Hon som ser
Jag har tidigare berättat lite om Anna-Lena Vikström i bloggen. Det var ju hennes änglameditation hos Tidningen Näras podd som jag fick uppleva en sådan häftig sak som jag berättade om i inlägget ”Vad tusan hände där?!”. Det var även hennes Änglakurs som jag gick hos Tidningen Nära som blev startskottet till mitt intresse för änglar och som jag tror var det som ”öppnade upp” och gjorde att jag fick uppleva ”solen” och ”ljusfenomenet” som jag med berättat om i bloggen. Det är ju även hon som skrivit Reiki-boken som är en av min mest lånade bok på biblioteket, ha, ha, ha. Jag lyckades få tag på den boken på Tradera så numera behöver jag inte låna den något mer. Tänk ändå vad jag fått uppleva sedan det här tillfället när jag fick in Reiki i mitt liv!!! Sååå tacksam!!!
Anna-Lena hade även skrivit en självbiografi som jag var nyfiken på och som jag bara var tvungen att läsa. Boken heter ”Hon som ser: En sann historia om sierskan Anna-Lena Vikström”. Jag tycker att det är så spännande med människor som har förmågan att se och uppleva saker som andra kanske inte ser och upplever. Jag har alltid varit väldigt fascinerad av det och det jag själv varit med om är något som jag är otroligt stolt och glad över samt känner en enorm tacksamhet men även ödmjukhet över.
Det var spännande och intressant att få ta del av Anna-Lenas livshistoria där hon redan som barn hade förmågan att ”få signal” med sina mor- och föräldrar som fortfarande var i livet fast som bodde långt ifrån dem. Hon kunde få till sig vad de sysslade med just nu ”när hon fick signal”. Hon kunde även få till sig var borttappade saker fanns för någonstans…. hur colt är inte det?!
Hon berättade även om när hon var med om ”utanför kroppen upplevelser” där hon under natten när hon sovit liksom lämnat kroppen och svävat i väg. Jag har själv aldrig varit med om det, men jag har två personer i min omgivning som berättat om deras utanför kroppen upplevelser, sååå himla häftigt, tänk om man kunde vara med om det någon gång?!
Anna-Lena fick som barn höra att hon hade ”gåvan” och folk i hennes omgivning brukade säga att hon var väldigt speciell. Hon brukade kunna känna på sig saker innan något hände att det skulle hända… och hon fick gång på gång rätt i sina förnimmelser.
Anna-Lena var väldigt andlig som person och många var ju med i någon kyrka och församling och så även hon. Vid något tillfälle så skulle man be för någon och orden flödade ur Anna-Lenas mun när hon bad för en kvinna i församlingen, hon fick till sig saker som hon inte borde haft koll på och som väckte uppmärksamhet i församlingen. ”Pingstpastorn” ville efteråt samtala med Anna-Lena i enrum och sa att han märkt att hon haft särskilda gåvor och att han sa att hon behövde avsäga sig sina övernaturliga förmågor. Han menade på att i fjällbyarna fanns det mycket trolldom från samerna kvar och han trodde att det var det som hon var drabbad av… Anna-Lena kände att hon ville ju bli frisk och gick med på att pastorn skulle be och göra henne fri från förmågorna. I början när hon gick till kyrkan så trodde både hon och de i församlingen att hennes förmågor var gåvor från gud men allt eftersom så började de tro att hon hade onda andar som arbetade genom henne. Pastorn hade sagt till henne att hon skulle sluta leta efter försvunna saker eller försöka se saker som händer långt bort. Tack och lov så lyckades de inte ”bota henne” i kyrkan utan Anna-Lena slutade så småningom att gå dit och hittade andra forum där hon kände sig mer hemma i och där hon kunde få vara sig själv.
Herre Gud tänker jag när jag läser något sådant… men tyvärr så tror jag att man i många kyrkor än idag har detta synsätt på andlighet och det spirituella… att det är som om det är djävulen som verkar inom de andliga personerna. Jag har själv varit med om ett sådant möte där den kyrkliga personen verkade fiska i om jag hade djävulen inom mig?! Hujedamig! Fyyy tusan… Jag tänker att vi nyss gått in i 2023 och tänk att det här urgamla synsättet lever kvar i nutid?! I det mötet fick jag upp bilder för mitt inre att om detta hade varit förr i tiden… så hade nog grannfolket från byn kunnat komma i ett fackeltåg för arr knacka på dörren och bränna mig på bål… Gahhhh!!! Hemska, hemska, hemska tanke!!! Kommer nog senare i bloggen ha ett eget inlägg om det… om häxor som man kallade dem för förr i tiden… och om ättlingarna till de som överlevde och som inte brändes på bål.
