Andarna mitt ibland oss – del 1
Jag har alltid varit nyfiken och fascinerad av andevärlden och jag är helt övertygad om att vi har de från andra sidan runt omkring oss. Jag har ju dels fått uppleva lite av andevärlden själv, men även människor i min omgivning är mer eller mindre mediala och upplever med jämna mellanrum med andevärlden, så för mig är andevärlden ett rätt så naturligt inslag i livet. När folk säger att de inte tror på andar så tänker jag att det är ju kopplat till deras livsresa och jag känner inget behov av att övertyga de som inte tror.
Jag är tacksam över min tro då jag tycker att den berikar mitt liv på ett positivt sätt och jag hade inte velat byta plats med dem som saknar tro. Jag är även sjukt tacksam över mina mediala upplevelser och jag hade önskat att alla människor skulle fått uppleva det jag har fått… då skulle nog fler människor tro, ja, till och med veta att det finns något mer bortom oss själva.
Jag har en person i min omgivning som haft besök av andevärlden genom hela livet och under ungdomen så var det inte särskilt nice. Det tog lång tid innan hen lärde sig styra ande kontakten och på samma sätt som det finns människor på jorden som inte mår bra och kanske inte är särskilt trevliga så finns de energierna även kvar i andevärlden… och de är man ju inte särskilt sugen att få kontakt med. Man kallar den typen av andar för “jordbundna andar” och de har en lägre energi än de på andra sidan som har gått över och kan röra sig fritt mellan dimensionerna. Om man läser spökhistorier så är det mer den energin kring de jordbundna andarna.
Tänk att vakna på natten och man kanske har en främmande man/kvinna som står bredvid sängen, hujedamig så hemskt… samtidigt… vad häftigt om det är ens mormor eller morfar som står där som man kan få kontakt med… hur fint vore inte det?! Så ja, jag känner mig lite splittrad i om jag ska utforska detta mer, jag vet inte om jag vill det i dagsläget?
Allting är ju energier och andevärlden har en viss energi. Om man tänker sig att man har en gammal radioapparat så rattar man in andevärldens frekvens och då är det en lägre frekvens än om man rattar in för att jobba med änglar som befinner sig på en högre frekvens. Jag gillar de högre frekvenserna och trivs rätt bra där, med änglar och company. Samtidigt som jag gillar att lära mig saker och att kunna… jag tror att jag skulle kunna lära mig att styra min kommunikation med andevärlden… men säkert inte från start… och det skulle kunna bli lite läskigt.
Jag är även rädd för att bli mörkrädd. Jag gillar mörker och har inga problem med att gå ut i mörker. Jag kan ta en löprunda fast det är bäcksvart ute, jag arbetade natt när jag gick på högstadiet då jag delade ut morgontidningar på cykel och jag kan gå ut till vår gäststuga fast det är kolsvart och jag känner mig alltid lugn inombords… Jag är rädd för att detta skulle förändras om jag började få andekontakt… så vet inte om jag tycker det är värt att riskera det?!
Jag gillar däremot att läsa om andevärlden och en bok jag läste som jag gillade var James Van Praaghs bok ”Andarna mitt ibland oss: Upptäck sanningen om andra sidan”. Jag kollade på någon föreläsning med honom och blev verkligen nyfiken på om han hade skrivit någon bok, och det hade han. Det var så jag snubblade in på den här boken.
Jag tror många människor fascineras över övernaturliga händelser, och jag tror att vi är rätt många som är med om mystiska upplevelser genom livets gång?!
James Van Praagh upplevde redan som barn andra dimensioner, sådana som vi de flesta andra inte kan se och han har ägnat hans liv att försöka förklara för oss andra. I den här boken så berättar han massvis med intressanta saker kopplat till vad som händer med oss när vi dör och hans erfarenheter av “andra sidan”. Han menar på att vi kan leva ett rikare liv genom att förstå andarnas värld och jag kan bara skriva under på det. Att ha ett öppet sinne och få uppleva olika typer av energier är verkligen ett sätt att sätta guldkant på livet och göra livet lite mindre “platt”.
I boken så får man ta del av några andemöten som James haft och hur galet bra de har stämt, hur han utvecklades till att bli medium, konkreta övningar som man själva kan arbeta med för att öppna upp och kanske själv få kontakt med andra sidan?!
Om man bortser från de jordbundna andarna så har ju de från andra sidan en kärleksfull, vägledande energi och som faktiskt även kan skydda oss från faror.
