Jag har sagt upp mig!!!
Efter snart 13 år på mitt jobb så sa jag för någon vecka sedan upp mig. Tänk att 2024 blev året som jag tog klivet som jag haft i mina tankar till och från under flera år. Det har varit en känslostorm inom mig där jag varit glad, förväntansfull, upprymd men även ledsen och väldigt sentimental. Det finns så många otroligt fina människor på mitt jobb som jag ska lämna, och vissa av dem kommer jag nog inte träffa så mycket mer? Det är ju ett gäng som jag vet att jag kommer börja träffa privat, så det är ju inte så att vi aldrig mer kommer att ses, men det finns ändå en sorg med avsked. Jag tror att det gör sitt att mitt jobb har ju typ varit som mitt andra hem under så många år av mitt liv.
Jag har för mitt inre summerat mitt liv där de senaste veckorna för att mentalt landa i vad som komma ske så på så sätt så känns det skönt med tre månaders uppsägningstid, ha, ha, ha.
Jag har tänkt på att det var ju när jag började jobba där som jag började landa i mig själv, känna ett inre lugn och det var ju där det tog sig med mina graviditeter. Från att haft en gravidkamp där månaderna och åren gick utan att vi fick till någon bebis, till att jag bara hann jobba där några månader så tog det sig. Jag berättade här om när jag började arbeta 100% som hkk-lärare. Här berättade jag om hur jag tyckte det var att arbeta på skolan på heltid. Här är ett inlägg med en inblick i mitt klassrum.
Hur jag gått på den skolan och varit gravid, varit föräldraledig, haft klasser, elever och kollegor som kommit och gått och nu är det min tur att vara den som lämnar.
Jag har tänkt tillbaka på allt jag utvecklat i min undervisning och hur jag byggt upp hkk-undervisningen på skolan. Men har även tänkt på när jag kastade mig in i utmaningen att bli förstelärare, utan att riktigt veta vad det skulle innebära?! Det var så länge sedan så det var många som inte riktigt visste vad det skulle innebära med ett förstelärarskap, mest att det var något man kunde söka om rektorerna ansåg att “man höll måttet” och var en skicklig pedagog. På min tid när jag sökte om att bli förstelärare så anlitade de ett meriteringsbolag där någon utifrån med skulle se om man höll måttet. Jag blev granskad, bedömd, fick skriva en mindre uppsats där jag med litteratur skulle koppla samman mina undervisningsmetoder och att det fanns evidens för mina metoder kopplat till att de fungerar och är kvalitativa.
Jag berättade om den förstelärarresan här.
13 år på ett ställe är väldigt lång tid och jag har alltid sagt att man nog inte borde vara längre på ett ställe än max 6-7 år. Dels så gynnar det inte lönen att vara kvar på samma ställe så länge, men sedan så utvecklas man ju mer av att få uppleva olika arbetsplatser än att vara kvar på samma för länge. Men det har helt ärligt varit för bra på mitt jobb för att byta. Jag har känt att jag utvecklats och att jag själv haft bubblande idéer på saker jag vill förändra och förbättra för varje år som gått. Jag skulle aldrig fixa att arbeta med samma material år ut och år in, nä då skulle jag dö av tristess. Jag behöver förbättra och förändra en viss procent varje år. Fördelen när man gjort så här under 13 år är ju att man byggt upp en bra bas att stå på och ett arbete som jag är väldigt stolt över.
Att jag kände att det var läge att byta jobb just nu är många olika anledningar. Jag släpper en årskurs 9 nu och ska ta emot en ny 7:a. Min mentorskollega och jag som delat klass med under många år där vi har varit värsta radarparet och haft det så himla bra ihop har de valt att dela på. Jag har full förståelse över det valet och det brukar kunna bli så, men även det var en faktor som gjorde att likaväl som jag skulle få en helt ny klass och en helt ny mentorskollega så skulle jag ju kunna få det på en annan skola med.
Jag vet att om jag skulle ta emot en ny 7:a så skulle jag ha svårt att släppa dem under de tre åren de går på skolan. Det är tuffare att lämna en klass man byggt upp en relation med än nu när min klass ändå lämnar bygget och drar vidare till gymnasiet.
Jag har arbetat som ensam hkk-lärare på skolan under många år och jag har trivts väldigt bra med det men jag har de senaste åren börjat längta efter att få ha någon hkk-kollega att bolla saker med, att lära av men även vara den som kan inspirera. Att skapa nya projekt tillsammans med någon annan och att inte dra hela hkk-lasset själv.
