små… Men man lägger ju sina pengar på vad man vill, alla har ju inte den marginalen på sin budget så man har råd, eller så vill man lägga sina pengar på andra saker och då äts pengarna upp till det. Ja, det ser helt klart olika ut. Vi har ju själva under många år haft en snäv budget där vi inte haft råd med den här typen av resor, sämst ekonomi hade vi när Anders pluggade och jag var föräldraledig, berättade om det här. Jag kommer framåt i bloggen ha lite inlägg kring privatekonomi, det är ett område som jag tycker är väldigt skoj och en del i mitt ämne “Hem- och konsumentkunskap” där jag lär ut till mina ungdomar hur man kan ha en bra ekonomi och vad som kan hända om man inte kan ta hand om sin ekonomi, vilka enorma konsekvenser det kan få på sitt liv och sitt mående, hujedamej!
Tillbaka till resan!
Anders har ju inte haft någon ledighet i sommar då all hans “lediga” tid gått till renoveringen av vår undervåning så det var välbehövligt att dra iväg för att koppla av och ladda om batterierna för att ta ett omtag nu när vi kommit hem igen. Sommaren började ju bra med värme, bad och sol… men sedan så gick vädret över till ett riktigt skitväder så av den anledningen med kändes det skönt att få lapa värme och sol på resan.
Vi hade bokat “budgetrummet” där barnen skulle få sova på bäddsoffor, ha, ha, ha, men när vi kom fram så uppgraderade de rummet till nästa standard så barnen fick sova i rejäla sängar! Sååå lyxigt och så tacksamt att de gjorde så! När man åker på höstlovet till Turkiet så är det väldigt lugnt, det är sista veckan de verkar köra och mycket stänger ner efter den veckan så de hade mycket rum och lägenheter över, tacksamt ändå att de bjöd på det!
Här kommer lite bilder från vår resa:
Här sprang jag de första morgnarna, innan jag på eftermiddagen den 3:e dagen skrapade upp min lilltå när jag skulle dra mig upp från poolen, det blev typ som om man dragit en osthyvel över min lilltå och det rann blod om den, fy tusan! Jag kände att det gjorde riktigt ont, men var inte beredd på det blodflödet som blev från min lilla tå. Jag och Mira var i poolen och när jag kom upp så såg jag hur det blodade från tån så jag sa till henne att jag måste hämta papper, det droppade blod från mig i ett litet blodspår när jag snabbt skulle ta mig till toan. Jag träffade tack och lov Anders och Vincent när jag kom upp från vattnet och sa att det skett en liten olycka och att jag behövde papper och visade min blodiga tå. Jag fick sätta mig med foten i högläge och Anders sprang iväg för att få tag på plåster, ha, ha, ha han sa att han gjorde nog livvakten dag när han fick rycka in och hämta hans första hjälpen låda, ha, ha, ha. När han var tillbaka så var mitt papper typ täckt av blod, blääää!!! Det blödde igenom plåstret och rann blod vid sidan av foten så jag fick sitta med nytt papper och plåster i högläge i min solstol medans resten av familjen fortsatte att bada. Jag satt där och funderade över hur illa detta faktiskt var medans min tå pulserade och värkte.
Ja, det blev ingen mer löprunda för min del efter den här händelsen så jag är tacksam över att jag valde att springa varje morgon mina tre första morgnar på min resa. Jag var även sååå tacksam att jag hade flip-flops med mig och att Vincents Foppatofflor passade mig jättebra för det var de skorna jag kunde ha på mig utan att det gjorde skitont i tån. Jag avstod att bada i havet efter min “tå incident” men jag hängde gärna med ner och var med familjen vid havet. På den 4:e kvällen så skulle jag duscha och tog av mig mitt plåster och då var såret helt täckt av sand som satt djupt in i såret, jag duschade tån men sanden släppte inte så tänkte att det kanske fick vara “good enought”, men Anders höll verkligen INTE med om det och krävde en noggrannare rengöring av såret innan han skulle hjälpa mig med att plåstra om min onda tå. Det hela slutade med att jag stod med foten i handfatet och hade gjort ett fotbad där i och Anders stod bredvid och rengjorde min tå när jag typ skrikandes stod bredvid och ojade mig, ha, ha, ha, vilken syn! Efter den lilla sandoperationen så gjorde tån ont men den såg fin ut.
