Min elevs huvudvärk och jag…
En annan skum sak som jag var med om för några år sedan, under perioden jag öppnade upp mycket och började känna in både det ena och det andra hände under en av mina lektioner.
Jag har ju berättat om några händelser här och här i bloggen kring saker jag började snappa upp på jobbet. Och här kan man hitta lite allt möjligt av mystiska upplevelser jag varit med om, det börjar ändå bli ett gäng nu.
Jag hade en elev som kämpade med dyslexi och hade det supersvårt för att läsa och skriva texter. Jag brukar alltid hjälpa elever med den typen av svårigheter, ibland läser jag för eleven och ibland skriver jag elevens svar. Men jan anser att det man inte tränar på det blir man inte bättre på och jag känner att enbart använda mig av den metoden inte gynnar eleven i långa loppet. Jag tycker det är viktigt att de eleverna får träna sig i att använda de hjälpmedel som faktiskt finns! En dag så kommer de ju inte ha en lärare med sig som läser högt eller skriver deras svar och då finns det ju fantastiska hjälpmedel där man kan få sin text uppläst samt att man själv kan spela in sina svar och att datorn/mobilen/enheten skriver de upplästa svaren åt en.
I ett klassrum med massa andra elever funkar det inte lika bra, det känns oftast väldigt olustigt för elever som ska läsa in sina svar att göra det när andra hör. Den här lektionen så var min grannsal ledig (som också är en hkk-sal) så jag fick in eleven där så hen kunde jobba med sitt arbete och träna på att få frågorna upplästa av datorn samt att hen fick prata in sina svar. Hen muttrade lite för att hen tyckte att detta var väldigt jobbigt och krångligt… smidigaste vägen är ju när jag gör jobbet åt hen. Men jag stod på mig, jag tycker verkligen att om man har en svårighet av något slag, och att det finns hjälpmedel att få så behöver man träna sig i det för att öka oddsen att det går bra för personen resten av livet.
När eleven suttit i andra salen och grejat med uppgiften ett tag så gick jag in för att stämma av hur det gick, eleven var irriterad för att hen tyckte att det inte fungerade så bra som hen hade önskat och jag lovade att jag kunde hjälpa eleven med några frågor. Jag satte mig bredvid eleven, ställde frågorna och började själv skriva svaren som eleven sa att jag skulle skriva.
Helt plötsligt, som en blixt från klar himmel så fick jag en ENORM huvudvärk, den slog in i mitt huvud från ingenstans och kom in utifrån och rätt in i mitt huvud på min högre sida. Vid den här tidpunkten så hade jag ALDRIG huvudvärk och efter andra skumma saker jag varit med om så var min första tanke “detta är INTE min huvudvärk, detta måste vara elevens huvudvärk jag känner?!”. Precis när jag tänkt klart den tanken så säger eleven “Aj, jag fick sååå ont i huvudet nu” och så grinade hen illa av värken. Och jag som satt och kände hur illa huvudvärken var samt var lite chockad över att jag kunde få in hens huvudvärk i min egna hjärna fick ändå ur mig “jag vet att detta låter konstigt, men ibland kan jag känna av saker från andra och just nu känner jag faktiskt av din huvudvärk hos mig själv och det är ju JÄTTEONT i huvudet du har!”. Eleven log mitt i huvudvärken och det var migränliknande känsla där vi satt båda och kisade med ögonen för att värken var sååå omfattande.
Jag frågade eleven om hen brukade ha problem med sådan här huvudvärk och det visade sig att hen brukade det. Jag själv som aldrig hade huvudvärk tyckte så synd om hen och om alla andra som behöver uppleva att ha det på detta sätt.
Jag försökte att vi skulle göra klart frågan vi var vid men både eleven och jag klarade inte det. Med den huvudvärken så gick det knappt att läsa frågan och det gick inte att tänka ut svaret heller, sååå gräsligt var det! Som tur var så var detta slutet på lektionen och även min sista lektion för dagen så jag avrundande skrivuppgiften med eleven och sa att jag hoppades att hens huvudvärk skulle släppa och att hen kommer bli av med sina huvudvärksproblem. Stackars, stackars elev!