Jag har ju inte tänkt att jag ska vara på samma skola tills jag blir pensionär och någon gång behöver man ju ta steget och jag kände inombords att jag var redo, eller så redo man nu kan bli.
En annan grej som jag tröttnat på är att vara förstelärare. Jag har ju under åren på skolan haft en låg lön. Jag började med typ 23.000 i lön när jag kom dit för 13 år sedan och sedan har jag jobbat upp den, men jag vet ju att de som kommit in som nyanställda har ju haft bättre lön än vad jag har haft. Det har ju varit tack vare min förstelärarlön som jag haft en lön som varit mer likvärdig som många av mina kollegor, men den biten har ju inte mina kollegor känt till. Under åren där jag arbetat 100% som hkk-lärare så har ju förstelärarskapet gjort att jag känt ett ansvar att arbeta extra hårt, att vara mer delaktig i skolutveckling, att tacka ja till att vara med i trygghetsgrupp, IT-grupp, jag och kuratorn skapade en grupp där vi arbeta med personlig utveckling med eleverna (kommer berätta om den gruppen senare i bloggen), jag har varit med och lett en fortutbildning för kollegor inom formativ bedömning, jag har hållit i stationer under “pedagogisk afton” när det varit fortbildning för personal från låg/mellan och högstadiet i kommunen med mera.
Det har varit väldigt roligt, lärorikt och utmanande med förstelärarskapet och jag är stolt och tacksam över att jag fick den “utmärkelsen” så det är ingenting jag ångrar på något sätt. Men det har samtidigt skapat en klyfta på jobbet där man mellan varven hör om skitsnack gällande förstelärare och att man har så mycket mer i lön än vad andra har och att man ändå inte gör tillräckligt mycket för de pengarna man får. Jag har upplevt att förstelärarskapet har känts som en tagg som varit där och varit jobbig så det är en enorm befrielse att nu har sagt upp sig från den rollen till att bara gå in och vara hem- och konsumentkunskapslärare och mentor.
Jag kommer bara kunna vara jag! Göra det som jag brinner för och är bäst på utan att känna ett ansvar att prestera mer än vad jag ändå brukar göra och att det är mer än bra.
Jag kände för några år sedan att jag var sugen på att byta jobb. Jag skulle släppa min förra 9:a och kände att jag var i ett nytt bra läge att byta jobb. Jag åkte till skolan, var på intervju, fick jobbet men det kändes verkligen inte bra där. Tvärtom så fick jag en nytändning kring jobbet och skolan jag hade och såg mitt nuvarande jobb med helt andra ögon. Jag insåg då hur bra jag faktiskt hade det på min skola och då blev det att jag körde på några år till på min arbetsplats.
Jag hade en tanke om att det skulle bli så den här gången med. Jag var sugen på att gå på intervju (jag älskar att vara i den typen av sammanhang, ha, ha, ha, är inte det lite stört att jag gillar det så mycket?!). Det var en högstadieskola som ligger i Huskvarna som sökte en lärare på heltid och tjänsten hette “Hem- och konsumentkunskap och annat ämne”. Jag är 0% sugen att ha ett annat ämne, men jag tänkte att det kanske löser sig så jag sökte.
Den här skolan ligger 5 minuter i bil närmare än min nuvarande arbetsplats och det kändes med som ett plus i kanten. Det är även många ärenden som jag har i Jönköping som stackars Anders många gånger åker på att göra då han ändå jobbar i stan. Om jag skulle ta jobbet i Huskvarna så skulle jag själv kunna göra sådana ärenden i anslutning till jobbet, samt så skulle Anders och jag kanske kunna samåka vissa dagar och det vore ju jättebra!
Mina barn kommer ju gå på högstadiet i Jönköping så jag har alltid tänkt att jag ska arbeta i Jönköping när är i den åldern för att ibland kunna skjutsa dem till/från skolan och att de inte alltid måste åka skolskjuts. När de går på gymnasiet så går det ju dessutom ingen skolskjuts så då behöver vi ju nästan på arbeta i stan för att kunna få ihop allt på ett smidigt sätt.
Jag blev kallad på intervju och måndagen den 20/5 så fick jag en intervjutid klockan 16.00 så jag åkte dit direkt efter jobbet.
Jag kände mig glad, förväntansfull och pirrig. Jag hade förberett en mapp med olika material för att kunna visa lite på hur jag jobbar som lärare.
