Tänk om det är så att alla jobbiga, traumatiska upplevelser vi går igenom i livet som vi inte arbetar med lagras i kroppen och blir instängda emotioner?! När vi sätter locket på och går vidare och inte blir färdiga med våra upplevelser…
En annan upplevelse jag minns väldigt tydligt hände på jobbet. Jag hade en elev som inte riktigt funkade på textilslöjden. Eleven hade fått en betygsvarning då hen inte kommit i gång och producerat på lektionerna utan hittade på massa annat…
Jag var bara tvungen att köpa mig en egen änglatarotkortlek för jag ville få ut så mycket som möjligt av kursen och jag tyckte att den delen lät väldigt spännande och intressant. Så jag inhandlade en änglatarotkortlek på svenska och här var starten i att börja utforska kortläggningens magiska värld.
Jag tyckte det var superkul med att gå en liten kurs om änglar och särskilt efter den märkliga änglameditationen jag var med om som jag berättade om i förra inlägget. Jag hade ju mött människor som berättat att de ”arbetar” med änglarna men jag var mest road av det hela och visste inte riktigt vad jag skulle tro?
Jag hade hört talas om denna workshop från mina kollegor och jag själv var orolig över denna stund för jag kunde ju inte få kontakt med andra sidan, jag hade ju inte den förmågan…. Visst, jag hade sett vår gamla hund Jasmine på en av mina morgonpromenader…. Men kändes knappt som det räknades… det var ju en engångsföreteelse.
Jag fortsatte att känna saker i kroppen. På en kund så började jag helt plötslig bli otroligt trött i mina fötter där jag stod, de typ pulserade och värkte och det kändes som jag gått och stått på dem under lååång tid. Jag kunde inte fatta varför jag kände så?
En dag kom Anders hem med en inslagen present till mig… det var en bok som hette “Drunkna inte i dina känslor”. Det var så olikt honom att ge mig en bok då han själv inte läste särskilt mycket. Han hade tydligen gått till en bokhandel och frågat den som jobbade där om hen visste en bra bok för någon känslosam och obalanserad person som mig.
