Jag gillar ju att försöka förstå saker ur ett vetenskapligt perspektiv och tro mig att jag har grubblat på vad i healingen som kunde botat min PMDS.
Det var så himla märkligt! Efter min andra healingbehandling så var jag fortfarande lugn som en filbunke inombords även när mens nummer två kom. Det var såååå underbart att fått gå två månader och vara harmoniskt, glad och lycklig.
Min vän som med kände sig instabil vid den här tidpunkten gjorde en klockren och jättefin liknelse över hur hon upplevde att det kändes och det var en stooor igenkänningsfaktor för mig.
Jag tänkte mycket på min farmor som gick bort endast 58 år gammal och som kämpade med sin psykiska ohälsa (skrev lite om henne den 15/2–2022) när jag läste att PMDS kan vara ärftligt.
Jag fick inte ihop det med mitt humör och att jag upplevde att jag var så instabil i mitt mående. Jag hade ju tyckt att det blir värre vid mens och att jag kände mig ”PMS:ig”… men det var så ofta jag upplevde att jag hade dåliga dagar.
I slutet av förra inlägget så delade jag med mig av en meditation av Joe Dispenza där man bland annat ska göra en kroppscanning. Han förklarar vidare att anledningen till att man ska göra det är för att dit man riktar sin uppmärksamhet mot dit flödar energin.
Joe Dispenza skriver om vikten av att vara i nuet. Det är direkt inte första gången jag kan läsa om att det är viktigt, ha, ha, ha. Det känns snarare som ett följande rådande koncept inom många områden och jag har nämnt det på många ställen i bloggen…
Idag kommer fortsättningen på mitt förra tankeväckande inlägg om hur mycket våra tankar faktiskt kan påverka hur vi mår!
En annan skum sak som jag var med om för några år sedan, under perioden jag öppnade upp mycket och började känna in både det ena och det andra hände under en av mina lektioner.
Det är så ofta jag tappar en del av mina rutiner när jag har semester och en del av mig kan tycka att det är rätt härligt att få släppa på vardagsrutinerna och ha en känsla av att det är lördag varje dag, ha, ha, ha. Löv it!
