Healing till andra – del 2
Efter min första healingbehandling på någon annan så var jag nyfiken att utforska mer den här sidan hos mig. Jag var fortfarande fascinerad över det jag varit med om gällande det röda och det blå molnet med knät på förra behandlingen. Jag kunde inte fatta att JAG kunde vara med om något sådant?! Började tänka på hur många som skulle kunna få den typen av upplevelser… men som ALDRIG kommer i kontakt med healing, kanske stänger den dörren redan vid start då det är för konstigt, för flummigt och inget man ”tror” på. Ha, ha, ha, det här är sååå typiskt mig, att kasta mig ut att göra saker fast att det är skumt på många sätt… av ren nyfikenhet över att se vad som händer… om någonting nu händer?!
På min andra healingbehandling så förberedde jag mig på samma sätt. Jag la ut mina kristaller på personen, satte på min diffuser i rummet med doft av lavendel samt satte på lite ”Reiki-musik”.
Jag kopplade upp mig på mina symboler samt på min kunds energifält, min kund låg med huvudet mot fotändan i sin säng… det var lättast för mig att komma åt på det hållet. Sedan drog jag i gång. När jag kommer ner till personens axlar så stannar jag till och tänker ”men hjälp, högra axeln känns ju heeelt död?” Jag fattade ingenting. Genom min vänstra hand på den axeln kände jag en värme sprida sig medan i den högra så kändes det som jag höll på ett lik, om jag tyckte knät på min förra kund var kallt så var det ingenting jämförelse med det här. Eftersom man arbetar med att försöka balansera upp energi och få in värme i de delar som är kalla så la jag all mitt fokus på att försöka få in värme i den högra axeln. Efter att ha stått så en liten stund så flyger hela högra armen upp i luften som om den fått en kraftig elektrisk stöt.
Jag står och gapar och tänker ”Vad tusan hände där?!” Jag blev lite skraj och bestämde mig för att jag var klar med axeln, den hade fått lite värme men inte så mycket jag hade önskat. Jag fortsatte healingbehandlingen men händelsen med högra axeln etsade sig fast och jag hade svårt att släppa det.
När jag var klar så frågade jag vad det var med höger axel? Min kund berättade då att hen haft stooora problem med den axeln sedan hen var ung. Haft återkommande inflammationer och ätit mycket voltaren då den axeln alltid strulat. Jag frågade vad hen gjorde när hen ryckte till med armen på det sättet likt en elchock. Hen tittade på mig med undrande blick och sa att det inte var hen som gjorde det…. Det var JAG?! Och undrade själv hur jag gjort, ha, ha, ha. Jag fattade ingenting?!
Efter det här så var jag återigen tvungen att höra av mig till min mentor Carina och fråga vad tusan jag varit med om?!
Hon sa att axlarna representerar ”att axla ansvar” så om man har ett stort ansvar av ex. sin familj, kanske att man är den som behöver få se till att familjen har pengar, mat, tak över huvudet. Att man bär ett stort ansvar att få det att gå ihop – man axlar ansvaret med andra ord. Att det är höger axel representerar det manliga, om man själv är man, man har kanske någon bror eller pappa som man inte har/haft en god relation till så kan det vara därför det just är i höger axel man får problem.
Jag frågade Carina hur hon visste allt det här, jag ville läsa och lära mig om detta sätt att se på kroppen. Men hon visste inte var informationen kom ifrån, det var sååå länge sedan hon lärt sig det så hon kunde inte tipsa vidare om det. Jag började då se om jag kunde hitta någon sådan information någonstans ifrån och hittade då den slutsålda boken ”Kroppens hemliga språk”. Jag la in en bevakning på Tradera och väntade på att någon skulle sälja den.
Jag gick tillbaka in i mitt kursmaterial jag fått av Carina och där stod det att vanliga saker man kan känna av under en healingbehandling är värme, extrem kyla, sug/vakum där händerna liksom fastnar på kunden, stickningar, smärta och ELEKTRISK CHOCK- som tydligen öppnar upp en energikanal som varit blockerad under lång period… SPÄNNANDE!!! Förklaringen som Carina gav stämde skrämmande likt in på min kund, jag återberättade för min kund och hen var fascinerad över det som hänt, och tyckte det kunde stämma, men fattade inte hur… ha, ha, ha… ja, där var vi två!
