Den galna kusinen
Ni vet den där rösten man har i huvudet, den där kritikern som många gånger inte är så snäll, eller som hämmar dig i livet. Den som kan säga ”det där borde du nog inte göra för det kommer du ALDRIG klara av” eller ”hur fult var inte det där då, alla andra skulle kunna göra detta bättre än du”…. Ja… rösten kan ju även kommentera hur du ser ut, hur du är som person eller att du inte presterar särskilt bra.
Jag älskade den här workshoppen som Satyam höll i. Den var rolig och otroligt tänkvärd. Satyam kallade den här rösten för ”Den galna kusinen”, för det är allt en riktig liten galning som är där och snackar massa skit, dessutom så ljuger galningen heeeela tiden. Det finns ingenting som galningen säger som är sant! Allt är bara hittepå!
Jag hade vid den här punkten kommit rätt långt kring att jag redan förändrat mycket av mina tankar. Jag fick ju en vändning i mitt tänkande om mig själv när jag började arbeta med att stärka upp min självkänsla och det var i den vevan jag aktivt började ge beröm till mig själv (skrev det i bloggen i inlägget om självkänsla).
Jag kom däremot ihåg när min galna kusin härjade fritt och verkligen tryckte ner mig och jag tänker att det är många där ute som fortfarande har galningen i sina hjärnor som låter den ta plats och trycka ner och hämma dem i livet. Den galna kusinen är orolig och rädd och tycker det är bäst att bara vara kvar i sin trygga vrå utan att i onödan utforska livet.
Jag har nu börjat lite smått att arbeta med övningen i skolan då många tonåringar verkligen har den galna kusinen i deras hjärnor. Jag tog fram ett arbetsblad där de på ena sidan skulle skriva ner saker som deras galna kusin säger till dem och på den andra sidan hur man skulle kunna säga i stället.
För detta är ju tanken med övningen. Först är det att uppmärksamma och notera sin galna kusin för att därefter lära sig att bemästra den och nästan på se den som en tredje person som man trycker undan och bort och liksom sätter på plats och byter ut galningens tankar med nya tankar.
När man får in den här övningen i sitt liv så tar den galna kusinen mindre och mindre plats samtidigt som det sker en förändring i sitt eget liv. För helt plötsligt när galningen inte ”håller på” så vågar man själv blomma ut och kanske göra saker som man inte annars kanske vågat göra. När man blir stärkt inifrån så blir det liksom ringar på vattnet och det ena leder till det andra.
Jag hör inte min galna kusin särskilt mycket, men jag vet att den kommer fram när jag ska göra nya saker.
Jag vet när jag skulle börja med bloggen så kom min galna kusin fram och den sa ”Vem kommer vilja läsa om DIN livsresa?”. Men när man hör rösten så blir det att man ger mothugg ”Det finns säkert någon som tycker att någon del är intressant och lockar dem, tänk om något jag lärt mig på min resa kan hjälpa någon annan?”
Jag själv hade ju ”räknat” och insett att jag har inlägg att skriva för ett år framåt i tiden (om jag skriver varje dag) då jag har så mycket att berätta, ha, ha, ha. Då kom min galna kusin fram igen och sa ”Men sedan då, vad ska du skriva om när dina inlägg är slut?”. Då fick jag plocka in tankarna ”Men mitt liv kommer ju fortsätta, jag kommer ju inte sluta utforska och lära mig för att jag är i fas med livet och bloggen men det kommer bli färre inlägg då, men om det kommer in nya och läser i bloggen så kommer det ju ändå finnas inlägg att läsa och för de andra så ger det ju mer utrymme för dem att utforska det de vill göra och lära”.
Efter typ två veckor när jag skrivit bloggen så fick jag på en löprunda upp bilder på olika musikvideor kopplat till olika inlägg i bloggen och det kändes som jag skulle få in musik i min blogg. Då kom galningen upp igen ”Men när du inte kommer på mer musikvideos, det finns ju inte hur många låtar som helst som du kan”. Då kom min mottanke ”Då får jag väl ha färre musikvideos framåt i bloggen, det är väl inte hela världen om det blir så”.
Galningen påpekade även att ”Tänk när dina elever kommer in på bloggen och läser om ditt liv, hur kommer de tänka om dig då? Du kanske även får sparken för att det är sidor hos dig som inte passar in i skolans värld?””. Tankarna jag då fick byta ut var ”Tänk om jag via bloggen kan inspirera att följa sina drömmar, lyssna inåt, connecta med sin kropp och sin själ och ta hand om sig själv på ett holistiskt sätt. Att jag med är människa som gjort misstag i livet, hur jag med mått psykiskt och fysiskt dåligt och att jag haft en period där jag befunnit mig i ett mörker av tankar men att mitt sökande har gjort mig fri på ett sätt som ALLA kan göra. Då kanske det inte är hela världen om eleverna snubblar in på min blogg. Min utvecklade mediala förmåga är ju dessutom en tillgång på jobbet så jag borde inte få sparken för att jag berättar om hur jag blev som jag är”.
Min galna kusin påpekade även att ”Du kan ju inte stava, eleverna påpekar ju jämt alla dina stavfel och när du missar skriva ut punkt, hur har du tänkt att du ska kunna knåpa ihop en blogg och att inte alla ska störa sig på alla dina stavfel?”. Jag hörde galningen men tänkte ”Jag kanske blir bättre på att stava när jag får träna mitt skrivande så mycket som jag får i en blogg. Så dålig är jag nog inte heller på det?! Det finns ju de som har mycket svårare med stavningen än vad jag har. Jag gick en kurs och en som hade dyslexi och tyckte det var härligt med alla grammatiska fel. Tänk att inte hämmas av sina svårigheter utan köra på än då. Kanske fler vågar göra saker som man inte är världsbäst på.”
Ha, ha, ha. Ja… ni kan säkert relatera till den galna kusinen. Vi har alla den, men den tar olika mycket plats. Det viktiga är att man börjar höra den, notera den och därefter att man säger emot den och det häftiga är att det går träna upp. Det är en sådan frihet när man slutar att hämmas i livet och inte låter sig tro på de tankarna.
Tänk alla människor som har drömmar i sitt liv, drömmar som kommer från hjärtat… men så är galningen där och trycker bort drömmarna och kanske säger ”Du kommer aldrig lyckas med det där, så det är ingen idé att du försöker” eller ”Du kommer hamna i en personlig konkurs om du blir egen företagare så det är bara dumt att starta företag”. Och så lever man hela sitt liv med att lyssna och leva efter galningen, herre gud så tokigt det kan bli. När man ligger på dödsbädden så kanske man ändå är glad och stolt över att man försökte?!
Förändra din tanke och du kan förändra ditt liv! Har nämnt den raden förr i bloggen, men det är sååå sant! Löv it!
Jag har efter Superkursen gått andra kurser och då har den galna kusinen kallats för “Egot” men jag gillar verkligen Satyams benämning med den galna kusinen, ha, ha, ha. Så himla klockrent namn!