Nu när vi kommit hem så värker fortfarande tån men det börjar läka, men det är en liten grop in i tån så det blev ett lite “köttigt” sår, inte konstigt att det kom mycket blod från det “hålet”. Vincent har två storlekar större än mig på hans fötter så här hemma har jag kunnat låna hans gympadojor, helt galet vad en liten, liten lilltå kan ställa till det med!
På min löprunda så hade jag sett att det stod folk och kollade ner vid en bro som jag sprang förbi, jag trodde de kollade på fiskar och var inte så intresserad, ha, ha, ha. Men tredje dagen så kunde jag inte stå emot så jag stannade på bron jag med för att kolla och dra mig baklänges!!! Gissa vad som fanns i vattnet nedanför bron?!?! JÄTTESKÖLDPADDOR!!! Så inga fiskar utan jättefina och stora sköldpaddor. 8 stycken närmare bestämt vad där på min löprunda. Sååå tacksam att jag fick uppleva vilda, stora och fina sköldpaddor! Så häftigt! Dagen efter så tog jag haltandes med mig Anders och barnen dit och då fick de med se sköldpaddorna, fast när de var där så var det bara 4 stycken, men det var ändå en häftig upplevelse. Så roligt att få dela den upplevelsen med dem!
Andra missöden som resan bjöd på var när vi var inne i Gamla Side, precis när vi skulle åka hem så snubblade Mira och la sig platt på den steniga marken vilket gjorde att hon skrapade upp sig rätt rejält samt fick väldigt ont i armen och knät… så sista dagen så var hon inte på G utan ville mest åka hem. Hon valde att hänga själv med plattan på rummet medans vi andra njöt nere vid poolen och såg solnedgången vid havet… på kvällen kändes det bättre för Mira så då skulle vi gå till en shoppinggata som låg i närheten av hotellet (Mira älskar att shoppa! Hon är den enda i familjen som går igång på det, ha, ha, ha), tyvärr fick vi vända rätt fort då Vincent började känna sig dålig och klagade på magont. När han beskrev det som att om han hade mått på det sättet i skolan så hade han bett sin fröken att ringa efter oss så han kunde bli hämtad så förstod vi att detta inte var särskilt bra.
Mira blev besviken då hon ville shoppa, men när vi kom tillbaka till hotellet så hade de en fin show vid stora scenen som hotellet hade så hon och jag gick dit medans Vincent och Anders gick till rummet. Mira och jag fick ett jättefint avslut på resan och det fina hotellet vi varit på… Värre var det när vi kom tillbaka till rummet och Vincent låg i sängen med frossa och mådde skit… Vi packade ihop våra grejer då bussen skulle hämta oss kl. 08.35 morgonen efter.
Vincent reser sig upp och ska gå och då kommer det kräks i massor… på golvet… bläää!!! Anders ropar till honom att ta sig till badrummet och det gör han, men kräks lite här och var, stackars, stackars Vincent! Han hade visst blivit matförgiftad och fick sedan feber och sov jättedåligt sista natten på hotellet. När det kommer till kräks så är jag en stor mes, jag är så äckelmagad själv så jag brukar själv kräkas när jag ska torka någon annans kräk (been there done that, ha, ha, ha- fy fan vad äckligt!), så Anders – Min hjälte!!! Fick rycka ut och fixa med detta, alltså… jag har sagt det förr! Men vilken man jag har!!! Han är helt otrolig min man! Vad skulle jag gjort utan honom?!
Tack och lov så kräktes inte Vincent mer utan han fixade hemresan bra med Alvedon, åksjuktablett, han hade väldigt lite matlust så han kunde typ inte äta något men han kunde dricka Pepsi och det är ju bättre än inget.
