En själ, många liv
Jag skrev tidigare ett inlägg som hette ”Många liv, många mästare” som regressionsterapeuten Brian L. Weiss skrivit. Den här boken ”En själ, många liv” är en fortsättningsbok fast med nya fall… och det som är extra spännande är att i den här så besöker ett flertal klienter inte bara sina tidigare liv under Brians behandlingar… de besöker även framtida liv… det kallas progressionsterapi… när man reser framåt i tiden.
Inom det andliga/ spirituella så möter man lite då och då på påståenden om att tiden inte är linjär utan att allt sker samtidigt och att man därför kan hoppa mellan dåtid, nutid och framtid…. Varje gång jag hör något sådant så är det som min mänskliga hjärna inte kan greppa det… det är typ samma som att folk skulle berätta för mig att jorden faktiskt är platt, ha, ha, ha. Tror att det är fler som nickar instämmande med mig när jag jämför liknelsen…
Men ändå väcks en förundran och en nyfikenhet kring tiden och hur saker hänger ihop.
Jag pratade för flera år sedan med en gammal kollega som tyvärr inte arbetar kvar. Hen berättade att när hen var liten så höll hen på att drunkna… de var i Thailand då hens pappa arbetade där en period. De hade precis kommit dit när drunkningsolyckan hände. Hen minns att under händelsen så lämnade hen sin kropp och helt plötsligt var hen på sin pappas kontor och kunde se hur det såg ut och hen liksom fick sig en rundvandring där och hen var på kontoret med familjen och kunde se rundvandringen ovanifrån … När hen sedan kom tillbaka till kroppen, hostade vatten och allt gått bra så till slut så skulle de ju besöka pappans kontor… och när hen kommer dit så är det samma kontor som hen sett när hen lämnat kroppen. Min kollega berättade att med upplevelsen så kände hen att tiden inte är som vi tror att tiden är… den är inte linjär… hur skulle hen annars kunna hoppa in i hur framtiden skulle se ut? Hmmmm…. Det här är ogreppbart för min del…. Jag vet inte hur jag ska tänka eller tro?
Jag har läst i andra böcker om människor som lämnar kroppen/ nära döden upplevelser att de med beskriver tiden som att allt sker samtidigt… Ja, vad ska man tro… spontant känner jag att jag är ”öppen” och så får vi se vad framtiden har att erbjuda och om jag någon gång kommer kunna greppa ”tiden”, ha, ha, ha. Hur svårt det nu ska vara…. Ja, det kanske är något filosofiskt kring det här med tid… eller så är det inte det…
Tillbaka till boken- Den menar på att vi alla levt tidigare liv och att vi alla kommer leva ytterligare liv i framtiden. Det vi gör i detta liv påverkar de liv vi har framför oss under vår utveckling. När Brians patienter rest framåt i tiden så har de upptäckt att man kan påverka sin framtid, de val vi gör nu bestämmer hur vårt liv kommer bli när vi återvänder.
Han har sett att genom att läka gammalt trauma från tidigare liv kunnat hjälpa patienter att läka fysiska och känslomässiga skador i nuvarande liv… hur spännande är inte det?! Tänk om gammal skit sitter som blockeringar i våra kroppar och att man kan luckra upp dem och skapa ett energiflöde… som kan hjälpa oss att läka oss själva i detta liv?
Ibland tänker jag att de utmaningar vi ställs inför i livet och de lärdomar de för med sig… om vi inte lär oss utan fortsätter i samma spår… då tänker jag att oddsen är stor att vi ska fortsätta lära oss av samma misstag i nästa liv… så det bästa är ju att man tar itu med dem i detta liv så nästa liv kan bli bättre, ha, ha, ha… det vore väl något?!
En natt drömde jag att jag var storrökare och kedjerökte heeela tiden och älskade mina cigaretter… mina lungor mådde skit och jag hostade, hade svårt att andas och hade sjukdomen kol… När jag vaknade så kändes det sååå himla verkligt… som att om jag skulle ta en cigarett just precis då så skulle jag njuta, för hjälp vad jag älskade mina cigaretter… Ni som känner mig vet ju att jag i detta liv aldrig ens smakat en cigarett… jag har ju varit mot cigaretter sedan jag var jätteliten… efter drömmen som var sååå verklig funderade jag på om det kunde varit en inblick i ett tidigare liv och en lärdom jag tog med mig till detta liv? Jag funderar även på om det var ett sådant energiminne i min kropp som gjorde att jag tampades med astma som ung? Hmmm….? Vem vet?