Okey nu blev det en liten avstickare igen! Tillbaka till boken! Hon berättar vidare hur hon hittade in till Reiki och healing, och den delen värmer lite extra för mig då jag själv får en stor igenkänning. Hon kände sig mer hemma inom ”nyandlighet” och kom in på spår med tidigare liv och där gick hon någon regressionskurs. Hon berättade om drömmar om tidigare liv som hon haft, men även att hon ifrågasatte om det var på riktigt eller bara drömmar och förnimmelser?
Anna-Lena berättade hur hon tog steget att satsa på sina förmågor, hon startade ett eget företag där hon gav behandlingar samt höll i seanser. Jag tycker att det är så fascinerade med den här typen av liv och allt hon fått till sig och upplevt, verkligen intressant läsning!
En annan häftig sak hon berättade om är när hon fick besök av en ängel!! Hon låg i sängen och sov och helt plötsligt så var det som hela rummet lystes upp (jag har själv varit med om en sådan upplevelse, men kommer berätta om det senare i bloggen). Bredvid sängen stod en ängel som var lika stor som upp till taket. Anna-Lena beskrev det som att ängeln var så nära så hon hade kunnat räcka ut en hand och nudda ängeln. Ängeln hade vita kläder och fjädrar och de var vitare än ”vintersnön på en solbelyst sjö”.
Anna-Lena hade varit i Malaysia och fått ett sår på låret som hon tror sig fått när hon varit i djungeln där? Såret blev stort och inflammerat. Själva såret hade försvunnit när hon fått antibiotika men så hade det kommit upp blå-gula bölder runtomkring på kroppen och läkarna hade skrivit ut mer tabletter. Hon hade även haft feber under flera veckor och ingen visste riktigt vad det var för sjukdom hon åkt på. Anna-Lena var så trött så det enda hon ville göra var att sova, sova och sova.
När ängeln kom till rummet så kände hon det varma ljuset som la sig runtomkring henne och hon hörde rösten som kraftfullt och uppmanande sa till henne” Du måste gå till doktorn”. På morgonen när Anna-Lena vaknade så kände hon fortfarande hur hon var omsluten av den ljusa, varma bubblan och hon kände att allt kommer bli bra. Hon gick till doktorn och de tog nya prover som de skickade till något tropiklabb och därefter fick hon en annan typ av antibiotika och den hjälpte och gjorde henne i bra igen.
När jag har luskat i den här ”solen” och ”ljusfenomenet” som jag var med om så har jag ju fått höra att det var en starkare energi än vad ”änglaenergier” är. Änglar är inte så stora som det jag upplevde. Therese från Svenska Healingskolan har ju med sett en ängel som stod bredvid hennes sons spjälsäng och storleken på den ängeln och den Anna-Lena beskriver påminner om varandra. Jag tror ju fortfarande att det finns en koppling med ärkeängel Uriel och mina änglatarotkort och ”solen” men det är nog så utifrån det jag fått till mig att det jag upplevde var något ännu starkare. Änglarna kan ju arbeta i ”alla” leden som jag beskrivit tidigare så det känns med troligt att det skulle kunnat vara så?!
En annan intressant synvinkel i hur det är att vara medial och känna av energier är när Anna-Lena berättar om en efterlängtad resa hon gjorde till Kina. Hon ville uppleva den otroliga kinesiska muren, men när hon väl var där så var det inte en trevlig upplevelse! Det var som hon kunde känna av alla de tunga energier som fanns kvar i muren hos de stackars människor som fått slita med att bygga den. Hon kände hur stenarna liksom drog ner hennes energi och hon blev trött, seg och nedstämd och det var som något drog ner henne ovanifrån. Muren som hon hade sett fram emot att få uppleva var en oerhört tung och mörk plats. Hon hörde människor för sitt inre stöna och hur de kved och hur de genomlidit en fruktansvärd tid i deras liv. Hur många människor som fått sätta deras liv till för att skapa den kinesiska muren. Anna-Lena ville bara fly därifrån.
Tänk ändå att ha det så här?! Jag är inte alls, på långa vägar så medial som Anna-Lena men jag kan känna av energier på vissa platser. Jag kan få till mig om det är en skön känsla eller om den är mer ångestladdad det blir liksom en känsla i kroppen som sköljer över mig. Sedan blir jag ju alltid så himla yr av energierna, har skrivit om det tidigare i bloggen men det känns ju som jag blir åksjuk, som om jag åker båt och rummet/miljön jag befinner mig i gungar. Men tänk att vara som Anna-Lena och uppleva saker ännu tydligare och kraftfullare.
Tänk vad snopet att åka ända till Kina för att dels få uppleva den mäktiga ”Kinesiska muren” och så blir det på det sättet…
I boken berättar hon om många fler upplevelser, men tänker att jag inte spoilar fler saker om du är intresserad av att läsa den!
Jag älskar självbiografier av alla de slag, det är så intressant att få ta del av andra människors livsberättelser.
All kärlek till dig! / Johanna
