Tänk dig frisk- del 1
Jag hade en enorm drivkraft när jag hade mina asjobbiga handeksem att göra och testa allt som kom i min väg för att se om jag till 100% kunde läka mina eksem. Jag kände att jag hade dem där var för att jag hade någon form av obalans i kroppen. Jag accepterade inte läkarnas dom att de var något kroniskt och något jag skulle få leva med och att det inte fanns något att göra åt dem mer än att man får smörja in eksemen med kortisonsalva. Jag kände att man kan ju inte läka sig på riktigt utifrån och in, man måste ju läka sig inifrån och ut! Det förhållningssättet känns givet för mig.
Krigaren inom mig letade med ljus och lykta vidare för att läsa och se om jag kunde hitta nyckeln som skulle läka mig på riktigt.
Det var vid ett tillfälle när Younity Sweden hade ett av deras föreläsningsmaraton “Flow summit” som jag för första gången fick ta del av en föreläsning av Joe Dispenza och han typ trollband mig. Jag blev så nyfiken och fascinerad av vad han hade att säga så jag var bara tvungen att kolla om han hade skrivit några böcker för de var jag bara tvungen att få ta del av och det var så jag snubblade in på den här boken “Tänk dig frisk: Placeboeffektens betydelse för läkande och hur du själv åstadkommer den”.
Den finns i en ny upplaga som Livsenergi har tryckt upp som heter “Tänk dig frisk: Lär dig framkalla placeboeffekten med dina tankar och läk dig själv”.
Andra böcker han skrivit är “Bryt ovanan att vara dig själv: Hur du förlorar medvetandet och skapar dig ett nytt” och “Hitta din övernaturliga kraft” och de böckerna kommer få egna inlägg i bloggen framöver. Jag kände att jag ville läsa ALLT som fanns att läsa av honom.
Andra saker man kan kika på som han medverkat i är filmen “What the BLEEP Do We Know” och dokumentärfilmen “Heal” som man tidigare kunde se på Netflix.
Joe Dispenza är en föreläsare, författare, forskare och kiropraktor som har specialiserat sig i områden som kvantfysik, neurovetenskap, hjärnkemi, biologi och genetik. Så den här mannen har många strängar på sin lyra om man nu säger så, ha, ha, ha. Han försöker även avmystifiera gammal kunskap och bryggar över gapet mellan vetenskap och andlighet och den här biten gillar jag också med honom. När man är med om mystiska och spirituella saker i livet så vill man ju försöka förstå och få en förklaring till det på ett vetenskapligt sätt och jag upplever att han är grym på att förklara hur saker hänger ihop.
På föreläsningen med honom och i den här boken så berättade han vad som hände honom som förändrade hans liv för alltid.
1986, när han var 23 år gammal så blev han överkörd av en bil i ett triathlon som han deltog i. Han hade avklarat simningen i loppet och befann sig nu på cykel och det var en bit i loppet där de skulle cykla i den vanliga trafiken. Det fanns poliser som dirigerade trafiken och cyklister och Joe hade fått klartecken och hade själv bara fokus på polisen som gav honom klartecken att ta höger och fortsätta loppet när en bil som körde i nästan 90km i timmen träffade honom bakifrån och Joe slungades högt upp i luften för att sedan landa på rumpan. I olyckan så bröt han sex ryggkotor samtidigt som ryggkotorna pressades ihop (som ett dragspel) och hans benmassa sköts upp i ryggmärgskanalen. Han hade en enorm smärta, känselbortfall, domningar och pirrningar i benen och till viss del svårigheter att kontrollera hans rörelser.
När läkarna hade gjort massa undersökningar så gav läkarna honom domen att de behövde operera in en så kallade “Harrington-stav”. Man skulle då ta bort baksidan av ryggkotorna som satt ovanför och nedanför ryggskadan och skruva fast två stycken tre decimeter tjocka stavar i rostfritt stål på respektive sida om ryggraden. Det skulle bli en stor operation men en viktig för att Joe iallfall skulle kunna gå igen. Samtidigt skulle han för alltid bli lite lätt handikappad och förmodligen få leva med kronisk smärta resten av livet så Joe var inte så sugen på att genomgå den här operationen. Men utan operationen så skulle han bli förlamad.
