Jag fortsatte att försöka läka ut mina eksem genom att äta sådant som jag märkte att min kropp mådde bra av. Jag bakade gärna kakor och bakverk utan gluten och vitt raffinerat socker. Vid något tillfälle så snubblade jag över en mjuk kaka där man använt bönor i stället för mjöl.
Efter att ha arbetat med healing på mig själv samt att jag börjat göra behandlingar på folk i min närhet så började jag märka av skumma saker i mitt klassrum. Om jag gick förbi en elev så kunde jag känna mig suuuperstressad, en annan elev då kunde jag känna mig irriterad eller kanske arg, vid någon elev kunde jag känna ångest eller ledsamhet.
I mitt jobb som lärare så möter man såååå många fantastiska elever. Alla har ju lite olika förutsättningar i livet och det är så fint att få möta de som har fått en tuffare start i livet och vara en vuxen som finns där och stöttar med kärlek och omsorg.
Jag som alltid varit morgontrött har aldrig varit sugen på frukost på morgonen, mådde mest illa av att äta på morgonen… med facit på hand så berodde det nog för att jag alltid somnat för sent och sovit för få timmar?!
På jobbet var jag den vanliga Johanna, jag älskade ju att jobba och mådde så bra med det! Men det var som jag blivit skadad av att gå hemma och må dåligt så länge så mitt hem som borde varit en fristad där jag laddade mina batterier var inte det.
En dag på jobbet så kom det ett mejl där det stod att de gjorde en ny rekrytering av förstelärare i kommunen och att det var fritt fram att söka! Jag hade ju sökt tidigare när jag var föräldraledig då den biträdande rektorn då tyckte att jag skulle göra det…
11 augusti 2015 började jag äntligen jobba! Hjälp vad jag hade räknat ner med skräckblandad förtjusning. Anders var ledig på sommaren och jag mådde så mycket bättre när han var hemma, då kände jag mig inte lika låst utan vi kunde dela på ansvaret över hem och barn.
I vecka 34 skulle jag och Vincent åka och hälsa på mina kollegor på jobbet, jag skulle även på ett medarbetarsamtal. Den biträdande rektorn berättade att de sökte “karriärtjänster” och han tyckte jag skulle ansöka…
Jag mådde mycket bättre överlag under den här graviditeten även om jag i starten mådde väldigt illa. Jag var väldigt trött men inte så som jag var med Vincent när jag typ höll på att somna vid ratten på väg till jobbet…
Det var så fruktansvärt roligt, jag älskade allt med jobbet! Mina kollegor, mina elever, det jag lärde ut, skolmiljön, min sal. Det riktigt bubblade om mig alla nya idéer jag hade för ämnet.
