Reiki 2-healing på mig själv
Jag var supertaggad på att börja testa de nya symbolerna inom Reiki på mig själv. Särskilt nyfiken var jag på ”Hon Sha She Sho Nen” där man kan arbeta och läka saker bakåt i tiden. Min känsla var att jag ”lagt locket på” kring många av mina jobbiga händelser i livet men att de fanns där inom mig och pyrde. Det här var starten i att läka gammal skit och den första metoden som jag använde mig av. Jag har två andra metoder som jag använde mig av senare i livet som inte är så flummiga som healing. Detta är ju min väg att gå och det betyder ju inte att detta är något för dig…. Vi går olika vägar i livet och det gäller att lyssna inåt och välja det som lockar och passar en själv.
Jag satt återigen i badet och ”kopplade upp mig” till mina tre Reiki-symboler. Som vanligt när jag arbetar med Reiki så känner jag mig lite yr/dåsig, samtidigt som jag fylls av en våg av värme och mina händer börjar liksom att ånga och det är supermysigt att låta händerna följa de handpositioner på kroppen som jag fått lära mig.
När jag går i badet har jag ingen plan, utan det blir som det blir. När jag började med att läka gamla sår så var det inte svårt då gamla minnen ”poppade upp” för mitt inre. Det var ett tungt arbete så det var inte så att jag satt i badet en gång och betade av alla jobbiga saker jag varit med om utan det blev en sak åt gången under rätt lång tid. Jag visste aldrig vilken sak jag skulle arbeta med utan det kom naturligt till mig när jag satt där. Vissa gånger blev det inte att arbeta med gammalt trauma då jag behövde paus och inte manglas med tunga händelser utan i stället blev healingen bara en avkoppling. De tunga sakerna kom till mig när jag var redo för dem.
Det var som mitt inre langade fram de tyngsta minnena först för att sedan blev det mindre jobbiga minnen, men minnen som ändå satt sina spår. En del av händelserna har jag berättat om i bloggen och vissa är äldre och finns inte med här.
När jag fick upp tunga minnen så skickade jag mina Reikisymboler över händelsen och minnet och det kändes som om minnet tidigare hade spetsiga och vassa kanter så blir de mjukare och en rundare känsla kring minnet. När jag lämnade minnet så kände jag mig ”färdig” med det och kände att healingen inte kunde hjälpa mig mer, men att det kändes mycket bättre.
Ett minne kom till mig när jag på högstadiet blev nedtryckt under vattenytan av en kille i min klass… som bara skojade med mig… problemet var att jag inte hann få in luft i mina lungor innan han tryckte ner mig och därefter höll mig kvar under vattenytan. Jag började svälja vatten och hade fullkomlig panik när han till slut släppte och jag kom upp ur vattnet och började hosta vatten. Om blickar kunde döda säger jag bara, jag var såååå förbannad att jag bara skrek åt killen att han var helt jävla dum i huvudet. Han fattade nog genom att se min blick att det lilla skämtet inte var särskilt roligt. Usch, jag avskyr ”skojbråk” än idag, tror det är vanligt att de dels går över styr och att det inom någon involverad inte landar på ett roligt sätt utan mer som ett inre sår.
Någon gång kom det upp minne från när jag bröt armen när jag skulle värma upp på fotbollsplanen när vi spelade en bortamatch, jag fastnade med dubben i min rosett och föll baklänges och bröt armen. Den hamnade snett och de fick därefter dra den till rätta.
Jag fick upp minnen på när jag inte klarade mitt Gesällbrev utan fick göra om ett moment någon dag senare, besvikelsen var enorm och jag var sååå ledsen, ALLA klarade det utan JAG, jag kände mig sååå misslyckad.
När jag brände av håret på en kund kom med upp, jisses, usch, vilket minne… Jag gjorde blonda slingor med blekning och upptäckte för sent att håret börjat koka…håret där jag gjort slingor gick av… inte överallt men usch, har nog aldrig haft mer ångest än så under min tid som frisör.