När jag gör distanshealingbehandlingar på folk så brukar jag försöka scanna av dem om de har kvar traumatiska energiminnen från tidigare liv och det är inte helt ovanligt jag får upp bilder för mitt inre där jag ser handbojor, kedjor, knivar som sitter någonstans på kroppen eller någon annan form av fysisk misshandel med diverse föremål… Ibland funderar jag ju på om det är hittepå?! Men där och då så arbetar jag med det jag får upp och då brukar jag frisätta och läka det jag får fram… hur knasigt och knäppt det än må verka… det skadar ju inte! Varken jag eller min kund har ju något att förlora på det!
Tänk om en tanke med livets skola är att komma tillrätta med våra problem och lära oss av våra misstag… och så länge vi gör om samma misstag om och om igen så får vi räkna med att fortsätta så även i nästa liv?
Det var superintressant att få ta del av Brians tankar om själen men även fallstudier om hans patienter och deras erfarenheter.
Brian menar på att han tror att vi har en själ och att den är odödlig. Brian refererar i början av boken till Sigmund Freud som beskrev att medvetande har olika nivåer och en av nivåerna kallade han det omedvetna… alltså det vi själva inte är medvetna om. Det är där alla våra upplevelser lagras och det är det omedvetna som styr oss att agera, tänka, reagera och känna som vi gör. Det är bara när vi tränger in i det omedvetna som vi kan lära oss vem vi är och bli helare människor.
När jag läser sådant så kan jag stämma in på det kopplat till det inre arbete jag gjort på mig själv… hur jag efter mina healingstunder i mitt lilla badkar kommit till nya insikter, nya planer, läkt gamla sår som poppat upp för mitt inre och som jag skrev för rätt länge sedan nu… när jag gick min första Reiki-kurs…. att det var som om jag för första gången fick kontakt med min själ… och där blev ju starten i att läka mig själv… Så jag kan förstå Sigmund Freuds kloka ord.
Brian tror att själen föds om i en ny kropp efter att den förra har lämnat jorden. Han brukar få frågan kring att vi är fler på jorden nu och var kommer alla själar ifrån? Han har frågat patienter den här frågan och han har alltid fått ungefär samma svar… Det är inte bara här det finns själar, själar är energi och finns i flera dimensioner. Det finns många medvetandenivåer det finns själar. Där vi befinner oss nu är bara en av alla skolor som finns. Själens främsta mål är att utvecklas och ta sig till “nästa” nivå. Brian har även haft patienter var själ har delat sig och haft flera upplevelser samtidigt.
Jag har folk i min omgivning som själva berättat om “utanför kroppen upplevelser” som de haft… så det känns ju logiskt att själen har möjlighet att göra sådant?
Brian berättade om en häftig utanför kroppen upplevelse där en kvinna som under sin sjukhusvistelse fick hjärtstillestånd och hamnade i koma lämnade kroppen och befann sig ovanför kroppen. Hon såg allt som skedde i rummet. Hon såg när hjärtläkaren tappade en dyrbar guldpenna som rullade i väg på golvet. Hon såg hur alla såg ut, vilka som kom och gick samt vad de pratade om.
Hon försökte få kontakt med läkarna, men ingen hörde henne och när hon försökte lägga sin hand på läkarens axel så åkte den bara igenom så hon kunde inte fysiskt ta på honom.
När hon kom tillbaka efter koman så berättade hon allt för läkaren som tappat sin penna och han fattade ingenting… hon låg ju i koma… hur kunde hon sett allt det?!
Kvinnans berättelse är otroligt lik den jag berättade om i inlägget “Livet efter döden- del 2”… och det är ett flertal böcker jag läst om människor som haft liknande upplevelser.
