Jag började fundera över vad man faktiskt behöver i kemikalieväg… Mycket av det från Maria Åkerberg kändes ju lyxigt men jag visste ju att det inte var 100% bra så insåg att jag måste ersätta hennes produkter med renare råvaror. Jag kom fram till att jag behövde ha:
Anders som också gillar att nörda ner sig i saker samt att skapa saker började intressera sig för ölbryggning. Han läste på om allt möjligt som hade med ölbryggning att göra och bestämde sig att investera i en Grainfather (ett bryggverk). Han hittade recept som han ville brygga ifrån och skaffade ingredienser.
En annan bok som jag läste i den här vevan som engagerade mig var boken “Matens pris”. Den hade några år på nacken när jag snubblade in på den, men den kändes ändå väldigt aktuell. Den handlade om två reportrar som reste världen runt för att besöka olika uppfödningar, odlingar och produktioner kopplade till livsmedelsindustrin.
En annan bok jag läste var “Bli en vinnarskalle: Handbok i mental träning” Med Olof Röhlander och den var med riktigt bra! Jag gillade verkligen den här typen av böcker som gav massvis med nya tankar om hur man kan tänka på ett annat sätt.
Jag kände mig så värdelös när jag gick hemma. Det enda som var mitt “jobb” var att ta hand om barn och hushåll och det var knappt att jag fixade det. Jag var ett vrak och det var rörigt inom mig och det var rörigt utanför mig.
Efter att ha varit fri från handeksem i typ 10 år så kom de som ett brev på posten mitt i att jag mådde skit. En dag så var de bara där… de små vätskefyllda blåsorna som jag varit utan så länge.
Höjdpunkten på hela veckan under föräldraledigheten var när det var dags för öppna förskolan, det upplevde jag bara gav energi istället för så mycket annat som kostade energi…
Under föräldraledigheten så började det väcka mycket känslor inom mig kring E-ämnen i mat. Jag tyckte att det var sjukt att livsmedelsindustrin tillsatte så mycket tillsatser i maten som vi äter.
En dag kom Anders hem med en inslagen present till mig… det var en bok som hette “Drunkna inte i dina känslor”. Det var så olikt honom att ge mig en bok då han själv inte läste särskilt mycket. Han hade tydligen gått till en bokhandel och frågat den som jobbade där om hen visste en bra bok för någon känslosam och obalanserad person som mig.
Jag har under de senaste två åren tänkt att jag borde skriva en blogg för att berätta om allt jag är med om i livet. Jag har haft en rädsla kring att öppna upp och blotta mig inför andra. “Tänk om ingen vill läsa”, “tänk om de kommer tycka att jag är helt knäpp…?!” När de får ta del av vad jag varit med om och vilka vägar jag gått.
