Hälsorevolutionen, Bliss och Förundran
Maria Borelius har skrivit jättefina böcker och jag har läst/lyssnat på alla för att ta del av hennes tankar och resa. Hon är själv uppläsare för hennes böcker och hon gör det jättebra! Maria snubblade in på antiinflammatorisk kost vid 52 års ålder då hon hade klimakteriebesvär, ryggont, stor trötthet och mådde allmänt dåligt och kände sig smådeprimerad. Hon fick in en ny livsstil med annan mat, motion och vila och på några månader så förändrades hennes liv då hon blev gladare, starkare och smärtfri. Där började hennes resa och jag älskar att få ta del av sådana här berättelser som jag kan relatera till och även känna en likhet med. Hon snubblade in på det ena efter det andra på samma sätt som jag gjort på min resa. Om du inte läst hennes böcker så rekommenderar jag dem varmt.
Hennes andra bok i serien heter ”Bliss: de nya antiinflammatoriska nycklarna till ett längre, godare liv”. I den berättar honom att hon söker vidare för att förstå varför antiinflammatorisk livsstil påverkar vår glädje, energi, självförtroende och stressnivåer, men även hur man börjar jobba med de inre tjattrande rösterna samt vår förundran över saker i livet. Hon delar i boken med sig som sina bästa knep gällande maten vi stoppar i oss, äta mindre socker och gluten, röra på sig varje dag och njuta av stillhet och förundran. Jag känner sååå igen mig i Maria och hennes livsstil då våra livsstilar lett oss in på samma vägar och hon har även gett mig nya insikter och förståelse i mina val och varför det känns så rätt för mig.
En del som hon tar upp i boken är vår schimpanshjärna som jag sååå kunde relatera till. När man befinner sig i en period där man försöker ändra sina vanor och skapa goda rutiner så är det så lätt att man helt plötsligt sitter där med en god bulle i handen fast man kanske egentligen inte äter gluten eller socker just då… men så faller man tillbaka och helt plötsligt gör man det… fast man vet att kroppen mår bättre utan och att man har ju kommit fram till att man inte ska äta bullen med både gluten och socker. När man vet vad man borde göra, och så gör man det ändå inte. Maria besökte en professor som arbetade med just vår schimpanshjärna och som hjälpt människor med sina självsabotage. Han beskrev av människan har två varelser i hjärnan som arbetar parallellt. Den ena är ”människan” där vi tänker fakta och evidensbaserat och detta är vårt ”jag” som befinner sig här just nu. Den andra delen är ”Schimpansen” som är känslodelen i hjärnan som är impulsiv och känslostyrd, den är katastrofstyrd och irrationell.
Människan och Schimpansen tolkar världen olika och därav agerar de på olika sätt vilket gör att vi människor kan ha ett destruktivt beteende där vi går emot vår vilja, skiter i våra principer och handlar därefter. Det är Schimpansen inom oss som tar bullen och vill äta den, eller äta upp hela chokladkakan, eller ta ett glas vin till. Man tröttnar på sin frukt och dadlar och vill äta fika och godis. Det råder helt enkelt en inre konflikt där man kan få kortsiktig njutning men de längre effekterna kan ge en uppblåst och oskön mage, sämre energi och att man kan behöva sitta på dass med kass mage. Schimpansen brukar kunna haka på nya påhitt till en början… men efter ett tag så tröttnar den och orkar inte riktigt köra på med den nya vanan hela vägen utan ger upp efter ett tag.
Anders Hansen har ju med beskrivit detta i hans bok ”Hjärnstark” där han kopplar delar i hjärna som är från jägare/samlare-tiden – vår reptilhjärna.
Första steget man kan göra är att bli medveten om den inre dialogen mellan människan och schimpansen. Den insikten gör ju att vi ser på våra tankar och begär på ett nytt sätt, man kan lära sig att kontrollera sin inre schimpans. Schimpansen är dessutom starkare än människan vilket med är en faktor att man lätt faller tillbaka med bullen i handen eller godisskålen i knät. Om man är med om stor sorg eller trauma så är det med något som lagras inom schimpansen och något man behöver arbeta med den för att läka. Maria har själv döpt sin inre schimpans då hon lärt sig när det är schimpansen som är igång och vill göra saker och när det är hon själv som kanske vill gå åt ett annat håll med sin hälsa än vad schimpansen vill. Jag gillar det! Jag kallades för Jojo under tiden jag spelade fotboll (mellanstadiet och högstadiet) och det var mitt smeknamn då och nu kändes det som ett klockrent namn på min inre schimpans, ha, ha, ha. Att jag tämjt min Jojo tror jag med är ett steg i att få kontroll över mitt mående och skapa balans. Min Jojo mår superbra av snabb energi från snabba kolhydrater och jag ger henne det ibland som någon form av belöning, njutning och guldkant på livet, kanske typ som när man tränar hundar att göra nya tricks så är det ofta man ger dem något gott.
Mitt råd är att läsa/lyssna även den här boken, det är så mycket klokt som tas upp vilket ger nya insikter och nya tankar.
Hennes tredje bok heter ”Förundran: De 30 nycklarna till djupare stressläkning, återhämtning och att lära sig njuta mer”. En stomme Maria utgår ifrån i boken är att enligt den vediska traditionen så lever en människa sitt liv i 12 olika hus. Varje hus berättar om ett förhållningssätt till livet där man ser på livet utifrån kroppen, själen, jobbet, ekonomin, mörkret före gryningen (Olof Röhlander skrev med om detta fast utifrån en ”omstart” skrev om det tidigare i ett eget inlägg), döden, sexualitet med mera). Den här boken handlar om förundran och då är det något som berör alla delar i livet/ alla hus. Förundran är en viss känsla men även en teknik att uppleva ett rikare och mer läkande liv och som tar oss igenom livets alla hus med större glädje och harmoni.
För mig så gav boken en riktig ”aha-upplevelse”. Sedan jag ”öppnade upp” för det mediala så är det som ett filter plockats bort från mina ögon och som om jag ser det vackra i livet på ett annat sätt. När jag tar min skogspromenad, mediterar och blir observatör av mitt inre universum, badar i sjön, ser på mina barn och min man, observerar bina som flyger förbi, grönskan som slår ut, fåglarna som kvittrar, vinterbadet när jag fokuserar på mitt andetag och bara går in i mig själv och andas för att komma in i ett lugn där jag kan höja blicken över vattenytan och njuta av allt det vackra med ett klarare sinne. Det är som livet fått ett ”glitter” runt omkring sig på ett sätt som jag inte upplevde tidigare när livet mer kändes som en kamp. Mitt glitter jag ser beskriver Marias ord av förundran. Det är i förundranslandskapet vi kan förändras på djupet, läka och komma igen. Stressen minskar, axlarna sjunker ner och ett lugn sprider sig.
Jag kommer i tre inlägg framöver dela med mig av de 30 nycklarna som Maria delar med sig ur hennes fina bok om förundran, men kommer väga in mina tankar utifrån varje kategori. Jag förstår att hennes böcker har blivit populära och att många blir inspirerade av hennes visdom och kloka ord.