När jag svängde in på deras parkering så kunde jag se mig själv svänga in på den parkeringen många gånger framåt i livet. När jag klev ur bilen, gick mot skolan och kom in så kände jag en pampighet i lokalerna som hade en skön energi. Skolan är gammal, från slutet av 1800-talet så jag var orolig över att det skulle vara jobbig energi och att det skulle kännas som att åka båt när jag var där inne (det gjorde det på den förra skolan som jag var på intervju på och det var ingen skön energi på den skolan/den byggnaden där hkk-undervisningen höll till). Men här så gjorde det inte det, energin var härlig och det fanns en stolthet energimässigt. Det fanns inga elever där när jag kom dit men jag kunde känna av elevernas röriga energier och det kändes som att här kan det hända massa skit, men jag kunde ändå känna skratt och härlighet kring elevernas energier som fanns kvar i luften. Jag kunde känna igen den energin på samma sätt som jag kan känna elevernas energier på skolan jag är på nu, så min känsla var att det kommer finnas saker att jobba på här, men det känns inte som det är så mycket värre än på skolan som jag är på nu.
Jag mötte personal som kom och passerade mig och jag tänkte för mig själv och var nyfiken på om de skulle bli mina nya kollegor?! Folk mötte mig med glada ansikten och hälsade på mig och frågade om de kunde hjälpa mig. Jag fick hjälp att hitta rätt till rektorsexpeditionen och såg bilder på olika personal och vad deras yrkesroll som hängde på väggen. De hade en som arbetade på “expeditionen” vilket vi har saknat på vår skola. Vi hade det under många år men sedan skar de ner den tjänsten men här fanns tjänsten kvar. De hade flera som var biträdande rektorer och det var inte så konstigt då skolan har typ 800 elever medans skolan jag arbetar på har knappt 300 elever.
Rektorn på skolan kom och hälsade mig välkommen in på hans kontor ihop med två hkk-lärare som arbetar på skolan så på den här skolan så är man TRE hkk-lärare!!! Helt otroligt!
Rektorn berättade lite om skolan, han nämnde stoltheten som fanns på skolan och berättade lite om historiken som stämde bra in på min känsla jag fick när jag kom in i skolans lokaler. Han berättade att skolan är mångkulturell och just nu väldigt trångbodd. De håller på att bygga en till högstadieskola i Huskvarna så planen är att de ska minska i elevantal på den här skolan då elever ska flyttas över/börja på den andra skolan när den står färdig.
Jag fick berätta lite om mig, han sa att jag hade berättat väldigt mycket om mig i mitt personliga brev, ha, ha, ha. Alltså, jag har ju ingen aning om hur mycket och vad man ska berätta om, jag är ju inte direkt någon expert på att söka jobb, ha, ha, ha. Och det är kanske ändå något bra, kanske hade varit värre om man bytt jobb var och vartannat år?!
Intervjun gick väldigt bra, jag kände att jag kunde vara jag och var väldigt lugn och avslappnad. Jag visade materialet jag hade med mig och de tittade nyfiket igenom det som jag visade. Jag kände mig bubblig och glad under intervjun och det kändes superbra med mina två eventuellt framtida hkk-kollegor.
Den ena hade en lugnare energi och kändes som en riktig hemkunskapslärarinna. Hon hade varit på skolan i typ 18 år? Hon kändes väldigt kunnig och som någon som skulle kunna lära mig massvis med saker ihop med att jag skulle kunna lära henne med.
Den andra hade en spralligare energi och den var lite mer samstämmig med min energi och hon hade med varit på skolan i många år, men inte riktigt lika många år som den andra.
Jag tyckte att det kändes som ett bra betyg på skolan, om det hade varit överjävligt så hade de ju inte stannat så många år som de hade gjort?!
De frågade om jag hade frågor och jag hade förberett en hel lista med frågor, ha, ha, ha, de log och besvarade mina frågor på ett jättebra sätt och allt kändes så himla bra.
Jag frågade om de hade caféverksamhet på skolan och om hkk-lärarna var involverade i den, men tydligen så är det en egen enhet som sköter sig själv. På min skola så beställer jag varor varje vecka till cafét, vilket inte är särskilt betungande, men det kändes lyxigt att de skötte sig helt själva.
De hade socialpedagoger på skolan som bara arbetar som socialpedagoger, på vår skola så ska de även fixa med vikarier, men på den här skolan så hade de personal på expeditionen som hade det i sin tjänst.
Jag frågade om man behöver vikariera mycket, på vår skola så har vi typ inga vikarier utifrån utan vi i personalen behöver hoppa in och hjälpa till med vikariat/ när folk är sjuka och vabbar. Vi har en person som arbetar och hade det i sin tjänst, men det är ofta det behövs fler än en för att täcka upp allt. På den här skolan så har de en vikariepool samt så hade de med någon anställd för detta ändamål.