Joe ville ha bedömning av fler läkare och flyttades till ett sjukhus närmare hans hem. Men de nya läkarna tyckte med att Harrington-staven var det bästa alternativet. Alla läkarna var rätt överens kring att “ta Harrington-staven, annars kommer du aldrig att kunna gå igen”. Även Joe, om han hade varit läkare så hade han nog med sagt samma sak. Joe var själv utbildad kiropraktor och trots läkarnas rekommendationer så kände Joe att det inte var rätt väg att gå för honom. Han skriver att han tror att det finns en intelligens, ett osynligt medvetande i oss alla och att det är det som ger oss liv. Det stöder, underhåller, skyddar och läker oss i varje stund.
Joe resonerade att om den här intelligensen verkligen existerade så skulle han kunna läka sig själv ihop med den intelligensen. Han skulle ta uppmärksamheten bort från den yttre världen och istället rikta sin uppmärksamhet inåt och ta kontakt med den och bygga upp en relation.
Han låg ju redan där i sängen och hade ingenstans att ta vägen och han kände att han inte hade någonting att förlora, operationen med Harrington-staven kunde han ju göra senare om hans egen metod inte funkade. Han bestämde sig för att lägga all hans medvetna uppmärksamhet på den här inre intelligensen inom honom och ge den en plan, en mall, en vision och mycket specifika order för att sedan överlämna själva läkningen till den högre medvetandet som har en obegränsad kraft. Samtidigt skulle han inte låta någon annan tanke ta plats i sitt inre som han inte ville uppleva effekten av… Tänk så svårt det måste varit för Joe, ni vet den där galna kusinen jag pratat om så mycket i bloggen. De rädslobaserade tankarna som brukar kunna mala på för sitt inre. Tänk att ligga där i sängen som Joe gjorde och inte släppa in den galna kusinen för sitt inre, ett svårt uppdrag tror jag.
Joe trotsade den medicinska expertisen och fick köras hem i ambulans till två nära vänner som skulle hjälpa honom de närmsta tre månaderna så Joe kunde fokusera fullt ut på hans läkning.
Joe kände att han hade ett kall, han bestämde sig att han skulle börja varje dag med att mentalt bygga upp hans ryggkotor igen. Han skulle guida hans medvetande hur han ville ha det och hur hans ryggkotor skulle läka samman genom att gå in i sig själv och tänka sig hur ryggkotorna läkte samman bit efter bit.
Han behövde ha full närvaro och endast befinna sig i nuet. Tänk ändå att ligga där och inte känna rädsla inför framtiden, eller tänka “tänk om detta inte funkar?!”. Tänk att bara gå in till 100% att detta funkar och att inga andra tankar tar plats. Tänk att ligga där och inte föra tankarna bakåt och ångra saker som hänt i det förflutna, inte oroa sig för framtiden, eller stress upp sig för alla praktiska saker som man behöver rodda med i livet, eller att tänka på smärtan som faktiskt var där hela tiden.
Han la två timmar varje dag genom att tänka på hans framtida ryggrad och hur den skulle se ut när den var lagad och klar. Inte tänka på hur den inte får se ut utan tänka på hur den ska se ut och med en känsla av att det redan har hänt, att det är hans ryggrad.
Joe är ju mänsklig så han hamnade ju med vid de ältande tankarna kring vad som händer om han kommer få sitta ett liv i rullstol, att han kanske måste sälja sin kiropraktiska mottagning, vad han skulle arbeta med om han inte skulle vara kiropraktor med mera. Varje gång hans tankar slungades iväg hade han fokus på att hitta tillbaka till hans plan.
Efter sex veckors inre kamp så lyckades han arbeta sig igenom hela hans ryggrad utan att tankarna flög iväg mot något annat håll och därmed utan att behöva börja om från början så kändes det som han hittat hem, något kändes så himla rätt, han kände att han klickade och att något klickade. Han kände sig fulländad, tillfredsställd och hel. Han kände sig avslappnad och fullständigt närvarande både i kropp och sinne. Han hade inget tjatter i sitt huvud utan fylldes av en tystnad och en frid som han aldrig upplevt tidigare. Det var som om han inte oroade sig över något för det fanns inget att oroa sig över. Efter det ögonblicket blev det lättare för varje dag.
Han började även märka påtagliga fysiologiska förändringar vid detta inre skifte. Han gick in med en större övertygelse, Han gick in med en större övertygelse, med större glädje och inspiration göra sina övningar till skillnad från tidigare när han hade mycket kämpande ansträngningar. Det som tidigare tog honom 2-3 timmar började nu gå mycket fortare. Han började mentalt även visualisera hur slutmålet skulle se ut och det kändes inom honom som om han redan var där.
