Mina tankar efter solen
Solen är den häftigaste mediala upplevelse jag varit med om, men händelsen var så knäpp så det kändes som en upplevelse som jag bara kunde dela med mina nära och kära. Vad skulle folk tro om jag skulle berätta om den?! De skulle ju tro att jag inte hade alla hästar hemma! Att jag var heeelt kocko!
Så märkligt! Tänk att vara med om något av det största och häftigaste i livet… och så kan man inte berätta det för folk…för att det är för knäppt…
Jag minns när jag kom till jobbet efter helgen och vi satt i personalrummet och folk började prata om helgen och om man hade varit med om eller att det hänt något speciellt… och jag satt där och funderade och bet mig i tungan… är det nu jag ska berätta att jag såg en stor fucking jävla sol på himlen i helgen… kanske ska dra den med ängeln/ljusfenomenet när jag ändå är på gång, ha, ha, ha…. Men nääää, det kan man ju inte göra…. Jag hade ju bara berättat om min spirituella hobby för några få kollegor… det passar ju sig inte att berätta om sådant här i personalrummet….
Jag tänkte att den här händelsen får jag väl ta med mig i graven, ha, ha, ha…. Sedan har ju tankarna kring bloggen kommit, men jag har liksom ignorerat dem för att jag har känt mig rädd och inte redo… Fram tills december 2021, då var jag redo… men kommer senare i bloggen berätta hur det kom sig att jag tog steget.
Solen blev för mig en milstolpe. Nu visste jag att det jag höll på med inte var hittepå utan på riktigt… Även om jag ibland kan tvivla på många saker jag upplever och ifrågasätta om det verkligen är sant och på riktigt så är händelsen med solen som var där på himlen, lika tydlig som träden bredvid riktig för mig. Solen kan jag varje dag få upp för mitt inre som ett tydligt minne som om det hände för en liten stund sedan. Om man nu söker efter bevis… jag kan inte komma på något större bevis?! Men visst, tänk om man kunde få sådana här bevis varje dag i sitt liv… det vore något det!
Jag har landat i att även om folk inte kommer tro mig, de kanske även kommer tänka tankar om att jag är knäpp och galen så känner jag mig idag trygg med det. Det har ju mer med dem och var de befinner sig än om mig och där jag befinner mig. Även om folk tänker på det sättet så spelar det inte så stor roll för mig. Det är fördelen när man börjar närma sig 40 års-strecket och att man jobbat mycket med sig själv och känner sig stark i sig själv, då är det lite skitsaksamma vad folk tycker, ha, ha, ha.
Jag tror att det är få människor som skulle sluta sitt sökande om de varit med om en sådan upplevelse. Det är nog få som hade tänkt ”Jaha, en sol, jag ska nog inte fortsätta med det här flummiga nu!” Ha, ha, ha. Som ni säkert förstår vid det här laget så funkar inte jag så. Här började mitt nya sökande i VAD det var jag upplevt samt så ville jag lära mig ALLT det fanns att lära sig om änglar… för någon koppling var det ju med mitt änglatarotkort med Solen och Ärkeängel Uriel.
Eftersom jag även hade sett ljusfenomenet några veckor tidigare så kändes det som de här hängde ihop. Det var liksom på samma HÖGA energifrekvens. Om jag tänker saker i energi så är kontakt med andra sidan och andar en låg energifrekvens… det är som heeeelt olika radiokanaler man rattar in.
Om det var någon ängel som var kopplat till ljusfenomenet så tänkte jag på Ärkeängel Mikael… undra om jag drog något sådant kort den dagen? Jag gjorde ju aldrig någon sådan koppling då… Ibland funderar jag på om ”de” försökte få min uppmärksamhet redan då men att jag knappt reagerade på ljusfenomenet och att de då i stället fick slänga fram en fet, stor jäkla sol för att få min uppmärksamhet, ha, ha, ha.
Under de här åren sedan jag var med om händelsen med solen så har jag haft blandade känslor. Dels så har jag känt mig väldigt hedrad…jag kan förstå Vincents känsla när han såg min farmor och farfar som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Jag kände mig lite ”utvald”, glad, tacksam och stolt.
