Bygga upp min självkänsla och självförtroende
Jag kände mig så värdelös när jag gick hemma. Det enda som var mitt “jobb” var att ta hand om barn och hushåll och det var knappt att jag fixade det. Jag var ett vrak och det var rörigt inom mig och det var rörigt utanför mig. Hur jag än gick och plockade så var det stökigt i huset var jag än gick. Barnen drog fram saker samt jag drog fram saker för att försöka aktivera dem. Jag kräktes på att städa och det kändes som det ständigt var ett diskberg på diskbänken och en ren disk att plocka ut från diskmaskinen.
Tvättberget var alltid maxat, om det inte var smutsig tvätt så var det ren tvätt som skulle vikas. Mizzy, den ena katten gillade tydligen inte att ha nya familjemedlemmar (våra barn) så hon kunde göra sina behov lite här och var i huset… så om det inte var för att tvätta sängkläder för läckande blöjor så var det kattbajs… Jag kände mig inte glad, det enda som jag tyckte var skoj var allt jag nördade ner mig i kopplat till kemikalier av alla de slag samt min träning. Men jag var så otroligt trött på att gå hemma. Jag fattade inte hur JAG, som knappt fixade att ta hand om två små barn skulle fixa att snart börja jobba?! Det gick ju jättebra att jobba när jag gjorde det innan Mira kom men jag började tänka att jag nog mest hade tur…
Jag trodde att nu när jag kommer tillbaka så kommer det säkert bli som mitt första år som lärare som var katastrof. Jag visste inte hur jag skulle fixa en sådan smäll, det kändes typ som att jag kanske borde bli sjukskriven, för jag visste inte hur jag skulle fixa att jobba när jag var så under isen. Jag hade inget självförtroende kvar och självkänslan var suuuperlåg. Jag kände mig värdelös på alla sätt. Den här föräldraledigheten hade dränerat mig och jag befann mig i en nedåtspiral med mina tankar och min energi. Det kändes verkligen som jag hade tappat bort mig själv och blivit knäpp av att gå hemma. Jag såg sidor hos mig själv jag aldrig kunde drömma om jag ens hade, väldigt ocharmiga sidor. Jag tror att jag med facit på hand att jag faktiskt var inne i en depression, men då jag inte sökte hjälp för det så vet jag inte säkert?
Anders tyckte att jag borde gå och prata med någon, men jag kände då “vad kan de göra för att hjälpa mig ur den här situationen?!”. På tv såg man rätt mycket av Mia Törnblom. Hon pratade mycket om att stärka sin självkänsla. Jag köpte hennes bok “Självkänsla nu!: Din personliga coach visar hur” och började läsa. Den var jättebra! Så jag köpte även hennes andra böcker “Mera självkänsla”, “Mia Törnbloms samlade tankar om självkänsla” och “Du leder” som handlar om personligt ledarskap. Jag ville få in nya tankar då det kändes som jag själv befann mig i en nedåtspiral och jag upptäckte att genom att läsa och anamma det som stod i böckerna så började det sakta men säkert hända grejer inom mig.
Självförtroende är att man tycker att man är bra på saker man presterar och självkänsla är att man tycker att man är bra som person.
En metod jag tog till mig från boken var att börja ge sig själv beröm. Man ska berömma saker man gjort bra för att stärka sitt självförtroende samt berömma hur man varit som person och medmänniska för andra. Det är även bra att säga det högt till sig själv… och gärna framför en spegel så att man använder alla sina sinnen när man tar emot sitt beröm.
Jag tyckte det var svårt att få till gällande att se sig i spegeln, men jag införde som rutin att varje gång jag satt själv i bilen så pratade jag högt för mig själv. Det kunde låta “Jaha Johanna, vad har du gjort bra idag?” och så fick jag tänka till och krysta fram några saker. Sedan sa jag “Johanna, hur har du varit som person idag som varit en bra person/medmänniska på jorden?” och då fick jag så gott jag kunde besvara den frågan. Den här övningen blev lättare när jag faktiskt började arbeta.
Jag som hade sådan ångest för att börja arbeta och kände att någon med så svaga nerver borde inte stå inför en klass i ett klassrum och leda andra, kastades in i den miljön efter föräldraledigheten och jag älskade det. För varje dag på jobbet så var det som jag hittade tillbaka till mig själv igen. Varje dag i bilen på väg hem så satt jag och gav mig beröm och det var helt sjukt vad den övningen stärkte mig. Att sitta i en bil, prata högt för sig själv kring allt man gjort bra och hur bra man varit som person gav så mycket självkärlek att jag började sakta men säkert sluta känna mig så värdelös. Mitt självförtroende att vara mamma och hur jag fixade min föräldraledighet var däremot fortfarande på botten, men innan när det var hela min värld när jag gick hemma så hade jag nu jobbet… ett forum där jag faktiskt var riktigt bra. Så skönt att ha någon del som vägde upp mitt tidigare så dåliga mående.
Det här var startskottet till min mentala personliga utveckling. Efter det här så ville jag läsa ALLA böcker inom detta området som jag kunde tänkas snubbla över. Jag ville lära mig allt jag kunde! Att må bra är ju grunden i allt, för om jag inte mår bra så påverkar det ju alla i min omgivning och min omvärld… Det är ju lite som med flygplanet… om det är på väg att krascha så ska man ju börja med att ta på sig sin egen andningsmask för att därefter kunna hjälpa de andra… På samma sätt ser jag på min hälsa, både fysiskt, psykiskt och själsligt.
Som Miss Li sjunger i den fantastiska låter “Instruktionsboken” så har jag under åren testat massvis med saker för att hitta den inre lyckan och jag känner mig så glad och stolt att jag idag fyllt upp min egen instruktionsbok med massvis med verktyg och kapitel hur jag kan arbeta med hela mig själv för att må bra. Det är ju en stor anledning till att jag valt att göra bloggen för jag hoppas att den ska kunna hjälpa andra i deras sökande efter lycka och att må bra. SHARING IS CARING!