En annan lite läskig sak vi var med om var att när vi kommit drygt halvvägs i flygplanet på väg hem var att Mira började klaga på att det började kännas konstigt, jobbigt och kliigt vid hennes ögon. Hon tog fram kameran på hennes Ipad och när jag fick se hur hon såg ut framifrån i hennes Ipad så började jag bli lite stressad. Hon hade stora påsar under ögonen och hennes ögonlock hade svullnat upp och var som stora klumpar över hennes ögon. PANIK! Jag sa lugnande till henne att det är vanligt att man svullnar upp vid ben och fötter när man flyger (jag själv brukar göra det så jag kan aldrig ha ringar på mig under flygresor) och att man kan säkert svullna upp i ansiktet med… men inombords hade jag panik… tänk om det skulle bli värre?! Vad skulle vi göra då? Jag hade ingen allergitablett på mig, bara Alvedon för barn och åksjuketablett så hon fick en Alvedon och så tog vi en promenad på flyget och tillsammans smet in på den oerhört lilla toaletten, ha, ha, ha trängsta toaletten jag varit två personer inne på.
Väl nere på marken igen så började hennes svullnad runt ögonen lägga sig rätt så fort, så det måste ju haft något med lufttrycket att göra?! Mira är ju känslig på alla möjliga sätt och har lätt för att reagera på diverse grejer, men jag ska absolut rådfråga 1177 så vi kan vara mer förberedda nästa gång…
Om jag nu ändå är inne på minussidan med resan så måste jag ju passa på att berätta att jag prickade in min lingonvecka under heeela resan, hur typiskt är inte det?! Av alla dagar på året och hur sällan vi är ute och reser så har jag nu lyckats att åka iväg till sol, värme, bad och bikini under min bökiga period i månaden. Vi åkte på lördagen, mensen kom på söndagen och stannade tills på torsdag kväll… lördag morgon åkte vi hem. Jag, säger då det, här har vi en baksida med att vara kvinna, liiite meckigt och krångligt. Men menskoppen gjorde sitt jobb och det funkade väldigt bra att bada med ICAs ekologiska trosskydd, var lite orolig att trosskyddet skulle simma upp bredvid mig när jag var där i poolen, eller att den helt plötsligt skulle slicka insidan av mitt ben när jag strosade runt där i min bikini, ha, ha, ha men ICKE! Det är jag otroligt tacksam över!
I tidigare inlägg “Planera för din hälsa” så berättade jag att man skulle skatta sig på en skala mellan 1-10 på hur dagen har varit i sitt mående, skrev såhär:
Nu när jag faktisk har varit på en “All inclusive” resa så kan jag härmed bekräfta att jag inte lyckades komma upp till en 10:a, inte ens där, ha, ha, ha. Jag var däremot några dagar uppe och nosade på en 9:a och det är ju lite högre än vad jag brukar göra här hemma. Jag hade dock inga låga siffror på resan, min sämsta siffra låg på en 8:a… Det är verkligen svårt att hamna på en 10:a, det är som alltid något som stör, antingen är det en osthyvlad lilltå, rikligaste mensdagen, bråkiga barn, matförgiftning eller något annat härligt som livet har att erbjuda, ha, ha, ha.
Min syster Jessica sa en otroligt klok grej när jag ventilerade med henne kring att det är så svårt att komma upp på höga siffror efter en dag. Hon sa att hon brukar hitta stunder där hon kan komma upp på en 10:a, och att man får njuta av det som är härligt och toppenbra just här och nu. Sedan när man summerar hela dagen så kanske inte helheten var lika bra men det är stunderna som räknas och ger livskvalitet till livet. Hon är så klok min fina syster. Jag tror att det är så vi behöver tänka. Jag hade många 10:e-poängare under resan och jag brukar ha det i livet med. När jag får göra saker jag ÄLSKAR och njuter av. Visst, jag längtar efter när min första hela dag hamnar på en 10:a, det ska bli superskojigt! Men fram tills dess så ska jag anamma min systers tänk. Jag ska fånga mina höga 9:or och 10:or i det lilla. Kanske du med kanske ska börja tänka så?! Om du nu inte redan gör det vill säga?
Idag bjuder jag på den här godingen med Tomas Ledin “Sommaren är kort, det meste regna bort….” kändes rätt passande efter den här sommaren… och nu när vi faktiskt lyckades få lite sol på oss… dock inte i Sverige… men ändå!
Kram på er! / Johanna