Hur det är att växa upp med andar
I boken så får man ta del av James upplevelser från andevärlden från att han var ett litet barn och han berättar hur det var att växa upp med andar. Han hade en god relation med hans mamma och kunde berätta det han upplevde för henne. Hon lyssnade på honom och hans berättelser men var noggrann med att säga “Det här får du inte berätta för någon, de kommer inte förstå vad du talar om, du är annorlunda än de andra barnen”. Jag vet att det var mer såhär förr i tiden, men även att det fortfarande är så idag på många håll. Att man ska hålla sådant här för sig själv och inte berätta. Jag tror inte att mänsklighetens utveckling mår bra av att hålla oss tillbaka av rädsla för vad andra ska tro eller tycka. Om man enbart lyssnat på rädsla och oro så hade vi inte kommit vidare på något sätt. Jag tror att när man försöker berätta och “normalisera” saker, även mystiska saker så leder det till att det blir ringar på vattnet och fler vågar berätta om deras mystiska upplevelser. Jag anser att det är ju tvärtom någon man ska vara stolt över och inte något som ska tystas ner, men jag vet att man kan tycka olika om det. Att trycka ner saker, lägga locket på och inte berätta kan ju även ge en känsla av att man är knäpp, eller att det kan kännas som någon skamfyllt eller dåligt… när det egentligen är helt tvärtom!
Ni ska bara veta hur många det är i min omgivning som kommit fram och berättat om deras mystiska upplevelser sedan jag startade bloggen och berättade om mina. Hur fint är inte det?! Det som är märkligt är att många ändå gör det lite viskande och att det inte är något man ska prata högt om, ha, ha, ha, jag tror att vi kommer utvecklas bort ifrån det mot en större öppenhet?!
James hade en period i livet när han stängde ner kontakten med andevärlden. Jag tror att det är det som händer med många av oss. En orsak till att många stänger ner är nog samhällets inverkan att detta är något man ska tysta ner och inte prata med andra om? James gick på en seans och då fick han till sig att han skulle arbeta som medium i framtiden, han hade själv inte alls sådana tankar men efter den upplevelsen så började han återigen öppna upp för andevärlden. Det ena ledde vidare till det andra och han blev så småningom medium.
Att lämna kroppen
James berättar att han ofta får frågan kopplat till hur det är när man dör? Om det finns liv efter detta? Om det gör det, vart tar vi vägen? Är det smärtsamt?
Utifrån James kommunikation med andevärlden så har han fått lite “svar” på frågorna. Han berättar svaren mer utförligt i boken än vad jag gör här och mitt tips är återigen att faktiskt läsa boken då den verkligen är läsvärd! Han skriver att det inte finns någon smärta när man dör. Man dör inte heller ensam utan man möts alltid av ett team, det är vanligt att det är döda släktingar som kommer och möter en. Det är vanligt att man känner det starka ljuset eller att man dras genom någon form av tunnel som jag tidigare berättat om i bloggen, vissa kan även uppleva som ett fyrverkeri med olika färger. Många kan ihop med ljuset känna en enorm kärlek och glädje. Det är även vanligt att inte längre känna sig begränsad till sin kropp och man får en känsla av att vara fri och att allt börjar om på nytt. En känsla av att tid och rum inte existerar utan att allting händer nu.
När man dör så brukar man få se tillbaka på sitt liv och summera det. Man ser på betydelsen av sitt liv och sin inverkan på andra. Man blir medveten om sig själv på en själslig nivå och får en större förståelse kring hur stort det multidimensionella universum verkligen är. Din medvetenhet expanderar och du ser även dina tidigare liv du levt och dess inverkan på ditt liv du levde nyss. Du kan även se att andevärlden består av olika utvecklingsnivåer och själarna dras till en speciell nivå kopplat till deras andliga utveckling. Du inser även att livet inte tar slut för att kroppen gör det.
Jag har ju skrivit andra inlägg i bloggen som handlar om livet efter döden/nära döden upplevelser bland annat i inläggen “Livet efter döden – del 1”, “Livet efter döden- del 2”, “En själ, många liv”, “Många liv, många mästare”.
