Sjuk av kladdkaka
Jag har alltid varit en sockerråtta. Jag älskar godis och skulle inte kunna tänka mig ett liv utan. Jag har haft korta perioder där jag inte ätit godis för att sedan sitta där och frossa igen. När jag pluggade till lärare så stannade jag ofta på Netto på hemvägen och köpte mig en chokladkaka som jag mumsade på när jag kom hem. Anders och jag hade även dille på att baka kladdkaka och brukade kunna dela på en han och jag, ha, ha, ha.
När jag började arbeta som hkk-lärare så kom jag in i samma rutiner att jag kunde stanna till i affären på hemvägen och unna mig choklad. Jag satt där i bilen och njöt högt när jag mumsade i mig min choklad… som jag bara skulle ta någon ruta av men kunde sluta med att jag klämde hela chokladkakan tills jag kommit hem och fick då slänga spåren av godis så inte Anders skulle se att jag ätit godis utan att bjuda honom, ha, ha, ha.
Det här beteendet var rätt vanligt… Om vi hade godis hemma och jag var själv hemma så kunde jag klämma en påse eller ett paket för att dagen efter köpa en ny påse så Anders inte skulle märka att den första försvann… Snacka om beroendeproblematik!
En kväll när jag bakat en kladdkaka och vi sitter och moffar i oss den så kände jag när jag ätit upp min rejäla kladdkaksbit att jag typ kände mig sjuk. Det kändes som jag var andfådd… jag brukade kalla detta fenomen “svårt att andas mätt” vilket drabbade mig av jämna mellanrum. Det var som pulsen gick upp och jag fick ta djupa andetag. Min mage gjorde ont och blev uppsvälld och jag satt där och höll mig på magen och kved… samtidigt som jag kände mig illamående… När jag tittade på kladdkakan som fanns kvar så rynkade jag på näsan och kände mig äcklad av att titta på den.
Då kom tanken “Är det värt det här Johanna, du känner dig ju typ sjuk nu?!” Just där och då så kände jag “NEJ! Det är verkligen inte värt att känna såhär!”.
Jag började fundera på om man skulle kunna baka någon annan typ av kaka så man kan fika utan att känna sig sjuk efteråt?!
Jag hittade då in på recept att man kan baka kladdkaka med dadlar och kände att det måste jag ju bara testa hur det blir!
Att stanna upp och lyssna på kroppens signaler efter att man ätit någonting kan jag varmt rekommendera! Kroppen är fantastiskt på att berätta… bara man stannar upp och känner… Man kan reflektera över känslan i magen, energinivån, blir man trött och seg eller tvärtom… får man energi? Hur snabbt efter man ätit blir man hungrig igen?
Det här tänket brukar jag använda mig av i skolan när elever säger att de har ont i magen eller att de stånkar och stönar… Dels är det bra att lyfta att olika människor mår bra av att äta olika saker… vissa reagerar inte alls medans vissa sitter där med magont… kanske de ätit något som deras kroppar inte fixar så bra? Det är även bra att fånga upp kring vad som händer i kroppen efter att man har ätit… att även om man sitter och tar det lugnt så arbetar kroppen och organen för fullt… blodsockret kan sticka iväg för att snabbt sjunka och att man försätts i en dipp där man kan känna sig seg… matkoma kan man ju kalla det…. Rätt vanligt att elever kan känna så här när de ex. gjort pannkakor, pasta carbonara eller näst sista lektionen då de brukar få baka en fikabuffé som vi även fryser in och sparar till sista lektionen som blir en städlektion där vi kan avrunda ett läsår med fika.
Fortsättning följer….