Vi gick tillbaka till klassrummet där de andra satt och arbetade med samma teoriuppgift och så avslutade jag lektionen.
Min huvudvärk från eleven släppte inte på hela hemvägen och jag visste att den här huvudvärken var hens energi som jag tagit på mig. Jag tar kanske max fem Alvedon om året då jag sällan är sjuk och vid den här tidpunkten hade jag ALDRIG huvudvärk så detta var ju rätt nytt för mig och jag visste att detta inte heller var läge för att ta en Alvedon.
Allt som jag lärt mig om mig själv och energier är att jag behövde ju släppa elevens energi, kapa energibanden mellan oss, grunda mig och komma tillbaka till mig själv. Det blev mitt fokus när jag kom hem från jobbet. Min bästa metod för detta är ju att ta en löprunda, så det gjorde jag. Under löprundan så arbetade jag med min aura, jag kapade banden, jag grundade mig genom att visualisera ut rötter från mina fötter som förankrade mig och när jag kom hem så drack jag vatten och jag var tillbaka i mig själv igen och i min energi UTAN huvudvärk.
Det är många anledningar till att jag vill berätta om den här händelsen. För det fösta så kan man faktiskt känna in på massa olika sätt hur andra människor mår, man är INTE knäpp om man gör det, fler människor skulle må bra av att veta att energier kan funka på detta sätt. För det andra så tänker jag på alla som har känsliga barn som går i skolan, men många elever runt omkring sig som kanske är högljudda och att det händer massvis med saker runt omkring dem. Jag vet ju att många barn är “öppna” och extra känsliga medans många vuxna “stänger ner sig” med åldern, tänk hur viktigt det är att vi fångar upp våra högkänsliga barn och hjälper dem att hantera sina intryck och känslor.
Att det funkar för mig att arbeta som lärare trots att jag är högkänslig är att jag är hem- och konsumentkunskapslärare. Jag har halvklass, vilket gör att jag inte har så stora grupper samt så har jag faktiskt ett väldigt positivt ämne som många elever gillar (förutom när vi lagar vegetariskt, gör fisk eller har teorin, ha, ha, ha – Men då är jag förberedd och går in med ett extra energiskydd så jag kan försöka stå emot all negativitet som kan hagla över mig- men ibland går det tyvärr igenom även på mig och då blir jag helt slut efter sådana lektioner). Att jag har pauser mellan lektionerna är superviktigt för mig, men det är även då jag behöver själv ladda mina batterier och bäst gör jag det genom att vara ensam.
Jag minns när jag själv gick i skolan och var elev så var jag ju alltid helt färdig när jag kom hem efter en hel dag i skolan och det var ofta jag var ensam och kollade på tv och orkade inte göra något annat, mer än att jag masade iväg mig på mina fotbolls- och innebandyträningar, men det var för att jag älskade att utöva sporten, det sociala var jobbigt för mig.
Jag tänker även på alla känsliga elever med problematisk skolfrånvaro, vi har många elever på min skola med hög skolfrånvaro och som inte fixar skolans miljö då det stressar dem något enormt och den “snabba” lösningen för många är att man inte kommer iväg till skolan utan man blir hemma istället. Jag kan verkligen förstå att den lösningen i stunden känns som den bästa då de känner stress inför skolan och de blir helt slut av att gå i skolan. I det långa loppet så tror jag inte på metoden att stanna hemma, jag tror att man gör sina problem ännu större och att man verkligen gräver hålet djupare eller skapar en tyngre uppförsbacke när de dessutom får kunskapsluckor och missar så otroligt mycket av det som sägs under lektionerna. Det går inte ta igen allt man missar hemifrån samtidigt som många saknar orken att arbeta med skolan hemifrån. Det känns som de då hamnar i en negativ spiral nedåt och det är svårt att komma ur den genom att vara hemma.
Tänk om man kan hitta andra metoder och lösningar som kan hjälpa dem?! Men man kanske behöver tänka utanför boxen och testa metoder som ligger utanför vårdens område…
Jag vet en i min närhet som har ett barn som är väldigt öppen och som tagit in allt möjligt, allt ifrån andevärlden till andra elevers mående och även andra elevers huvudvärk och därmed fått själv kämpa för sitt mående. Det är ju svårt för ett barn att bena ut vad som är vad, tänk om man inte ens vet om att man faktiskt kan känna in andra människors huvudvärk?! Då kanske man hela tiden tror att det bara är en själv som har huvudvärk och så kanske man själv tar massa värktabletter för att dämpa värken.
