Från prestation till att ”bara vara”
Efter mitt första yogapass så skulle jag kolla hur vig jag var då detta inte är något jag utforskat sedan jag var rätt liten. Jag skulle se hur långt ner jag kom ner i en split med hjälp av yogaklossar. Jag fick sätta upp tre klossar som stod som ett torn på varandra för att möta mina ben när det tog tvärstopp i mina höfter. Ha, ha, ha, helt galet osmidig var jag.
Jag var fortfarande då vid starten av min yoga inne på att ”mäta” allt möjligt. Jag har alltid tidigare tävlat mot mig själv och mätt mina resultat så utifrån mina klossar så tänkte jag att jag kunde utgå från det för att se om jag faktiskt skulle bli vigare och smidigare med yoga. Jag var drygt 35 år när jag började med yoga och jag tänkte ”vad coolt om jag som typ 40-åring kan lära mig gå ner i split?!”. Idag är jag drygt 38 och har inte så långt kvar dit, men under de här åren som har gått så har jag ändrat sååå mycket fokus i hur jag tänker, så har inte det som ett utstakat mål utan bara känner att det blir som det blir och hur det än blir så kommer det bli precis som det ska och det är jättebra!
Under den här tiden så använde jag min pulsklocka för fullt. Jag mätte mina steg och när jag tränade så satte jag träningen som en aktivitet i klockan och då kunde jag få statistik på träningen med och kunde jämföra olika träningspass med varandra.
När jag yogade så var det inte skönt med pulsklocka samt så mätte det ju typ ingenting. Oavsett om jag tränade i 30 minuter eller 90 minuter så fick jag typ inte upp pulsen när jag körde lugna pass, jag tog inga steg heller så efter lång träning så var det som om jag inte hade tränat enligt den. Jag började ta av mig klockan och la in passen i efterhand så att de i alla fall skulle få finnas med i min statistik.
Jag hade vid den här tiden fört statistik på ALLA mina träningspass de senaste 15 åren och kunde gå in i mina kalendrar och se hur många träningspass jag kommit upp till varje år, ha, ha, ha. Det var liksom en morot jag hade, att få fylla i att jag tränat, på samma sätt som att jag hade en morot att komma upp till minst 10.000 steg om dagen. De här metoderna skapade motivation hos mig, fram tills att jag började med yoga.
Det som är intressant när man fört sådan här data är att jag kunnat se att de år bakåt i tiden som jag hade det kämpigt så minskade antal träningspass. När man mår dåligt så är det inte helt ovanligt att man har lägre energi och svårare att få tummen ur att träna… även om träningen då kanske skulle hjälpt till att faktiskt må bättre?! När jag under de åren hade tyngre år med lite träning så var det så lätt att jag tappade mina andra hälsosamma rutiner och det var som jag sket i allt och moffade i mig godis, fika och annat gott… Det var som jag var ”antingen eller”… fullt fokus på kost och träning… eller så sket jag i allt, ha, ha, ha.
Yogan gav något som jag inte varit med om i någon annan träningsform. Om jag tidigare pressat mig själv att springa fortare, längre och lyfta tyngre vikter så var det ett så kärleksfullt och tillåtande klimat på yogan.
Jag lärde mig att vissa dagar var jag stel i kroppen, om jag yogade på morgonen så var jag stelare än när jag yogade på kvällen. Om jag yogade dagen efter jag styrketränat och hade träningsvärk i kroppen så var jag mer stel än när jag inte hade det. Jag började då träna mig i att sluta lägga en värdering i hur vig, smidig eller stel jag var.
Jag började få in detta tänk även på mina löprundor. Vissa dagar hade jag mer ork i kroppen och vissa dagar var jag supertrött och presterade inte lika bra. Tidigare kunde jag känna att jag hade en ”dålig” löprunda om den inte gick lika fort som den jag hade dagen innan. Men nu började jag känna en större kärlek till kroppen och lyssna in min dagsform utan att pressa mig. Genom att även lärt känna min menstruationscykel så har jag även sett hur energinivån i kroppen ändras genom min cykel.
Då jag yogade varje dag så tog jag av mig min pulsklocka till passet och ibland glömde jag ta på mig den efteråt. Detta ledde till att jag kunde vara mitt ute på en löprunda och upptäcka att min klocka inte var på och det kändes till en början som att jag sprang typ i ”onödan” då det inte registrerades i min statistik. Jag började bli medveten av hur jag tänkte och kände att jag behövde släppa mina resultat och prestationer och det var en enorm frihet att göra det. Jag tog av mig min klocka och slutade mäta mina resultat, men jag kunde inte bryta mitt mönster gällande att registrera mina träningar i min kalender. Det tog något år till innan jag slutade med det. Så konstigt att det kan vara så svårt att släppa kontrollen och bara få vara.
Det är så många faktorer som spelar in gällande hur energinivån är för dagen, allt ifrån hur man sovit, vad och när man ätit, om man stressat under dagen eller ej, om man är glad eller nedstämd, samt var i menscykeln jag befinner mig. Det är ju orimligt att tänka att man ska prestera likadant varje dag, och knäppt att lägga en värdering om det var ett bra eller dåligt pass. Fatta känslan att träna utan krav utan enbart gå på att känna in kroppen och vad den behöver för dagen. Ibland när man är trött och seg med låg energi så kan man kicka igång energin med en löprunda, men ibland på löprundan så märker man att man var trött och seg på riktigt och då blir löprundan en promenadrunda… och en promenad utomhus i naturen är bra för både kropp och själ.
Jag gillar mina tidigare rutiner att mäta och föra statistik, de hjälpte mig att få motivation till att träna. Idag behöver jag inte de hjälpmedlen då träning är en del av min livsstil och jag är övertygad om att det kommer vara det genom hela mitt liv. Om du är en person som har svårt att komma i gång och behöver något som motiverar så kan det vara till hjälp med en rolig pryl som en pulsklocka eller att man gör upp en plan gällande sin träning och att man kryssar i när man tränat… kanske till och med sätter in någon belöning av något slag?!
Jag är tacksam över att jag ändå testat och använt pulsklocka när jag tränat då jag blivit bättre på att lära känna min kropps signaler. Vilka tankar som kommer upp när jag har för hög puls och hur det känns i kroppen med hög puls och vilken förändring det gör när man lugnar ner kroppen samtidigt som man ser pulsen sjunka och tankarna förändras. Idag lyssnar jag enbart på kroppens signaler när jag tränar, det är en skön känsla när man lärt känna sin kropp på det sättet och jag har min livsresa att tacka för det.
Hälsovinsterna är enorma när man får in rutinen att på något sätt röra på kroppen.
You got the power!