Det är även så här jag tänker att det är gällande andevärlden… att när människor i vår omgivning går bort så finns de väldigt nära omkring oss… vissa har förmågan att se, höra, känna, uppleva dem i deras vardag medan vi andra kan träna om vi vill lära oss komma i kontakt med det vi inte ser, hör, känner eller upplever.
Man får följa rätt många olika fall som Brian haft där han lett folk bakåt i tiden men även framåt…
I början av boken så kommer det en överviktig, alkoholiserad, arg man som haft en stor hjärtinfarkt och varit nära att stryka med. Att han besökte Brian var att han under sin hjärtinfarkt haft en utanför kroppsupplevelse… och det var det som gjorde honom nyfiken på regressionsterapi. Han funderade på om det fanns tidigare liv som kunde påverka att han hade sådana vredesutbrott och kände så mycket ilska i detta liv.
Via hypnos så kom han tillbaka till ett flertal liv och en röd tråd hade varit att han haft liknande besvär även i andra liv. Han såg sig själv som en gammal man i 70-års ålders som levde under medeltiden, han var elak mot hans fru och familj, han var hjärtlös. Han struntade i dem och söp och misshandlade dem.
Han mötte sig även som 17: årig soldat i franska kriget där han hade i det livet fått sin vänstra arm bortsprängd i en explosion vilket lett till att han dött av sina skador.
Han var en krigare i Ryssland, 900 år tidigare och där dödande han mååånga oskylda människor på ett kallblodigt sätt utan att känna skuld….
Vid något liv levde han som en kvinnlig slav i den amerikanska södern omkring år 1700… inte det livet heller var särskilt lajbans. Vid ett annat liv så hade han varit en homosexuell japansk man som blivit mördad.
Brian började se en röd tråd på vilken lärdom hans patient behövde lära sig för att bli mer till freds med sig själv och skapa mer harmoni i sitt liv och lärdomen var att känna empati… för de människor han har i sin omgivning och hur hans beteende skadar dem. Han behövde även bli bättre på att stå upp för sig själv. I alla hans tidigare liv så fanns det våld och ilska, fysisk smärta, övergrepp, ständiga hot och det fanns likheter med det liv han levde idag.
Patienten gick till Brian under nästan två år och gjorde enorma framsteg. Han började se sig själv och de han hade omkring sig med nya ögon. Han införde meditation och avslappningsövningar för att få ner stress och också sänka sitt höga blodtryck som var en tickande bomb för en ny hjärtinfarkt.
Han började få in goda vanor i sitt liv, hittade tillbaka till golfen, började motionera, drack mindre och åt hälsosammare. Han slutade vara en diktator som far och fick en bättre relation med sin fru och barn.
Under en behandling så färdades han framåt i tiden där han såg sig själv som en älskad lärare för många barn. Han levde ett lyckligt liv och var väldigt nöjd. De lärdomarna han fick ta del av i sitt framtida liv tog han med sig till hans nuvarande liv. Han började skapa stora förändringar i sitt liv.
Hans liv förändrades när han började ta avstånd från ilska och våld och regressionsterapi och progressionsterapi var en metod till att nå dit.
Det här var ju bara en berättelse från boken och jag tror jag nöjer mig med att berätta om den. Den är väl värd att läsa om du är nyfiken på området.
Jag tycker det är sååå spännande med sådana här böcker som väcker så många tankar och funderingar hur allt hänger ihop. Jag tänker att alla sätt man kan hitta som hjälper en i livet att utvecklas och att må bättre är ju bra, oavsett hur flummigt eller konstigt det verkar att vara. Det har jag gillat i friheten i mitt sökande… jag har INGEN som säger att jag inte ska, bör, kan eller få. Jag har inga yttre begränsningar… de enda jag har är de jag eventuellt sätter upp för mig själv, men annars så är jag en fri själ och jag älskar det!
Jag har skrivit det förr men jag är verkligen nyfiken över vad min själ varit med om som gör att jag är som jag är idag. Det hade varit spännande att få ta del av. Någon gång ska jag kosta på mig att gå på en regressionsbehandling… och då kommer jag berätta hur den gick på bloggen!
