I see dead people
Efter Sedonametoden på Englagård var det dags för kvällsfika och därefter var det en frivillig workshop om man ville träna sitt sjätte sinne.
Jag hade hört talas om denna workshop från mina kollegor och jag själv var orolig över denna stund för jag kunde ju inte få kontakt med andra sidan, jag hade ju inte den förmågan…. Visst, jag hade sett vår gamla hund Jasmine på en av mina morgonpromenader…. Men kändes knappt som det räknades… det var ju en engångsföreteelse. Samtidigt så var jag orolig för mina vänner som inte alls varit inne på så mycket flummiga saker som jag varit och kände att det här är ju verkligen utanför deras comfort zone, särskilt min ena vän.
Även om den var valfri så kändes det som en självklarhet att delta på. Vi ville ju få ut så mycket som möjligt av helgen så det fanns inga delar vi ville välja bort, inte ens den här delen, ha, ha, ha.
När vi satte oss ner i våra meditationsstolar så berättade Satyam om workshoppen och att vi skulle försöka få kontakt med någon från andra sidan, vi skulle gå ihop med någon vi inte kände… och där fick jag panik! Fyyy fasen vad läskigt! Han sa det vi alla tänkte ”Nu får vissa panik och tänkte varför gick jag hit?! Jag borde avstått och gått till rummet i stället! Kan man smita ut nu och att ingen märker det?!”. Ha, ha, ha, det var precis sådana tankar jag hade och jag kände stress för mina vänner skull… att jag nu dragit in dem i detta hemska, ha, ha, ha.
Men det var bara att gilla läget och rida på vågen… som men så mycket annat man hamnar i under livets gång.
Jag hamnade med en kvinna och mina vänner hamnade med främmande människor de med. Vi skulle sätta oss mitt emot varandra och fick vägledning hur vi skulle gå till väga. Jag släppte alla mina orostankar och tänkte att ”Nu kör jag och försöker vara närvarande i övningen”.
Man skulle föreställa sig ett vitt ljus, typ ett sådant som kommer ner vid Mr. Bean, ha, ha, ha. Vi skulle gå in i en gemensam ljusbubbla. Jag började känna mig yr, på samma sätt som när jag gav mig själv eller andra healing eller när jag gått kurser inom healing samt när jag tagit emot healing. Samma snurrighet infann sig hos mig när jag satt där i vår ljusbubbla.
Satyam guidade oss och frågade om vi såg en man eller en kvinna? Och för mitt inre så såg jag faktiskt en liten kvinna, hon kan inte varit mycket längre än ca 1,50 lång. Det kändes som hon alltid varit kort, men att hon krympt och blivit jättekort som gammal tant.
Satyam frågade vad personen hade för kläder på sig? Och jag såg att kvinnan hade en beige kjol som gick ner till knäna och en blommig blus, på fötterna hade hon ”tantskor” ni vet sådana som ha en lite grov klack där bak och skorna var beiga.
Hon hade kort grått hår men som ung hade hon haft mörkt hår.
Jag såg henne väldigt tydligt för mitt inre när jag satt där och blundade.
Satyam frågade om det var något som de ville visa?
Helt plötsligt så får jag fysiskt ont vid sidan av mitt huvud, jag ville ta på mitt huvud och hålla handen mot. Det kändes som jag typ fick ett slag vid örat. Jag fattade ingenting?! Varför kände jag så?! Hur var det möjligt?! Innan jag hinner tänka så mycket mer så börjar jag må illa, det börjar vattna sig i munnen på mig och jag har svårt att svälja. Jag känner mig yr och illamående och fattade fortfarande ingenting?! Hur kunde jag känna det här?! Hur är det fysiskt möjligt?!
Jag fick sedan upp en bild för mitt inre med en stuga vid en sjö och vet inte varför jag såg den men det kändes som jag blev lycklig och att jag ville förmedla att jag hade det bra och att jag bara ville säga hej!
Därefter ska vi komma tillbaka och Satyam guidar oss att komma tillbaka till våra kroppar och att vara här och nu i rummet och att vi nu skulle berätta för den andra personen vad vi fick ta del av.
Jag visste inte vad jag skulle tro om det jag nyss varit med om?! Men tänkte att jag får ju berätta det jag fick upp, för jag hade ingen bättre plan, ha, ha, ha.
Jag berättade om kvinnan jag såg och hon framför mig sken upp och sa ”det var min farmor du såg”. Va?! Säger jag, skämtar du?! Nej, jag skämtar inte! De kläderna som du såg på henne, det var det hon hade på sig på hennes sista födelsedagskalas innan hon gick bort. Hon var jättekort min farmor, hon hade alltid varit liten men hon krympte väldigt mycket och hon var inte längre än 1,50 när hon gick bort.
Fatta att jag fick gåshus! Ha, ha, ha, får det även nu när jag berättar om det.
Att jag fick ont vid sidan av mitt huvud var för att hon trillade och slog i huvudet rätt ordentligt i slutet och det var där jag fick ont i mitt huvud som hon slagit i.
Hon mådde väldigt illa i slutet, hon var yr och hade svårt att äta så även det kunde hon relatera till.
Hon visste inte vad stugan vid sjön betydde, men hon gillade att vara ute i naturen och att bada så det var kanske det?!
Hon tackade för hälsningen och jag satt i chock över vad som nyss hade skett. Det här är ett minne som jag alltid kommer bära med mig.
Det som blev tydligt för mig under den här händelsen var att när jag var liten så sa man att när man dör så kommer man till himlen. När jag var liten och tänkte på min farmor och farfar och andra i min närhet som hade gått bort så tittade jag upp mot himlen, stjärnorna och universum och tänkte att långt där borta så finns dem…
Men nu insåg jag att man kollar ju för långt bort från sig själv! Man ska ju tvärtom gå djupt inom sig själv i stället, det är ju här inom oss och runt omkring oss våra nära och kära från andra sidan är. Den här vetskapen förändrade allt för mig.
Man har ju utan att vetat om det sökt på fel ställe när man kollar upp mot himlen och stjärnorna… tänk om folk får reda på att vi har ju det här inom oss! Även den här insikten är en viktig del i att jag vill skriva bloggen för att berätta min historia för andra. Vi alla har förmågan… men man behöver träna på det om man nu är intresserad av det.
Jag har ju varit på många storseanser, jag har sett på ”Det okända” och andra spirituella program på tv och jag har mediala människor i min omgivning som upplever andevärlden. Jag har ju hört att de har känt av energier från andra sidan genom att det känts fysiskt i kroppen, men även att de fått upp bilder för sitt inre. Det känns som det måste varit på detta sätt de upplever det?!
Sååå colt, att även jag fick en inblick i hur det kan vara med andekontakt! Jag hade ju tidigare trott på det, men med den här upplevelsen så var det som att jag inte bara trodde på det… Jag visste!