När James berättar om de erfarenheter han tagit del av (samt upplevt själv) i nära döden upplevelser så är de väldigt igenkännande kring det jag fått ta del av från andra håll. Han menar på att det är vanligt att man upplever att man lämnar kroppen och liksom svävar så man kan titta ner på kroppen som är kvar. Man kan snabbt röra sig runt och se området runtomkring. Man känner en behaglig känsla av frid och lugn. Att de kan färdas genom en tunnel med ljus. Att de träffar bortgångna släktingar, att de möter någon ljusvarelse, ängel eller någon form av religiös figur. Det händer att de får göra en återblick av deras liv. Att de kommer till någon form av gräns där de inte kan gå över, om de går över gränsen så kommer de aldrig kunna komma tillbaka till jordelivet. Att de förs/sugs snabbt tillbaka till kroppen med en motvillig känsla då det är så fantastisk på stället där de befinner sig.
Är det inte spännande ändå att människor från spridda håll i världen ändå kan berätta likande berättelser kring deras nära döden upplevelser?!
Att lämna kroppen när man dör är enligt James lika naturligt som att födas.
Allt du vill veta om andar
James beskriver det som att alla är andar i en fysisk kropp och när kroppen dör så lever anden vidare och det är samma uppfattning som jag med har.
Jag har ju tidigare nämnt att det finns jordbundna andar och andar som gått över till andra sidan. De jordbundna andarna är oftast rädda, ensamma eller arga och kommunicerar med den typen av känslor. Det kan vara att anden har något ouppklarat med någon på jorden. Det kan även vara att döden kom plötsligt och oväntat och att anden då fortfarande är omedveten om sitt tillstånd. Kan även finnas en rädsla att gå över till ljuset, vissa kanske tror att de hamnar i någon form av helvete och då stannar klamrar sig kvar på jorden.
Andarna brukar ha gestalten av den fysiska kropp som den hade när den levde och när de visar sig så brukar den visa sig så som människorna som lever på jorden kan känna igen den bortgångna.
James beskriver att luften brukar kännas kallare när en ande dyker upp och det är ofta han känner ett drag i nacken, det kan ju vara bra att känna till.
Andar kan röra sig mellan platser på ett ögonblick då deras atmosfär skapas av deras tankar. Jag tänker när jag läser det om det är därför healingen funkar som den gör. Man står och tänker 100% fokuserat på det man önskar samtidigt som man släpper tankarna och är i tomrummet och så kan man uppleva massvis med saker som händer under en healingbehandling. Det känns som det då inte är min fysiska kropp som arbetar utan min själ, min högsta jag. Det skulle ju kunna vara en rimlig förklaring på det som annars är svårt att förklara, ha, ha, ha.
Andar är känsliga och kan uppfatta dina tankar och känslor kristallklart. När du tänker på någon från andra sidan så brukar den anden dras till dig. Det är nog det som till slut gör att en ande går vidare till ett nytt liv och det är när det inte finns några levande personer kvar som har anden i sina tankar.
Jag minns mitt första lite större möte med andevärlden och det var på Englagård, berättade om den händelsen här i inlägget “I see dead people”. Det som var så häftigt med den upplevelsen är att jag fick en riktig aha-upplevelse kring hur nära andevärlden är. Jag har under hela livet fram tills det ögonblicket tittat upp i himlen och tänkt att där uppe/ någonstans i himlen så finns alla nära och kära som gått över till andra sidan. Jag blickade långt bort från mig själv och ut i universum.
Men i själva verket så ska man ju tvärtom går djupt in i sig själv/ att de finns så nära, runtomkring oss. En insikt som med ligger till grund att jag ens ville göra bloggen och dela med mig om det till andra, till de som inte vet utan gör som jag tidigare gjorde, blicka upp mot himlen och universum och går långt bort ifrån sig själva.
Andevärlden är ju ett energitillstånd. Universum består av elektromagnetiska vågor och allt vibrerar på olika energifrekvenser, det har jag med nämnt vid många tillfällen tidigare i bloggen.
Vissa är ju födda och känner av olika frekvenser, vissa lägger locket på av olika anledningar och har svårt att uppfatta frekvenserna, det som är häftigt är att alla kan lära sig men man måste träna. Det var ju via Reiki som jag fick min träning och lyckades öppna upp för något som jag inte hade en susning av att jag kunde?! Vi kan alla vara som kanaler och fånga upp de vibrerande dimensionerna i den osynliga andevärlden. Jag har ju även tidigare pratat om att andevärlden vibrerar på en lägre energi än “änglaenergier” som har en högre vibration. Det är olika frekvenser på sin ”radiokanal” som man rattar in.
