Häftig upplevelse på jobbet
En annan upplevelse jag minns väldigt tydligt hände på jobbet. Jag hade en elev som inte riktigt funkade på textilslöjden. Eleven hade fått en betygsvarning då hen inte kommit i gång och producerat på lektionerna utan hittade på massa annat… Jag hade planeringstid samtidigt som eleven hade slöjd och textilslöjden ligger mitt emot hkk-salen.
Jag ville så gärna att eleven skulle fixa slöjden och få sitt betyg så jag erbjöd mig att hjälpa till för att se om jag kunde få eleven att arbeta.
Det gick väldigt bra, eleven och jag hade en god relation så det kändes inte så konstigt. Jag stod och sträckte ett stort tyg medan eleven klippte. Helt plötsligt så är det som att jag får en panikkänsla i min högerhand, min hand rycker och spänner på ett sätt jag aldrig upplevt… samtidigt säger eleven ”Kan jag ta en paus, jag fixar inte att klippa mer, jag får typ panik i min hand”… Jag fattade då att det var ju hens känsla jag fångat upp i min hand… som fortfarande kändes på samma sätt.
Jag får då upp en bild på en penna för mitt inre och frågar eleven om hen känner på samma sätt vid något mer tillfälle? Hen svarar ”Ja, när jag håller i en penna och ska försöka skriva”. Jag frågar om det spelar någon roll vad det är för penna då jag haft elev tidigare som fått rysningar av att skriva med blyertspenna och fixade inte det…. Då fixade jag fram en friktionspenna till den eleven och då hade hen inte sådana problem längre… Tänk att en sådan liten sak kan göra stor skillnad!
Men eleven i slöjden sa att det inte spelade någon roll utan känslan var med alla pennor. Jag frågade hur länge eleven känt så och då berättade hen att det började i årskurs 5… så eleven hade haft det så här i över 3 år!
Jag frågade hen om det kändes bättre att skriva på dator och det sa hen att det gjorde. Jag sa att hen borde ju ha en egen dator att skriva på för att då se om det blir bättre. Hen sa att ingen har trott på hen utan alla har bara trott att hen varit lat.
Jag fattade att så inte var fallet… Den känslan jag fick i min hand, den paniken och obehagskänslan… den är svår att bortse ifrån och ignorera… så jag fattade att eleven haft svårt att skriva och arbeta på slöjden.
Jag lovade eleven att kolla upp om jag kunde fixa en dator till eleven och hen sken upp med ett stort leende och när jag såg i hens ögon så fanns där glädje över att någon faktiskt trodde på hen.
Efter slöjden så gick jag direkt ner till våra rektorer och ivrigt knackade på. Jag fick komma in och då berättade jag som det var för dem… att jag ibland känner av mycket i min egen kropp och vad jag precis upplevt på slöjden, ha, ha, ha. Deras miner, rektor och biträdande rektor, när de tittar på varandra… jag hade ju inte tidigare sagt något om detta för dem… utan det var en hemlighet jag hade… Men det var en sådan skön känsla minns jag… som att jag från och med nu kan vara mig själv även inför mina chefer… Jag älskar ju lönesamtal och medarbetarsamtal och jag vet att jag har tagit upp mina ”förmågor” som en tillgång på arbetsplatsen, ha, ha, ha… varför inte… det är ju en superkraft som jag är väldigt stolt över! Jag älskar att vara jag! Ha, ha, ha.
Oj, vad jag svävar i väg… tillbaka till om eleven kunde få dator. De berättade att efter sommaren skulle alla skolans elever få varsin dator så det skulle automatiskt ordna sig för eleven… det var bara några få veckor kvar till sommarlov så det var bara att hålla ut sista veckorna så skulle det ordna sig.
Jag berättade nyheten för eleven och hen blev jätteglad… både för att det var en dator på intåg men framför allt att jag trodde på eleven och att jag såg hen på ett sätt som ingen annan gjort… hur fint är inte det?!
Idag när jag ser kroppen ur ett energiperspektiv så kan jag ju bli nyfiken över vad som eleven var med om i årskurs 5… som gjorde att känslan i handen triggades i gång… Idag ser jag ju hur kroppen och själen samverkar… och hur man mår i själen kan spegla sig i hur kroppen mår… många gånger känns det som det finns ett samband? Allt detta är ju relativt nytt för mig… så jag är fortfarande i mitt sökande för att se hur saker hänger ihop… men det är ett spännande område att utforska!