Jag kunde även känna en ledsamhet över att jag säkerligen aldrig kommer få vara med om något liknande igen. Jag har känt en tomhet varje löprunda jag tagit och kommit hem utan att sett vare sig ljusfenomen eller en sol… efter händelsen vågade jag knappt missa mina löprundor, ha, ha, ha…. Jag sprang typ varje dag under rätt lång tid… och kom hem besviken när det blev en ”vanlig” löprunda, ha, ha, ha.
Någon jag pratade med sa ”För många så är ju löpning meditativt, du kanske kom in i ett meditativt tillstånd?”. Jag hade aldrig tidigare tänkt på min löpning som något meditativt, jag gillade ju mest bara att få springa… men personen som sa det hade ju sååå rätt. Det var som att min löpning uppdagades i ett nytt ljus och polletten trillade ner, ha, ha, ha. Efter den dagen så ser jag min löpning med lite nya ögon och jag förstår ännu mer vilket kraftfullt verktyg som löpningen är för min hälsa och jag får en större förståelse för allt som kommer till mig under mina löprundor.
Jag älskar andningsövningar av alla slag och jag älskar hur min andning blir på mina löprundor. Ibland känns det som jag får ut samma effekt av att springa som att sitta och andas på diverse olika sätt.
Jag började även lägga kort varje dag, i hopp om att det var kortläggningen som hade gjort att jag ”öppnat upp” och sett så märkliga och mäktiga saker.
Jag kände mig även väldigt ensam… jag hade INGEN att dela händelsen med. De jag berättade om händelsen lyssnade och tyckte det var en häftig upplevelse, men jag hade velat möta någon som hade SAMMA upplevelse… kanske inte just en sol, men något i klass med solen. Någon som med hade varit med om en liknande upplevelse som jag… så jag har även brottats med en ensamhet i min upplevelse.
Solen har även fått mig att fundera över hur ALLT hänger samman?! Innebär det att det på riktigt finns högre energier? Någon gud? Tänk om änglar då finns på riktigt, att vi faktiskt har änglar runt omkring oss? Tänk om händelser som stod i Bibeln faktiskt är sant? Jesus kanske med har funnits? Gick Jesus då verkligen på vatten och utförde alla hans mirakel? Hur mycket är det som finns som vi inte kan se? Finns det ett parallellt universum här på jorden? Finns det vättar, småfolk, naturväsen, enhörningar, drakar med? Har Atlantis funnits? Var går gränsen gällande vad som finns och vad som inte finns? Hur hänger allt ihop?! Vad är sant och vad är inte sant?
Solen var ju inom vår svär… den var på himlen, men den var precis bakom trädtopparna så den var ju inte uppe i rymden som man kan se den ”riktiga” solen… finns det en parallell verklighet som jag fick se en glimt av?
Jag har funderat över varför JAG, lilla JAG som inte har några medfödda stora mediala förmågor fick uppleva en sådan stor och mäktig sak? Vad ville ”Universum” med det?! Vad skulle JAG med den ”informationen” till? Jag vet faktiskt inte?! Men jag känner en stor tillit till livet och att mitt liv kommer bli precis som det är tänkt att bli.
Om jag ser tillbaka på mitt liv i backspegeln så kunde jag ju inte drömma om på gymnasiet när jag utbildade mig till frisör att jag inte skulle arbeta med det p.g.a. att jag i framtiden skulle bli allergisk mot kemikalier i hår och hudvårdsprodukter. Eller mina drömmar om att bli idrottslärare verkligen INTE visade sig vara ett yrke för mig utan att hem- och konsumentkunskap skulle bli ämnet att älska. Att vi skulle få svårt att få barn och att jag då skulle snubbla in på Reiki och healing och att det skulle funka… att vi blev gravida efter den healingbehandlingen… att jag skulle drabbas av PMDS och att jag återigen skulle snubbla in på Reiki och healing i jakten på att bli fri från mitt dåliga psykiska mående och att det med funkade.
Jag ser mitt liv som att jag har gått på en trappa, där varje steg jag tagit i livet har lett mig hit jag är idag och det känns såååå självklart att livet lett mig in på mina vägar.
Jag har landat i att jag inte kan styra min framtid, men på samma sätt som att jag genom livet styrt in på min livsväg och att jag nu dessutom lärt mig connecta inåt så har jag tillit till att min framtid med kommer leda mig på rätt väg för mig och min själ. Jag ser fram emot mitt liv och vad min framtid har att erbjuda… det är rätt spännande att leva här på jorden ändå, ha, ha, ha.