James skriver att ett av de snabbaste sätten att höja vår frekvens på är via meditation, även det är ju en röd tråd via bloggen av många olika anledningar. Det ger så många vinster att meditera och connecta inåt med sin själ. Om man tänker att det låter tråkigt att bara sitta där, så anar du inte hur spännande det faktiskt är när man utforskar sitt inre universum och allt vad det kan öppna upp för en?!
Livsguider
James är inne på att det finns olika nivåer av utveckling för andarna/själarna och jag har ju varit inne på det spåret vid tidigare tillfällen i bloggen, bland annat här. Han menar på att vi har guider runt oss som finns med oss genom livet som har kommit längre i deras utveckling och fungerar lite som en vägvisare för oss genom livet.
Vi har enligt James hjälpguider som hjälper oss att locka fram de talanger som är en del av vår själs egenskaper att använda de förmågorna på bästa sätt. Jag tänker på när man inte följer sin själs röst, hur vi mår då. Jag tror alla kan relatera till den känslan?!
Vi ska visst även ha relationsguider som hjälper oss att attrahera in kärlek i livet men även att möta själsfränder. Det behöver inte vara en dans på rosor när man möter en sådan, tvärtom så kan de göra att man lär sig många livsläxor, men ändå sådana som är viktiga för vår själs utveckling.
Vi har familjeguider som hjälper oss i vår relation med vår familj. Jag har tidigare läst att vi väljer vår familj innan vi kommer ner till jorden och James är inne på samma spår. Jag kan förstå om det kan provocera en del, särskilt om man vuxit upp in en familj som varit fullkomligt misär. Men tänk om det finns någon tanke med det ändå… att man har saker man behöver lära sig, kanske komma ut ur en sådan uppväxt och inte falla offer utan bli stark och gå sin egen väg. Man hade ju aldrig blivit den man är om man inte gått igenom det man gjort längs livets väg.
Högre guider
Enligt James så finns det även högre guider som finns för att skydda, inspirera och undervisa.
Det finns en “portvakt” som hjälper oss att skydda oss från störande energier så som jordbundna andar. Även att attrahera in energier som kan hjälpa oss i vår andliga utveckling.
Det ska finnas en “inspirationsguide” som hjälper oss att se en situation från olika synvinklar och att vi kan lära oss tolerans, medkänsla, förlåtelse, förståelse, vänlighet kring det som vi varit med om för att på så sätt nå en högre medvetenhet.
Vi har en “healingguide” som hjälper oss med helande energier för att läka vår emotionella, mentala och fysiska kropp. Jag tror att det kan ha varit någon sådan guide som aktiverades när jag gick min första Reiki-kurs, någonting hände med mig där och då och det var verkligen som att jag öppnade upp för allt möjligt i livet och att det blev som att mitt liv tog en annan riktning. Om jag inte hade känt eller upplevt någonting så hade det ju inte blivit en annan väg i livet, då hade jag ju fortsatt på vägen jag gick. Men nu blev det inte så, det har varit sååå häftiga saker jag varit med om så det har jag ju inte kunnat blunda för utan jag har ju velat fortsätta. Det tror jag andra med hade känt om de varit med om samma grejer som jag har varit?!
Vi har “barnguider” som smittar av sig med sin lekfullhet och tar fram vår roliga och skämtsamma sida. De kan komma när man är i livets slutskede och hjälpa oss över till andra sidan med kärlek och omsorg.
James tar även upp om att vi har änglar. Han skriver att de är andliga budbärare och förmedlare av gudomlig vägledning, inspiration och beskydd. Jag har ju skrivit om änglar vid ett flertal tillfällen tidigare i bloggen och även James menar på att de arbetar med de högre sfärerna. Det finns rådgivarnas sfär som består av serafer, keruber och troner. Den andra sfären består av herravälden, dygder och krafter. Den tredje består av furstendömen ärkeänglar och änglar. Känns ju lite som att man beskriver en sagovärld när man hör de orden, men inom mig väcks ändå en nyfikenhet… tänk om?!?!
Jag kommer ju många gånger tillbaka till min upplevelse med “ljusfenomenet” och “solen”, men något stort och utanför vår mänskliga värld var det ju ändå som jag upplevde så något mer än oss finns det ju!
Fortsättning på detta inlägg kommer nästa vecka, hoppas du vill haka på!
Idag bjuder jag på den här fantastiska låten med Iron Maiden, kändes väldigt passande med “Fear Of The Dark” till detta inlägget.
Kram/ Johanna
