PMDS – Apan i bröstet
Min vän som med kände sig instabil vid den här tidpunkten gjorde en klockren och jättefin liknelse över hur hon upplevde att det kändes och det var en stooor igenkänningsfaktor för mig.
Hon beskrev det som att det känns som det bor en apa i en bur i bröstet på henne. Apan kan ha bra dagar där den ligger i en hängmatta i buren och har det gött, mår bra och tycker livet är toppen, den kan även ha dagar då den går fram och tillbaka, fram och tillbaka och vankar rastlöst av och an….Vissa dagar kan den göra aggressiva utfall där den helt plötsligt exploderar av ilska från att ha varit rätt lugn, vissa dagar kan den vara helt galen och springa runt i buren och vara helt rabiat som om den känner att den typ ska explodera av ilska, vissa dagar kan den vara nedstämd och ledsen då allt känns tungt.
Jag älskade hennes berättelse om apan i bröstet. Den är klockren på så många sätt för den beskriver känslan man har i bröstet på ett sådant tydligt sätt och jag tror att det är fler där ute som kan relatera till känslan.
Jag försökte läsa på och lära mig om PMDS samt hitta andra med samma bekymmer i hopp om att någon hade hittat ”mirakelmetoden”. Jag gick med i en Facebookgrupp för människor med PMDS, upplevde där att det var många som hade ännu mer bekymmer än vad jag hade, så jag kände empati för dem. Många verkade använda metoden av antidepressiva och tyckte att det funkade ok… men jag var inte där än… det kändes som min sista utväg.
Böcker jag läste under den här perioden var:
”Har du PMS eller?: En peppande bok till alla våra systrar”
Jag upplevde att det var jätteskönt att få läsa på om PMS och PMDS, det gjorde att jag fick en ännu större förståelse kring mitt mående samt skönt att höra berättelser om andra som var i liknande situation. Jag kan dock inte säga att de hjälpte mig att hitta det ultimata sättet att bli av med det utan mer hur man kan handskas med problemen och göra dem mindre jobbiga.
Fortsättning om min PMDS-resa kommer lite senare i bloggen.