Vid ett tillfälle så tog mitt undermedvetna upp ett minne som jag heeelt förträngt. Jag var tillbaka när jag var liten och gick i årskurs 3. Jag var på mitt första läkarbesök utan mina föräldrar och skolläkaren gjorde en hälsoundersökning på mig, det sista han gjorde var att stoppa ner handen innanför mina trosor för att kolla så “allt såg bra ut”. Han gjorde en snabb koll där för att sedan säga att allt var i sin ordning och min undersökning var klar… Det var med en olustig känsla jag gick därifrån, och jag tyckte det var så genant så jag berättade inte om det för någon… men nu satt jag där i badet och minnet kom upp som det var igår. Ilska och äckel bubblade upp när jag nu som vuxen förstod att gubben hade inget där att göra. Han var ju gammal då och jag vet inte ens om han lever idag, så kändes inte som det var mycket att göra. Jag pratade om händelsen med mina föräldrar, systrar och en gammal barndomskompis och min ena syster blev tyst och fick själv upp en bild av att hon nog med kanske kunde fått samma “undersökning”, min barndomsvän hade med en känsla av att hon med kanske var med om samma sak… Usch, usch, usch.
Man inser ju när man gör ett sådant här inre arbete att man är med om MYCKET skit under ett liv, stort som smått. Man har känslor av skuld och skam, ångest för saker man gjort och sagt, trauman av olika slag, det hör ju liksom livets resa till. Det här är ju bara ett axplock av de minnen jag gått igenom under badet och var och ett av varje minne har kommit till mig utan att jag haft en plan över vad jag ska arbeta med utan jag har bara ridit på vågen av det som kommit till mig.
Även om healingen inte tog bort mina gamla minnen så förändrades känslan kring minnena på ett positivt sätt. Det var aldrig så att jag ältade gamla minnen utan efter en ordentlig genomkörare så kände jag mig ”klar” med dem. Jag betade av minne efter minne och till slut kom jag till en punkt då jag kände mig ”klar” med jobbiga minnen i mitt liv. Det fanns liksom inga kvar att arbeta med, de slutade poppa upp och jag började känna en inre frid. Det var en sådan enormt skön känsla. Jag kunde släppa mina gamla minnen på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Det kändes som jag rensade bort “blockeringar” och fick ett skönare flöde i min kropp med mer harmoni.
Det var ett tungt arbete att göra och jag vet inte hur mycket jag suttit i mitt bad och gråtit, men jag har låtit mina tårar och känslor komma. Att hålla inne på saker tror jag inte alls på, man behöver få ut skit ur ens system och detta var mitt sätt och min start i att bearbeta gamla jobbiga minnen från livets skola.
Jag tänker att alla människor är med om massa skit under livets gång, men vad för skit vi går igenom och fyller vår ryggsäck med ser olika ut… vissa har en större ryggsäck med skit än vad andra har och så vidare. Oavsett vad vi varit med om i livet så tror jag det är viktigt för att läka sina inre sår är att man under livet arbetar med sin skit och inte bara lägga locket på. För min del så har jag hittat metoder att på egen hand läka mina inre sår men om man inte reder i det själv så tror jag att det är viktigt att ta hjälp utifrån av andra. Det handlar inte om att älta saker genom livet, mer att man ska förlika sig med sin historia och att känslan inom sig höjer sig till en högre frekvens och att man blir “fri” från smärtan av sina jobbiga minnen.
Man är ju med om mycket härligheter och roligheter i livet men för mig handlar healing om att läka sig själv och de själsliga sår som vi bär på, därav är ett healingarbete många gånger väldigt känslosamt och tungt då det är mycket tunga saker som bubblar upp till ytan när man gör ett sådant arbete.
Idag har jag läkt ALLA mina själsliga sår och min känsla kring min historiks jobbiga minnen är en mer neutral känsla och som en del av den jag är på samma sätt som mina roliga och härliga minnen med är en del av den jag är. När jag skrivit i bloggen om mina gamla minnen så har jag fått gå in i energin i hur jag kände, tänkte och upplevde det då och det har varit en märklig upplevelse då jag idag egentligen inte ser mina jobbiga minnen med de ögonen. Jag har tack vare bloggen snubblat in på minnen som jag upptäckt att jag inte läkt och då suttit och gråtit när jag skrivit dem. Men då har jag kunnat fånga upp även de minnena och arbeta med dem på de sätt som jag beskrev här men även som jag kommer beskriva framåt i bloggen då jag har fler metoder för detta.