Han kunde se sig själv frisk, utan några fysiska problem göra och få uppleva massvis med härliga saker. Han beskriver det som att hans celler började strukturera om sig och han signalerade till nya gener på ett nytt sätt och då började hans kropp läka snabbare.
Joe pratar om kvantfysiken och att sinne och material inte är olika saker och att våra tankar och känslor, oavsett om de är medvetna eller omedvetna är ritningar som styr vårat öde.
Vårat egna sinne och kvantfältets sinne måste arbeta tillsammans för att skapa vår framtid.
Andra saker som Joe ägnade sig åt under hans läkningsprocess var att han la om kosten, han fick besök av vänner, gjorde energihealing samt hade ett rehabiliteringsprogram.
Nio och en halv vecka efter olyckan kunde Joe resa sig och började ta sig tillbaka in i hans liv och han var helt och fullt återställd. Tio veckor efter olyckan började han ta emot patienter igen och 12 veckor efter olyckan var han tillbaka på gymmet samtidigt som han fortsatte med hans rehabilitering.
Än idag så här många år senare så har Joe nästan aldrig haft ont i ryggen sedan dess, hur otroligt är inte det?!
Joe började forska
Joe hade förändrats så mycket under den här tiden och kunde inte riktigt komma tillbaka till hans gamla jag. Han började fundera på existentiella frågor som “Vem är jag?”, “Vad är meningen med livet?”, “Vad gör jag här?”, “Vad är syftet med mitt liv?”, “Vad eller vem är Gud?”.
Han drog sig tillbaka från allt och alla och ägnade sig åt andliga studier. Han började även intressera sig av spontana tillfrisknanden där människor som varit sjuka på ett eller annat sätt helt plötsligt blivit friska utan vare sig kirurgiska ingrepp eller mediciner.
Under den här perioden så landade Joe i att han vill forska och utforska kopplingen mellan kropp och sinne och föreställningen kring om tankarna styr vår fysiologi.
Joe reste jorden runt och besökte människor som spontant tillfrisknat, han intervjuade dem och försökte hitta några gemensamma nämnare. Han ville förena det andliga med det vetenskapliga. Det han kom fram till var att alla tillfrisknanden han tagit del av grundade sig i deras sinne.
Joe tyckte detta var så spännande så han började studera neurovetenskap, hjärnröntgen, neuroplastik, epigenetik och psykoneuroimmunologi.
Han tänkte om han lyckades knäcka koden varför alla dessa människor blivit friska så skulle han kunde använda den metoden i praktiken och hjälpa andra människor tillfriskna samt hjälpa andra människor att bibehålla sin hälsa.
Under den här perioden så bjöds Joe in att göra en dokumentär som på svenska heter “Vad vet vi-egentligen”. På engelska kallas dokumentären “What the Bleep Do We Know?”.
Om du är nyfiken så kan du se på den här:
Dokumentären uppmanade människor att ifrågasätta verklighetens natur och sedan reflektera kring sitt egna liv och hur allt hänger ihop både kring kropp och sinne.
Många människor hörde av sig till Joe och ville lära sig mer av honom och han satte ihop kurser ihop med ett team. Frågor som han kunde få var “Hur gör man?”, “Hur förändrar man sig själv?”, Hur skapar man det liv man vill ha?”.
Kurserna hade utgångspunkt kring hur man kan programmera om sina tankar. Deltagarna ville ha ännu mer och då la Joe till meditationer under kurserna. Han utvecklade sitt material och gjorde fler och fler fördjupningskurser. Människor som gick hans kurser började förändras och blir av med självdestruktiva vanor och leva lyckligare liv men inte större förändringar än så.
Det tog 1-1 ½ år efter kursstarterna som Joe hörde från gamla deltagare att de börjat få positiva förändringar sedan de fått in meditationsövningarna i deras liv. Deltagarna hörde av sig och berättade om medicinska förbättringar där deltagare fått tillbaka provsvar som helt plötsligt var utan anmärkningar. Det var fler och fler deltagare som i efterhand började höra av sig med liknande berättelser och i kurser som de senare höll fick de uppleva spontana tillfrisknanden under deras kurser. Deltagarna läkte sin glutenintolerans, sköldkörtelproblem, svår kronisk smärta, MS (multipel skleros), cancertumörer, artrit med mera… I min värld så kommer skeptikern fram, men jag gillar ändå att läsa om sådana här grejer, det väcker en nyfikenhet hos mig.
Fortsättningen följer nästa vecka!
Kram på er/ Johanna