Tänk om fler människor kan lära sig om energiskydd, att grunda sig själva och att arbeta med sin egen aura och sin egen energi. Jag är övertygad om att fler hade mått mycket bättre av att få den typen av verktyg! Vården har ju inte i dagsläget den typen av förhållningssätt kring själen och energier och jag tror att det kommer ta lååång tid innan “energimedicin” når den svenska vården där man ser kropp och själ som en helhet och att man många gånger har problem med kroppen så kan det grunda sig i att man egentligen mår dåligt i själen. Visst, till viss del så gör ju vården det med när de erbjuder samtalsstöd, KBT och så vidare men jag tror att det är mer komplext ändå. Tänk om problemet faktiskt skulle vara så att man led av huvudvärk för att man snappade upp andras huvudvärk och så gick man till vården och berättade om det, ha, ha, ha… de hade ju tyckt att man är hur knasig som helst!!! Det hade ju inte gått… för det förhållningssättet tror jag i alla fall inte att vården i allmänhet har?!
Man har ju ingenting att förlora på att testa och lära känna sin egen energi, tvärtom så tycker jag att man har sjukt roligt längst vägen och det har verkligen varit en ögonöppnare för mig!
Tänk ändå vilken vändpunkt det blev för mig den där dagen när jag gick på min andra Kristallhealingbehandling som var en Reikibehandling och när jag så småningom gick min första Reikikurs. Sååå tacksam över allt som det berikat mitt liv och är otroligt tacksam över alla verktyg jag fått lära mig längs vägen och även sååå roligt att jag börjat blogga och hitta mitt verktyg att nå ut till fler. Tänk ändå hur livet kan bli?! Första gången jag kom i kontakt med Reiki var ju när vi kämpade med att bli gravida och andra gången var ju när jag kämpade med min PMDS. Att tänka utanför boxen och köra på med andra behandlingsmetoder ihop med att jag ändå varit i kontakt med vården har verkligen varit en klockren metod för mig.
Så ja, man kan faktiskt både fysiskt och psykiskt ta in hur andra människor mår utan att man för den delen är knäpp. Jag tror att det är viktigt om fler får en öppenhet kring att det faktiskt kan fungera på detta sätt och reflektera kring om det är ens eget mående man känner eller om det faktiskt är någon annans mående man snappar upp.
Tänk alla människor som lever i familjer som befinner sig i en nedåtspiral av dåligt mående, tänk om det är så att deras energier smittar av till varandra och att man skulle behöva gå in och bryta det dåliga måendet för att komma ur spiralen?! För det är ju faktiskt så att energi smittar, på gott och på ont. Det vet vi ju alla, negativ energi smittar av sig på en lägre frekvens än vad positiv smittar som har en hög frekvens. En glad och positiv person har en högre frekvens än en negativ sur och grinig person. Man kallar ju dem för energitjuvar av en anledning, ha, ha, ha.
Att vara högkänslig ser jag verkligen som en superkraft och inte något som jag skulle vilja vara utan, men visst kan det vara påfrestande att ha sina känselspröt igång och ta in så mycket från omgivningen. Att läsa på om högkänslighet (HSP) har ändå hjälpt mig att förstå mig själv och andra i min omgivning som med är högkänsliga. Vi är ju ändå mellan 15-20% av befolkningen som är det så det finns ju rätt många där ute som är lite som jag.
Så här fick ni en till pusselbit i min livsresa och vad som har format mig till att bli den person jag är idag. Kanske fler människor kan se energier med lite andra ögon efter ett sådant här inlägg? Jag är ju en sökare ut i fingerspetsarna, jag studerar och testar. Jag vill gärna ha bevis och förklaringar. Ju fler upplevelser jag varit med om så faller pusselbitarna på plats en efter en och det känns väldigt fint att få dela med mig av dem till er!
Bamsekramar till er! / Johanna
