Att jag fascineras av andevärlden är väl inte någon hemlighet just nu, ha, ha, ha. Jag älskar den typen av litteratur och läser det mesta som jag kommer över inom det ämnet. Jag tycker det är sååå spännande att höra alla olika människors upplevelser av andra sidan.
Jag har alltid varit nyfiken och fascinerad av andevärlden och jag är helt övertygad om att vi har de från andra sidan runt omkring oss. Jag har ju dels fått uppleva lite av andevärlden själv, men även människor i min omgivning är mer eller mindre mediala och upplever med jämna mellanrum med andevärlden…
I slutet av förra inlägget så delade jag med mig av en meditation av Joe Dispenza där man bland annat ska göra en kroppscanning. Han förklarar vidare att anledningen till att man ska göra det är för att dit man riktar sin uppmärksamhet mot dit flödar energin.
Joe Dispenza skriver om vikten av att vara i nuet. Det är direkt inte första gången jag kan läsa om att det är viktigt, ha, ha, ha. Det känns snarare som ett följande rådande koncept inom många områden och jag har nämnt det på många ställen i bloggen…
Jag tror att alla människor har en inre övernaturlig kraft, det kluriga hänger nog mest på att man ska hitta den?! Om man inte ens vet om att det finns en sådan kraft inom oss själva, ja, då söker man nog inte ens efter den? Sök så ska du finna heter ju ordspråket…
Nu för några dagar sedan så var jag med om ytterligare en skum grej på en löprunda. Det var inte så storslaget som “solen” eller “ljusfenomenet” men fortfarande en väldigt märklig upplevelse.
Genom att förändra våra tankar så kan vi förändra kroppens “varandetillstånd”. Joe har skrivit mycket om placeboeffekten och grunden i att det ska kunna fungera är att vi fullt ut tror på de tankar vi har gällande att något funkar fullt ut.
Bara namnet på boken är ju rätt spännande. Jag tänker på alla ovanor många av oss faktiskt har och som kanske har blivit en del av vår personlighet. Vårat ego/galna kusin kanske hävdar och är fast besluten med att det är sådan vi är och det kan man ju inte ändra på… Det är ju bara hittepå tankar! Klart man kan!!!
Jag hade en enorm drivkraft när jag hade mina asjobbiga handeksem att göra och testa allt som kom i min väg för att se om jag till 100% kunde läka mina eksem. Jag kände att jag hade dem där var för att jag hade någon form av obalans i kroppen. Jag accepterade inte läkarnas dom att de var något kroniskt och något jag skulle få leva med…
Tänk så mycket det finns att lära och utforska kring vår andning och vårt andetag och tänk så mycket som vi inte vet. Även den kunskap som redan finns kring vår andning så är det nog många som inte känner till allt?! Eller kanske att man knappt har reflekterat över sitt andetag…?