Det verkar inte heller som man behöver bedöma och sätta betyg på elever som man inte har i sin undervisning och som man behöver hitta någon form av planering varje vecka som de ska göra som är ett riktigt stressmoment. Här på den här skolan bedömer man och har undervisning med de elever man har på schemat.
Det var så många frågor som kändes som de hade en lösning på ihop med att det kändes så strukturerat och bra.
Rektorn sa att de skulle intervjua en till som var behörig hkk-lärare och sedan återkomma till mig under veckan. Att tjänsten var hkk samt annat ämne var att nästa läsår så behövde de en hkk-lärare på 100% men när de minskar med elever när nästa högstadieskola är byggd och klar så kommer de inte behöva 100%. Den ena arbetade 100% och den andra 80% så därav blev det hkk och annat ämne.
Efter intervjun så följde jag med hkk-lärarna för att kolla på hkk-salarna och när de öppnade dörren och jag fick gå in så möttes jag av en WOE-känsla. Det var sååå fina salar! Det var högt i tak och vackra stora fönster med mycket ljusinsläpp och det fanns en inarbetad struktur i salen som kändes liknande som den som jag själv arbetat fram. Jag fick upp bilder för mitt inre hur jag med stod där och arbetade och hade min undervisning där.
Det kändes så skoj att få vara i den miljön ihop med dessa två kvinnor. Jag kände en nyfikenhet kring logistiken att driva en hkk-undervisning på en skola med så många elever, och allt de sa och berättade om kändes så roligt och uppfriskande och det var som att min energi bubblade igång inför tankarna på detta nya.
När jag åkte från skolan så kändes det så märkligt, jag som trodde jag skulle komma dit och få en ny nytändning på min nuvarande skola på samma sätt som jag fick förra gången…. men nu var det tvärtom, känslan jag hade var att jag ville komma tillbaka och det var med en skräckblandad förtjusning.
Dagen efter så fick jag reda på att de ringt två av mina referenser och det verkade som de var mycket nöjda över deras möte med mig och mina referenser fyllde i och det verkar varit riktigt bra samtal med dem med. Sååå tacksam över detta!
På onsdagen ringde de och erbjöd mig jobb och frågade då även om min lön. Nu de senaste fyra åren så har min lön hoppat upp jättemycket för varje år. De har varit väldigt måna om mig på jobbet och har sett att jag legat lågt i lön kontra mina kollegor så de senaste åren så har jag fått en löneökning på typ 2000kr per år vilket gjorde att lönen som kom nu i april lyfte min inkomst ihop med mitt förstelärarskapstillägg samt ett litet tillägg på att jag tidigare fick lärarlönelyftet. Jag var inställd på att jag inte skulle få lika mycket i lön som jag hade nu och helt ärligt så kunde jag tänka mig att gå ner några tusen i lön. Förstelärartillägget och lärarlönelyftet är ju inte pensionsgrundande så det finns ju en vinst med att höja sin grundlön för att få mer i pension.
Rektorn skulle ringa till hans HR och kolla hur mycket lön de kunde erbjuda mig. När jag satt i bilen på väg hem från jobbet den dagen så ringde han och erbjöd en lön som var –5000kr mot den jag hade idag. Vilket jag helt ärligt tyckte var för dåligt och det sa jag hört till rektorn. Han pratade om att nu skulle jag ju inte vara förstelärare och att jag inte kunde ha så mycket i lön. Då tryckte jag på att om jag inte skulle vara förstelärare så skulle jag ändå ha mitt lärarlönelyft och då skulle jag ändå inte få så lite i lön som det som han erbjöd. Han lyssnade på mina argument och så skulle han se vad han kunde göra.
Det var som luften gick ur mig, jag hade ju bestämt mig för att lämna jobbet, men hur mycket mindre i lön kunde jag tänka mig att gå? 5000kr mindre i lön blir ju mycket på ett år. Även om jag kommer prestera och arbeta upp min lön i Jönköpings kommun så kommer det ju ändå ta ett tag. Startlönen är ju väldigt viktig med att den blir bra, även om pengar inte är allt och det finns mycket annat som är viktigare än pengar i livet!
Några timmar senare ringde rektorn igen och gick upp ytterligare 1000kr i lön och nu kändes det ändå helt ok så jag tackade ja! Jag fick ju upp lönen typ 2000kr i april och den lönen blev försenad så den braiga lönen har inte kommit än så jag är inte van vid att ha de pengarna. Så egentligen om jag bortser från den löneökningen så kommer jag få 2000kr mindre i lön än vad jag är van vid ihop med att ALL min lön är pensionsgrundande och att jag ändå lyckades höja min grundlön med 2000kr från den jag hade på min nuvarande skola med den nya lönen inräknad.
Jag var även tvungen att berätta om min kemikalieallergi och att det var viktigt utifrån om jag skulle tacka ja till jobbet att jag skulle få köpa kemikalier som jag tål. För ett tag sedan så fick jag nya handeksem. Jag hade testat att köpa Icas SKONA, deras tvättmedel och diskmedel som är parfymfritt samt godkända med astma och allergiförbundet, men jäklar vad mycket eksem jag fick. Samma sak var det med Coops Änglamarks parfymfria produkter så nu är jag tillbaka på Sonetts parfymfria produkter i mitt klassrum och det fungerar jättebra! Jag sa att det är ju en arbetsmiljöfråga och rektorn på nya skolan höll med så jag kommer få köpa in det jag tål även på min nästa arbetsplats. Hurra!!!
Jag började prata om de två andra hkk-kollegorna som jag mötte och då berättade han att “hemkunskapslärarinnan” som varit där under typ 18 år hade sagt upp sig bara någon timme innan min intervju. Jag frågade lite om hennes tjänst och hon hade 100% hkk och då sa jag att jag vill ha hennes tjänst och inte den jag hade sökt som var “hkk och annat ämne”. Rektorn skrattade och de hade redan pratat om jag skulle få hennes tjänst då jag varit tydlig med att jag inte var intresserad av att ha något annat ämne. Så det blev den tjänsten jag fick! Helt otroligt! Jag sa ju att det skulle ordna sig, och det gjorde det ju!
Jag behöver dessutom inte känna ansvar att prestera extra mycket utifrån ett förstelärarskap och jag kan släppa den biten helt! Jag kommer slippa höra snack om vad förstelärarna gör och inte gör ihop med vad mycket extra de får i lön. Jag har ju varit med i IT-gruppen på skolan men på de här skolan har de pedagoger som arbetar som just IT-pedagoger och har det i deras tjänster, så det är inget jag behöver greja med det heller. Vad gäller trygghetsgruppen så har de personal för det med ihop med att de har en som är anställd i Cafét som roddar med det. Så det enda jag behöver vara och göra på den här skolan är att vara hkk-lärare och mentor! HURRA!!!! Jag är sååå redo för det! Att skala av, skala bort och fokusera på det som jag faktiskt älskar.
Jag hoppas att det kommer göra att jag hittar tillbaka till ett större inre lugn och mindre ansvar på mina axlar.
På torsdagen gick jag in till vår biträdande rektors kontor (vår rektor var upptagen i möte) och sa “Jag har en liten grej jag vill berätta”… och sedan la jag fram korten på bordet och berättade från hjärtat som det var. När jag berättar från hjärtat då är det inte ovanligt att det kommer tårar, så det var som massa spänningar släppte och tårarna började komma, det var ett fint och känslosamt möte även från hans sida och han ville verkligen INTE att jag skulle sluta. Men han förstod mig till fullo. Dagen till ära var det dessutom fullmåne och för mig representerar det att släppa det gamla/det som har varit, kändes väldigt passande!
Jag berättade det sedan för rektorn, mina kollegor och på tisdagen veckan efter började jag berätta det för eleverna. Jag ville börja berätta det för min 9:a då det ändå är de jag har närmast relation med. Det påverkar ju inte dem, då de ändå med ska sluta, men det kändes ändå bäst att göra på det sättet.
Sedan har jag berättat det för klass efter klass och vissa klasser som jag känner extra mycket för då har jag stått där och tårarna har börjat rinna, herre gud, stackars elever, ha, ha, ha. Ja, så kan det vara när man har en högkänslig lärare i sitt klassrum.
Så efter sommaren så väntar nya äventyr för mig, jag känner mig som jag gjorde när jag skulle flytta hemifrån. Förväntansfull, glad, bubblig, men även lite skraj… hur kommer det gå?! Tänk om jag inte kommer trivas? Tänk om jag då inser hur bra jag hade det och så har jag lämnat det? Men näää, jag känner mig redo att kasta mig ut i det okända!
Då fick ni en liten lägeskoll från min jobbfront! Idag kände jag för att bjuda på den här låten “Break free” med Ariana Grande.
Kram från mig till er/ Johanna
